Citat från allas vår vän Adam
Adam: "Du, att fråga mig om klädtips är som att fråga ett vitrinskåp om middagstips."
Adam: "Han är som en vattenmelon i en katts kropp."
En episk kväll med Magnus Betnér
Vi började vår lilla väntan innan Magnus med att titta lite i affärer, varpå vi sedan begav oss till Odenplan i sökandet efter en plats att imundiga föda. Vi valde ett kinesiskt-thailändskt ställe som heter Kinamuren och som ligger precis i närheten av Intiman. Det var en buffé of eternal damnation på resturangen, och jag åt sushi för första gången i mitt liv. Det var tyvärr inte gott. Rå fisk - inte min grej. Däremot smakade jag på friterad bläckfisk, som var supergott. Det smakade som kyckling ungefär. Gott var det.
Efter middagen var jag så mätt att mina byxor höll på att spricka. Just då bestämde jag mig för att försöka föreviga kvällen med ett eller annat foto, och tar upp kameran. Jag sätter på den, och hinner titta på skärmen i tre sekunder innan den säger LÅGT BATTERI - och dör. Jag höll på att få ett anfall. Den har varit laddad hela veckan, och nu när det faktiskt finns något jag vill ta kort på, ja, då dör den! Fan vad arg jag blev. Och ingen av de andra hade kamera med sig heller. Martina försökte ta bilder på Magnus sen, men det var för mörkt och bilderna blev bara svarta. Det sög.
Sen gled vi iväg till Intiman, där det var smockat med folk, och ett antal fina pojkar. Jag spanade ivrigt omkring mig, när Martina helt plötsligt halvskriker "KOLLA! T-shirtar!". Där fanns ett litet stånd med fina t-shirts. Awesome, tänkte vi, och tog fram plånböckerna, eller jag och Martina i alla fall. Vi köpte varsin episk t-shirt, och gladdes åt vår extrema lycka.
Håll käften och stäng av Per Gessle.
Sedan begav vi oss mot våra platser. Vi satt på balkongen, precis i mitten. Jag och Martina åt höger, Malin och Tessan åt vänster. Vi väntade andlöst och plockade med våra nyinförskaffade små kärleksbarn (tröjorna). Så släcktes lamporna och jag och min vän Martina tog varandras händer och pep hänfört. Så hördes Magnus röst ur högtalarna. Och han sade mången vackra ord, till exempel "Sen kommer det en helt underbar paus, då ni kan gå och göra vad fan ni vill, dricka vatten, knulla, ja vad fan ni vill. Men knulla inte med nån som inte vill knulla med er bara."
Det var vackra ord, och vi skrattade gott. Sedan kom en kille som heter Martin Sonneby som var uppvärmarn, han var asrolig och drog jävligt mycket kukskämt. En smärre nackdel var dock att han var sjukligt lik Alex i sitt sätt att prata och uttrycka sig. Det var irriterande. Men det glömde jag snart bort när han började vara så rolig att jag fick andnöd. Bokstavligen.
Sen, efter en tids underhållning från Martin, numera en av mina favoriter humorwise, så var det paus. Jag ackompanjerade Therese till sanitetsinrättningen, och sen sprang vi tillbaka. Efter en stunds väntan... så kom han! Vi applåderade och tjöt av lycka. Han var het som satan, as always. Vi skrattade som as, och jag var röd i ansiktet efter bara en stund. Jag njöt. Vi njöt. Och vi skrattade. Han skänkte oss mycken glädje.
Han gjorde ett extranummer också efter själva huvudnumret, sen var det slut. Det var fantastiskt, fast vi var ganska trötta då. Jag har fortfarande ont i magmusklerna, men det var underbart. En episk kväll, indeed.
Nu tänkte jag berätta lite om varför Magnus Betnér är en sån fantastisk komiker. För det första är bitter sexhumor det bästa som finns, och det råkar vara något som Magnus är sinnesjukt bra på. Sen är det de personliga påhoppen som Magnus utövar på ett bra sätt, som faktiskt ÄR humorns moder. Till och med i det antika Grekland utövade dom personliga påhopp, fast då mest genom pjäser där till exempel makthavare förlöjligades, och inte genom att folk sa "jag hatar den där Cesar, han borde han skjutas på torget", för det hade ju varit självmord.
Och dessutom har hans påhopp grund, mening och en poäng. Och sen fattar ju alla med minst en halv hjärncell att när han säger att han vill att Ebba von Sydow ska dö, så menar han ju inte det bokstavligen.
I alla fall. Åter till The Greatness of Magnus. Det som jag gillar allra mest med honom är ju att han faktiskt har riktiga åsikter som han kan lägga fram på ett logiskt och enkelt sätt, samtidigt som det är roligt. Hans skämt har alltid en poäng, helt enkelt. Humor med mening. Det är som en jävla Happy Meal alltså. Gott, smånyttigt, också nåogt att skratta åt.
Citat:
Therese: "Chewbacca's lillebror sitter bredvid mig..."
Martin: "Sen måste jag bara säga att jag lider av nånting som kallas polis-Tourettes, vilket innebär att jag MÅSTE säga idiotiska saker till polisen när jag är full. Så när jag kliver av finlandsbåten efter en våt natt och ser ett gäng poliser som gör nån sorts övning så bara knäppte det till i skallen på mig, så jag kliver fram till den största och biffigaste killen, pekar på två andra poliser och viskar 'du, eh... håller du lite koll på dom där borta i blått? Jag tror att dom har pistoler!'... Ingen bra idé."
Magnus: "Nä, men jag är feminist för att jag har en dotter på två år, och när hon är tjugotvå så vill jag att hon ska kunna åka finlandsbåt och ligga med 2000 killar, och när den 2001:e killen har halva inne och hon säger 'nej tack, det är bra' så ska det vara nej tack också."
Magnus: "Om hon dooooooooog...!"
Magnus: "Nejmen SKILJ er för fan!"
Magnus: "Om en tjej gör illa sig, då är det alltid 'Nejmen lilla gumman, gjorde du illa dig? Du ska inte klättra så mycket, soffan är ju ganska hög förstår du... Naaaw... Ska vi läsa sagan om prinsessan som var fast i det stora tornet och den stora starka killen som kommer och räddar henne?' Men om en kille göra illa sig , då är det ju 'Ligg inte där och böla som en kärring, här är bilnycklarna, ut och backa med släp!' "
Magnus: "Nä, jag är så jävla trött på brudar alltså. Jag menar, jag har ju turnerat en del jag med, inte som Timbuktu, men en del. För att inte nämna att jag har en flickvän som knullar som en jävla orkan. Men man har ju varit på sina ställen där brudarna praktiskt taget slänger fittan efter en."
MAGNUS BETNÉR!
"Playtime's over."
Idag så var jag hos Andrea till typ tre, drog sen hem för att umgås med släkten som är här över dagen. Just nu sitter dom inne och spelar xbox i syrrans rum, jag har roffat åt mig några minuter för mig själv. Skönt. Nejmen min släkt är helt okej. Dom är ganska roliga.
Imorgon ska jag inte göra något på dagen, ska kanske träffa min gamla konfapolare Tuva och fika. Sen på kvällen är det dags för MAGNUS BETNÉR!! Äntligen! Jag har väntat och längtat andlöst, och nu när det är dags... *SNYFT* Jag vill tacka Jesus, och min mamma... Nej, jag skojar bara.
Men det kommer bli episkt. Efter det så är det pipa, men vi får se hur sent det slutar, jag kanske inte pallar. Om jag får som jag vill så kommer jag ha inre blödningar för att jag har skrattat så mycket.
Hursomhelst! Tillbaka till ämnet. På tisdag ska jag träffa Ludde och Björn, om nu Björn får ordning på sitt schema nån gång. Han har dubbelbokat sig så inihelvete. Sen på kvällen sa jag och Andrea att vi kanske skulle åka och hälsa på Oscar, men nu får vi väl se hur det blir med det eftersom Björn schema är så fuckat. I alla fall.
Sen på onsdag så är det fest hos Andrea, jag tror att jag ska vara med henne på dagen. Eller hur det nu var, jag kommer inte ihåg. Iaf. Sen sover vi där, och sen på torsdagen så åker jag till landet med familjen för att fira mormor och morfars guldbröllop, dvs femtio år som gifta. Fett gulligt.
Sen kanske jag skulle träffa Adam något där också. Fan, jag måste ju klämma in plugg där också, jag har naturkunskapsprov första lektionen på måndag. Gulligt.
Jaja. Nu ska jag försöka vara lite social.
Citat
Morfar: (om hans och mormors femtio år som gifta-firande) "ALDRIG att vi ska fira det! Och inte ska vi ha nån annons i tidningen heller. Det enda vi kan fira det med är en tyst minut!"
Keson från helvetet
I alla fall. Jag tog min frukost, bestående av fullkornsbröd med keso, vilket är sjukt gott och det enda jag äter till frukost just nu,och en kopp kaffe och klev in i vardagsrummet. Och snubblar över mina egna fötter och tappar mackorna på golvet och fåtöljen, samt spiller kaffe över hela bordet och den vita duken. Jag brölade av ilska inombords. Jag tar snabbt min kaffekopp och lyckads rädda nästan hela duken. Men mackorna ligger spridda över hela mattan, som är mina föräldrars lilla kärleksbarn. Snabbt hämtar jag papper och börjar plocka upp keson. Efter det torkade jag bort så mycket jag kunde av det, högg filten som låg på fåtöljen och går in i köket och skakar av den i diskhon. Jag slängde sen in den i mitt rum för at kunna tvätta den när jag kom hem.
Fan vad sur jag blev. Jag var tvungen att göra om min frukost, fick springa till bussen och hann, kom till skolan 10 minuter innan jag började, satte mig då här inne och skrev mitt idrottsarbete istället för att invänta min dom som en snäll flicka. Så nu har jag skolkat från tre lektioner på en vecka. Mänskligt förfall alltså.
Nä, nu tänkar jag gå och köpa tuggummi.
Jag orkar inte
Snälla.
Jag orkar inte göra det här en gång till.
Jag vill inte vara med längre, det här går inte.
Jag kan inte prata om det, för det går inte, jag skäms och känner mig som en idiot.
Jag trodde att jag hade passerat detta.
Men det hade jag visst inte.
Ett sånt utmärkt exempel på hur bra människan är på att lura sig själv.
Tur att jag har en sån bra metod för att handskas med problem av den här sorten.
Det kallas förnekelse.
Awesome!
För övrigt så bräckte Martina mig i Sänka Skepp idag. Men jag tar min förlust med stolthet.
Just det, jag skolkade från tyskan igår och idag för jag är skamlig. Men Nathalie är sjuk och jag vill inte bli tvungen att jobba med Ankmannen igen! Det är hemskt! Så igår så gick jag hem efter naturkunskapen och kollade på Sin City istället. Imorse när jag skulle ha haft tyska så sov jag i soffan istället. När jag och Martina skulle gå till Ica på lunchen så mötte vi Jakob, och han hälsade på oss och sa sen "Ehrm, Linnea? Tyskan...?" på ett lite halvnervöst sätt, och då var han så lik min pappa att jag nästan dog. Jag svarade "Jo jag vet, jag lyckades försova mig. Och igår så trodde jag att jag skulle till Astma- och Allergikliniken med min pappa, så jag stod och väntade på honom i stadshagen i typ en timme." Det var en jävligt bra ursäkt, för det låter precis som någonting som jag skulle kunna göra.
Struntsamma. Jag mår inte så jävla bra idag, jag har sjukt ont i huvudet och ont i nacken. Det känns lite som om jag håller på att bli sjuk. Det suger verkligen, för liksom... lov snart. Då vill man inte vara sjuk, som Saffe. Han har körtelfeber. Stackarn.
And now to something completely different. Jag umgicks med teaterbögarna igår. Det var roligt. Först satt vi på donken. Sen gick vi till Taco Bar, där Björn åt. Sen gick vi till Max och satt där jättelänge. Ludde blev emo eftersom vi mobbade honom massor, så jag var tvungen att krama honom tills han slutade. Sen chillade vi lite mer, tills vi återigen började mobba Ludde så hårt att han blev arg och gick sin väg. Då kände vi oss som idioter, och gick efter honom som riktiga kompisar och bad om ursäkt, och sen blev det bra igen. Sen gick vi hem till Julia och låg i en hög på hennes säng och bögade oss. Fett mysigt, även om dom förstörde min bra-hår-dag. Men det var mysigt.
Sen när jag kom hem så pratade jag med Andrea i telefon, försökte plugga tyska, gav upp, sov. Jag drömde om snö.
Citat:
Jag: "Nejmen är det inte Martina?"
Martina: "Nej, härmed vill jag att du refererar till mig som Kejsaren Av Kylskåpet."
Episk helg
Hade en trevlig dag igår, eller kvällen var trevlig i alla fall. Jag väcktes klockan halv elva av att min mamma står och petar på mig och säger mitt namn. Jag muttrar fram ett "va...?", eftersom jag var så trött att jag inte ens kunde känna min egen kropp. Mamma säger "Pappa och jag ska ta en promenad i schehehchch, men om du är klar när vi kommer tillbaka sen så kan ju du och jag gå ner till centrum och köpa en klänning till dig om du vill det!" Jag blinkar ett par gånger och försöker registrera vad hon sa. Jag trodde hon sa att dom skulle till typ Tjeckien och promenera, det enda jag hörde var "schechechecheche" eller något i den stilen. Det visade sig dock sen att hon hade sagt Ursvik. I alla fall. Jag svarade "jaha... varför då?" och hon svarade "du har ju inte fått något på länge". Jag tänkte 'okej, det var min födelsedag för en månad sen, men okej...' så jag sa ja. Och sen gick hon.
Jag låg kvar och upptäckte då att jag inte kunde känna min kropp. Men efter en stund så hittade jag den. Jag låg på mage med armarna rakt ut på ömse sidor om mig, benen spikraka och med fötterna bara och utanför madrassen, som värsta Jesus på korset. Jag drog in mina iskalla fötter och somnade om. En halvtimme senare väcktes jag av att telefonen hade ringt ett bra tag, varpå jag kastar mig upp ur sängen, hugger telefonen och skriker "HALLÅ!?" och just i det ögonblicket så lägger vem-det-nu-var på. Jag blev irriterad, jag gick ju upp i onödan!
Då hoppade jag in i duschen istället, kunde i alla fall inte somna om. En timme senare kom min mamma hem och vi begav oss till Centrum. Där tittade vi runt i ett par timmar, jag och mor hann bli riktigt irriterade på varandra när vi äntligen kom hem. Ni förstår, min mor säger alltid "men säg vad du tycker nu!" och när jag ärligt säger "den där är ful", ja, då blir hon sur! Vi har väldigt olik smak. Men det är väl bra det, tycker jag. Om jag köpte allt som hon gillade så skulle jag ju se ut som en 50+person, och jag är ju sjutton så det skulle se en aning hemskt ut. Nej, men jag är inte ärlig ungefär 75% av tiden, om jag faktiskt var ärlig hela tiden och sa "den där är så ful att jag vill elda ut mina ögon" istället för "Ja den var helt okej, inte riktigt min stil dock" så skulle hon nog bli ännu argare. Otacksamma föräldrar.
När jag kom hem så tog jag mina grejer och drog hem till Malin för att fixa i ordning mig innan Martinas tjejmiddag. Vi skulle slå in hennes present och baka en kladdkaka också. Sagt och gjort, vi gjorde allt det, pratade massor och jag gjorde en cool frissa på henne. Vi var asfina, hon såg ut som en docka och jag såg ut som en metalbrud. Vi hämtade Therese också, som duschade och gjorde sig i ordning på fem minuter eftersom hon var tvungen att åka ända från Värmdö, det tar typ tre timmar. Och bussarna går inte så ofta där ute.
Vi drog till Martina och mötte dom andra, samt Martinas tre Viksjövänner, som var otroligt trevliga. Vi åt jättegod mat som Martina hade lagat, samt hemgjord cheesecake och kladdkakan såklart. Sen spelade vi Taboo, ett askul spel där man skriker hela tiden xD det var jätteroligt! Vi snackade massor också, det var allmänt kul.
Sen vid tolv nån gång så drog vi hemåt, jag och Carro skulle hem till mig. Så vi tog samma buss som en av Martinas kompisar, Annikki tror jag hon hette, trevlig tjej. Carro och jag missade vårt pendeltåg med tre sekunder, och fick vänta i en halvtimme. Så när vi satt där, vem dyker upp om inte... Skabb-David! Vi trodde att han skulle typ råignorera oss, men han kom och satte sig med oss och var allmänt trevlig och pratade med oss och grejer. Helt sjukt, men jävligt kul. Sen gick vi av i Sumpan, och drog hem till mig. Carro och jag låg en lång stund i min säng och bara skrattade hysteriskt åt ingenting, sen pratade vi seriöst, och sen sov vi. Jag pratade i sömnen, big surprise. Tydligen så hade jag letat efter min väska och sagt att jag skulle gå, varpå Carro hade kommenderat mig tillbaka i sängen, och jag hade lytt henne. Haha xD
Imorse vaknade jag vid elva nångång, somnade om medans Carro läste Nemitidningar. Sen gick vi upp vid tolv nån gång, åt frukost och kollade på Stacked på tv. Sen drog Carro för att shoppa med Denise, och jag duschade och kollade på slutet av en film på Cartoon Network, den med dinosaurier i, Lillefot och dom där. Kommer inte ihåg vad den heter iaf.
Sen har jag pluggat och hållit på med mitt ekologiska fotavtryck som skulle varit inne för tre veckor sen. Nu har jag paus, och ska dricka mjölk. Adios mutterfickers!
Kvällens Citat Under Vårt Famösa Taboo-spelande:
Therese: "Martina är en jävla...-"
Martina: "FITTA!"
Jag: "Om jag hade en bordell så skulle jag döpa den till Ridhuset."
Therese: "Nånting som Carro inte är!"
Denise: "Ful! Äcklig! SMART!"
Therese: "JA!"
Martina: "Nånting som Linnea säger om Carros tuttar hela tiden, att dom är så stora att om man lägger handen på dom så försvinner den och kommer aldrig tillbaka- "
Jag: "SOM ETT SVART HÅL!"
Rösta på mig NU och ni skall bli belönade!
"McLovin!"
Jag var på bio med Ludde igår som sagt, det var jättekul. Vi såg en utav de bästa komedier jag någonsin sett, Supersugen, den var otroligt rolig och jag skrattade mig igenom hela filmen! Lite jobbigt var det dock att jag drack kaffe innan och sen drack jag cola, så jag var tvungen att gå och kissa mitt i filmen. Det har jag inte gjort sen jag var tolv och såg Harry Potter xD
Men det var jätteroligt, vi är nog på god väg att etablera en normal vänskap nu :)
Ikväll ska jag på tjejmiddag hos Martina! Jag ska hem till Malin vid fyra och vi ska fixa lite grejer och locka håret på varann och så :) Det blir awesome! Sen sover Carro här. Jag hade tänkt låna en klänning av Malin, men min mamma kom in för ett tag sen och erbjöd sig att köpa en klänning till mig, med motivationen "Det var ju så länge sen du fick något." Yes!
Citat:
Poliserna: (som var packade och sköt på en stoppskylt när dom för polissirener) "OH SHIT IT'S THE COPS!"
"Jävla kärring" - Min mormor
Det har varit en ganska jobbig dag, inte för att det har varit mycket i skolan eller så, utan mest för att jag hade en dålig början på dagen. Jag somnade sent, någon gång vid två sådär eftersom jag pluggade som ett as. Jag vaknade motvilligt när min mobil ringde halv åtta. Jag hörde avlägset introt till Sagan om Ringen som jag har som ringsignal eftersom det är den enda som hörs ordentligt. Min hjärna producerade ett "Neeeeeeeeeeeej jag hatar Sagan om Ringen..." och jag låg kvar ett tag eftersom jag var så trött att jag inte orkade röra mig. Till slut gjorde jag en kraftansträngning, lyckades rulla upp över den lilla mur som jag bildat av mitt täcke och ramlade i golvet på min axel, som jag upptäckte då gjorde helt sjukt ont. Och så slog jag huvudet i bokhögen bredvid min säng. God morgon.
Jag satt i duschen ett bra tag, jag tror till och med att jag sov ett tag, innan jag ryckte till och stängde av vattnet. Sen klädde jag på mig, sminkade mig, allt det där. Tur att jag hade lagt fram kläder dagen innan, annars hade jag fått ett herregud-jag-har-inga-kläder-utbrott. Sen masade jag mig ut i köket och gjorde frukost. Åt snabbt, kollade på Herkules (för Aladdin var slut :/ ) och gick till skolan. Sa hejdå till mormor innan också, hon åkte hem idag. Jag kommer sakna henne, det är en underbar liten tant det där. Bäst i hela världen, minst sagt.
Jag sov på bussen, och ryckte till efter ett tag och upptäckte att det stod en tjej bredvid mig och glodde argt på mig, för att hon ville att jag skulle flytta på min väska. Det är lite skumt att hon inte sa något tycker jag, då får man ju nästan skylla sig själv.
Kom till skolan, hade engelska, där började vi titta på Pride and Prejudice, den senaste. Den är ganska bra faktiskt, trots att jag inte är så förtjust i den boken, för alla kvinnor i den är så sjåpiga, tycker jag. Det är så trist. Men den kan vara intressant i studiesyfte, men är inte något jag skulle läsa för att jag vill.
Sen hade vi photoshop, det var ganska kul. Vi satt och lekte med markeringar och multiplicerade apelsiner och gjorde apelsinspöken och grejer. Skitkul. så fick vi lite info om provet vi ska ha nästa vecka, förhoppningsvis blir det inte överdrivet svårt. Det är jobbigt att ha första provet med en ny lärare, för då vet man inte vilken teknik dom har och vad dom anser är relevant osv. Men men, nu får jag ju chansen att lära mig. Ska plugga på det i helgen, och göra mitt satans ekologiska fotavtryck-arbete, tre veckor efter utsatt tid. Mamma ska hjälpa mig.
Sen hade vi lunch, vi chillade och softade, jag och Martina köpte godis. Det var gott. Sen sista-sekunden-pluggade vi lite franska, fastän jag vet att det inte funkar för mig, för det fastnar liksom inte då.
Sen hade vi bokklubb, det var trevligt när väl vår lärare gått därifrån så att vi kunde prata om annat. Uppfatta mig inte fel, jag gillar vår lärare. Men i och med att hon är nyutexaminerad från lärarhögskolan så är hon fortfarande jätteentusiastisk och vill göra ett bra intryck på alla, vilket är bra när man har ett seriöst ämne. Men inte när man leder en av torsdagsgrupperna, för dom tar ingen seriöst. Det är som en håltimme bara, förutom att man måste vara där och har ett klassrum att chilla i.
Sen efter det var det dags för franskaprov. Det gick, som sagt, rätt så bra. Jag skrev ovanligt långsamt för att vara jag. Men det känns rätt bra, som ett VG ungefär. Hoppas på det, annars blir jag lite besviken.
Efter det så satte jag mig och skrev in våra bokklubbsprotokoll på Fronter (vårt datasystem), eftersom dom andra tvingade mig att göra det. Men det gör jag inte om! Fy vad tråkigt. Sen åkte jag hem och la mig i soffan och sov ett par timmar, det behövde jag verkligen. Fast jag låg så konstigt att jag fick ännu mer ont i axeln, och ont i nacken. Bu.
Sen lagade jag mat till familjen, fiskgratäng med pressad potatis och sallad. Det var asgott, men jag mådde illa för jag hade ångest just då, men mer om det sen. Efter det så gick jag in på mitt rum och läste lite bloggar som jag följer och tyckte synd om mig själv. Sen kom Saffe med det sorgliga beskedet att han ej kan umgås med mig imorgon. Tråkigt, tyckte Linnea. Så jag engagerade mig i en stunds intensivt funderande på vem jag skulle umgås med istället, för jag hade ingen lust att sitta hemma. Så tänkte jag, fan, bio är ju awesome! Vem vill gå med Linnea? Så jag frågade... Ludde om han hade lust att gå på bio med mig imorgon. Vi ska se Supersugen på Sergel klockan nio. Det blir kul. Det är liksom ett väldigt casual sätt att bli kompisar på utan att behöva prata hela tiden. För jag vill verkligen att vi ska vara kompisar, för han råkar ju vara typ... asrolig. Haha. Men det blir kul! Innan ska jag shoppa med Malin också, vi ska kolla efter present till Martina. Det blir mys :)
Sen pratade jag med mamma i en timme, och sen såg jag på mitt favoritprogram: Skins. Det går på femman, torsdagar, 21.55. Världens bästa program. Se det.
I alla fall. Nu om ångesten. Jag bröt ihop vid middagen och kunde inte äta därför att jag är jättestressad just nu. Jag känner mig otillräcklig, onödig, oälskad och allmänt oönskad. Det är det enda som är lite jobbigt med att ha smarta kompisar, för det blir så lätt att man känner sig som en idiot när man får sämre resultat än dom. Och det suger, för vem vill vara avundsjuka av de personer man älskar mest i världen och som kan göra en glad som ingen annan?
Därför mådde jag kaesst. Men nu mår jag bättre. Har pratat med mamma också, det hjälper alltid. Jag måste lära mig att tänka "Okej, jag fick inte lika höga poäng som dom. Men det är okej, för jag gjorde mitt bästa." för det är jag verkligen dålig på. Men så numera ska jag tänka så. Så om jag sitter och tycker synd om mig själv för att jag tycker att jag är kass, örfila mig. För så ska man inte tänka.
Sen har jag ju sjukt stor tur att ha så... otroligt underbara kompisar. Det är inte många som har så fantastiska vänner som jag, som är så trogna, kärleksfulla, smarta, vackra, roliga, och helt enkelt bäst liksom. Jag fick fetaste jackpotten på kompislotteriet. :)
Citat:
Min mormor: "Hon var riktigt elak mot mig, tanten, sa att jag var en skam för släkten för att jag hade fått barn så tidigt. Så när hon var död sen så tänkte jag 'ha, hon skulle bara veta att min Yvonne har hennes kristallkrona!' Hahahahahahahahahahahahaa... *muttra* Jävla kärring."
:(
Bara ligga i min säng under mitt täcke och slumra
Bara ligga där och lyssna på mina egna hjärtslag
Bara få andas
Bara få vila
Bara få sakta ner lite grann och känna att allt fixar sig
JAG ORKAR SNART INTE MER
<3
every time I see it it makes me laugh
Förlåt.
Men för mig så kan det inte bli annat än töntigt.
Förlåt.
Most awesome friends EVER
I alla fall. Min syster fyller 21 idag, grattis, o kära syster!
Detta innebar ju tyvärr att jag var tvungen att masa mig ur sängen mycket tidagare än jag hade lust med. Men men, vad gör man inte för familjen. Josse fick presenter och frukost på sängen, det var väldigt trevligt. Sen duschade jag, gjorde mig i ordning och såg på Aladdin. Sen var det dags för skola, så jag masade mig iväg till bussen och behövde lyckligtvis inte vänta så länge. Kom i tid till skolan, socialiserade med mina älskade hoes och sen hade vi geografi.
Vi håller ju på med ett rollspel just nu, det är rätt skoj. Alla hatar Direktörn xD Alla skyller allt på oss (mig, Therese och Madeleine) och klandrar vårt företag (Food4U, jag vet, töntigaste namnet) och vi får försvara oss typ... Dygnet runt. Men det är ändå kul. Vi hade vårt första långa möte idag. Det gick bra, och var rätt kul.
Sen hade vi lunch, jag fick skriva av Malin K's franskapapper, och tur det för jag hade inte hälften av dom verb som vi ska ha på provet imorgon, och jag kan typ... inte mycket. Jag kan inte ens glosorna, och det är inte så många glosor. Usch. Jag vill verkligen inte plugga mer, jag vill bara få vila. Det har varit en stressig vecka, jag längtar till helgen då jag kan få ta det lugnt och sova och vara med mina vänner. Jag tänkte på det idag också, hur otroligt fantastiska vänner jag har. Dom är... Awesome. Så jävla underbara. Älskar dom mest.
HÖR NI DET, TJEJER?! JAG ÄLSKAR ER MEST I HELA VÄRLDEN, NI GÖR MIG LYCKLIG!
Mwah.
Jag har egentligen inget att skriva om idag. Jag är väldigt trött. Åh vilket intressant inlägg det här blev! Lite citat har jag i alla fall.
citat:
Jakob: (om Hamlet) "It could be fun to read if you're in to that sort of depressing stuff."
Jakob: (om Odyssén) "If you ever feel lika reading Odysseus, don't, because it's really boring."
Kaesst bortom mänsklig förståelse.
Hade lunch, matkortet är borta så jag åkte hem och åt hemma, i och med att vi hade universums längsta håltimme. Så jag åt mackor med min mormor istället. Boxen vill inte leva, så jag kunde inte byta kanal och var tvungen att titta på Oprah. Hemskt.
Sen, när jag äntligen lyckas somna i soffan, japp, då är det dags att masa sig till bussen för ännu en timmes mysig tortyr. Woho. Hann i tid till bussen trots stress. Lyssnade på musik, gick till fyran, satt vid datorn, pratade med Nathalie. Hade tyska. Fick tillbaka provet, och... jag fick G. Ett poäng under VG. Jag log stelt på utsidan men inombords så vrålade jag AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRGGGGGHHHHH LINNEA VILL DÖDA AAAAAAAAAAAARGH! Sen lekte vi Land och Stad. Även då ville jag dö, när Jakob uttalade orden "Linnea, du kan väl hoppa dit och vara med Fredrik." Fredrik = Ankmannen. Min hjärna: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARGH LÅT MIG FÅ DÖ! Jag hatar Ankmannen. Han är så patetisk och jobbig. Och behöver jag ens nämna att vi förlorade?
När vi äntligen får gå så ser jag att: Insparken har blivit inställd pga att för få har köpt biljetter. Vid det laget imploderade min hjärna och förstörde sig själv totalt. Jag hade tänkt att gå på extramatte efter tyskan, men jag orkade verkligen inte. Gläh.
Så nu sitter jag här istället. Det enda positiva som hänt idag är att matteprovet har blivit flyttat till onsdag. Tack, då kanske jag förstår lite mer.
Fan vilken kass dag.
Citat:
Jakob: "Mest för att jag gillar att höra min egen röst, men vi kan gå igenom provet om ni vill."
Att tänka är att vara en idiot
Alltså, jag funderar. Det, som vi alla vet, är ett dåligt tecken. För jag kommer aldrig, aldrig, aldrig fram till något annat än dåligheter. Jag tänker tillbaka på en tid då jag vill tycka var fantastisk, men... Det var den inte. Den var hemsk. Men ändå bra. Fast mer hemsk än bra. Och... det gjorde ont. Jag gjorde mig jävligt illa. Men jag kan ändå inte sluta tänka tillbaka och tänka "Det där var det bästa som någonsin kommer hända mig", fastän det kanske inte är sant.
Jag ska berätta en liten hemlighet. Jag är rädd för andra människors känslor. Skiträdd. Som en femåring är rädd för monstret i garderoben. Så otroligt rädd. För att det är en sak av många som jag inte kan kontrollera. Jag är ganska mycket av ett kontrollfreak. Och när jag inte kan kontrollera saker som påverkar mig så mycket, då blir jag rädd.
Och av alla dessa känslor finns det ingenting som skrämmer mig mer än kärlek.
För kärlek är så opålitligt. Nej, vänta, kärlek är inte opålitligt. Människor är opålitliga. Och dom suger. Jag gillar inte människor och deras känslor, jag gillar inte mig själv. Jag styrs för mycket av mina känslor, jag önskar att jag kunde vara iskall. Det är jag inte. Men jag försöker.
Kärlek är läskigt. För jag vet inte vad det är. Jag vet inte om jag vill veta. Jag är bra på att övertyga mig själv saker. För bra. Och... jag vet aldrig om någonting som jag känner är på riktigt, eller om det bara är något som jag övertygat mig själv om. Och gud, jag är så rädd för det.
I varenda bok som finns så är det nästan alltid kärlek med i leken. Och dom är alltid så säkra! Dom vet att det är kärlek och att dom kommer älska varandra för evigt och bli gamla tillsammans. Dom säger att när man väl är kär, så vet man bara. Men det är ju en lögn! Man kan inte veta sådant! Hur fan ska man kunna veta det? Hur vet man att man inte bara tror att man är kär? Hur? Det skulle jag gärna vilja veta!
Och jag hatar när dom i böckerna faller hals över huvud för varandra, för jag känner alltid att så ska det vara, men att det inte kommer vara så för mig. För alla killar jag någonsin tyckt om har jag alltid gått och väntat på att det ska ta slut, för så är livet. Om jag tror att det ska gå bra, det är då det inte går bra. Om jag förväntar mig det värsta, så blir det så också. Jag vet att det låter som om jag bara tycker jävligt synd om mig själv just nu, men det är så jag gör. Jag litar inte på folk, jag litar inte på att dom som jag älskar ska älska mig tillbaka eller aldrig såra mig, för livet fungerar inte på det sättet! Det är alltid dom man älskar som skadar en mest, för dom vet var dom ska slå för att det ska göra så ont som möjligt.
Och som jag sa, så kom jag inte fram till annat än att livet suger och att jag verkligen inte borde få tänka. Jag borde ha som i Hitchhiker's Guide to the Galaxy: att spadar åker upp och slår till mig så fort jag funderar. Det skulle vara en avsevärd förbättring.
citat:
Mormor: "Han är en såndär som man vill döda långsamt. Hacka av en del i taget...." *ondskefullt kackel*
Hej, det är jag som är Günthers pappa
Nejmen. Jag är grinig pga andra saker. Det vill säga skola. Det vill säga läxor. Det vill säga matte och franskaprov. Det vill säga min pappa. Okej, den där sista var det bara jag som förstod, men jag kan förklara. Jag och far hade planerat att hela söndagen skulle jag plugga matte och han hjälpa till. Men så, när jag kommer hem från Martina, då är han på väg nånstans. "Var ska du?" frågar jag snällt. Han svarar "Till Norrtälje". Min hjärna skrek VAD FAN SKA DU GÖRA I NORRTÄLJE DIN BÖG!?, men jag sa väluppfostrat "Men du skulle ju hjälpa mig med min matte?" Han säger "Nä. Jag har inte tid." Och så gick han. Och sedan upptäckte jag att, grattis! Provet är på tisdag, och inte på onsdag som jag hade trott. Vilket gjorde så att jag var tvungen att ställa in min helkväll med Serben imorgon. BLÄ!
Jag har suttit här ett tag nu och försökt plugga matte. Hur bra tror ni det gick? Jo, det gick käpprätt åt helvete på en jävla rutschkana indränkt i olja. Jag avskyr matte B. Så jag gav upp och försökte fylla i alla tiotusen verbpapper till franskan istället. Men ungefär 50 % av verben finns inte med varken i boken eller i min ordbok. Varför? Jo, för att det finns någon liten jävel däruppe som hatar mig. Tack så mycket.
Så nu efter en och halv timmes extrem hjärtknipande ångest så belönar jag mig själv med lite internet. Lade upp lite saker på bilddagboken. Jag och Martina tog nämligen typ tusen underbara bilder igår. Vi skulle ju göra ett episkt bildspel till låten Superhero med Stephen Lynch. Det var... underbart.
Vi åt godis och chips och drack läsk, tog tusen bilder, kollade på världens kassaste film som vi hade hyrt, och sen kollade vi på min all-time-favoritfilm - Aladdin! Det var awesome och inget annat än awesome. Jag har inte sett den på hur länge som helst. Underbart. Vi hade lite filosofiska samtal och sedan sov vi. Jag drömde som vanligt konstiga drömmar, men jag tror inte att jag snackade så mycket i sömnen i alla fall. Yay!
Hej, det är jag som är Günthers pappa.
Citat:
Anden: "Ursäkta? Tittade du på mig? Gned du någons lampa? Väckte du mig? Släpade du hit mig? Och nu helt plötsligt gör du slut med mig? Jag tror inte det! Inte just nu! Du har tre önskningar SÅ SÄTT DIG!"
"Påstridigt Vårdande"
I alla fall. Det har varit en ansträngande dag. Jag drömde väldigt mycket drömmar med väldigt mycket folk i. Dels var Skabb-David med, och han dumpade mig eller något. Det var askonstigt, jag gick bara fram till honom och sa "Men där är du ju!" fast jag hade inte ens letat efter honom, jag letade efter mjölkdisken. Och han bara kollar snett på mig och säger "Nej, alltså..." Jag svarar "va?" han säger något i stil med gå din väg och står med armen om Magdalena, och jag blir typ assur, för liksom, om vi aldrig har rört varandra, hur kan han då dumpa mig? Jävla fitta. I alla fall, det skummaste var ju att jag drömde att han hade på sig en viss outfit som då är den skabbigaste han har, dvs mjukisbrallor och nån stor mjukiströja och totalt platt hår. Och sen hade han på sig det i skolan också. Det är sjukt.
Sen träffade jag Johan, han såg väldigt annorlunda ut i min dröm. Han var... vacker. Han är ju söt liksom (eller det vettefan, det var länge sen jag såg honom, men senast jag såg honom var han iaf det), men i drömmen så var han verkligen vacker. Det var sjukt. Han har ju liksom fina blå ögon, men i drömmen så var dom liksom himmelsblå. Och det där underbara rågblonda håret som verkligen är som en lejonman. Det var så konstigt.
Sen drömde jag att jag spelade teater tillsammans med Ludde, i en riktig teater med en riktig scen och grejer. Det var ascoolt. Han spelade Dracula eller något, ond var han i alla fall och hade en stor svart mantel. Jag var en mö i nöd, som omväxling. Han jagade mig genom någon sorts labyrint, och jag sprang som ett as och var verkligen rädd, plus att jag hade så satans ont i min höft. Men jag sprang ändå, och sen så attackerade han mig och landade på mitt lår, och jag kunde verkligen känna hur mitt lårben bröts. Det gjorde så JÄÄÄVLA ONT!
Sen vaknade jag av att jag ramlade ur sängen eftersom min mobil vibrerade, och jag hade kramp i benet och tänkte "HERREGUD MITT BEN!", kastade mig på telefonen och slog upp den, i väntan på att den skulle sluta låta. Vad jag inte fattade var att det var Carro som ringde, och inte mitt larm. För se, klockan var halv nio. Jag började nio. Och jag och Carro skulle leda en idrottslektion tillsammans. Och jag hade materialet. Klantigt.
Jag hade ställt min mobil på väckning halv åtta, men sen var min far inne hos mig då och frågade när jag skulle gå upp, och då frågade jag vad klockan var och han svarade "tre minuter i halv åtta", varpå jag sa att då skulle jag gå upp om tre minuter. Sen gick han. Jag tror att han stängde av min väckning på något sätt. Gulligt.
Så jag ramlade in i duschen (eftersom mitt hår valde exakt det tillfället att begå självmord), packade min väska och sprang som ett as till bussen. Missade både 176:an och 177:an, så jag fick ta 509:an vilket är skitstörande för den tar dubbelt så lång tid på sig. Minst. Men jag kom i alla fall bara cirkus en kvart för sent. Och jag hade ju snackat med Carro innan, så min lärare fattade.
Vår lektion var lite halvt oseriös, men rätt okej. Vi spelade spökboll och grejer.
Sen hade vi ledarskap, det var ganska kul faktiskt. Vi fick göra något konstigt profiltest som visade vilken sorts person vi är när allt är lugnt och hur vi är när vi sätts under press. Jag är tydligen Påstridigt Vårdande när jag är lugn, vilket innebär att jag tar på mig en ledarroll för att alla andra ska ha det bra. Det är ju lite kul, för det stämmer rätt bra. Och under press var jag antingen Försiktigt Konkurrerande eller Analytiskt Konkurrerande, men det betydde i alla fall att jag väntade på min chans innan jag högg, och att jag först noggrannt övervägde om det var värt det. Vilket ju också är sant. Sneaky sneaky!
Sen fick vi göra något annat test också, vi fick tänka oss att vi var på en båt ute i havet som höll på att sjunka, vi skulle över i livbåten och så var vi tvungna att rangordna de saker vi fick ta med oss. Jag kom på värsta lösningarna till en massa grejer. Det var awesome.
Sen hade vi typ två sekunders lunch. Okej tjugo minuter. Det är i alla fall lite! Och då var jag så sataniskt hungrig att jag hade kunnat äta hela Martina, eftersom jag inte hunnit med någon frukost. Men såklart hade mitt matkort ramlat ur när jag stressade på morgonen, och jag hade inga kontanter. Så jag snodde knäckebröd och åt dom istället. Varken mättande eller näringsrikt. Askasst, med andra ord.
Sen hade vi jättekort geografi då vi hade vårat första sammanträde i vårt lillla rollspel. Det gick bra. Sen svenska, jag och Martina körde Sänka Skepp bakom våra böcker. Det var skitkul.
Sen sprang Malin, Tessie och jag iväg till bion och såg Stardust. Den var JÄTTEBRA! Väldigt olik från boken, men jisses amalia vad den var bra! Awesome. Det satt tyskar bakom oss. Haha.
Sen drog vi hem. Jag och Malin gled förbi kungsan för att se om den där minnesstuden för killen som blev misshandlad till döds nyligen var slut, och det var den tyvärr, så jag åkte hem. Var tvungen att laga min egen mat tyvärr, och eftersom jag var så jävla hungrig så gjorde jag den fel så att den inte blev så god som jag hade önskat. Så jag fick äta ett par mackor sen istället. Kaesst.
Imorgon så ska jag sova hos MARTINA, även känd som Den Fetaste Levande Varelsen På Jorden. Det kommer bli AWESOME!
Sova nu. G'natt.
Citat:
Svenskaläraren: "Nå, vad vet ni om medeltiden?"
Martina: "Salve spelades in då!"
Martina: " *Muttrar* "
Jag: "Vaddå 'jävla småfotingar' ? "
Martina: "Djävulens påfund sa jag!"
Svenskaläraren: "Hörni, titta på filmen nu."
Jag: *viskar till Martina* "Jag tittar, men jag registrerar inte."
Martina: "Hon sa ju bara titta, inte lyssna."
Jag: "Javisst, och det finns ju ingen undertext, hur ska vi då kunna lära oss något?"
Jag: (vi läste om Dante's Inferno och om att det typ finns nio cirklar ner till helvetet eller något sånt) "Ja Martina, vi vet ju i alla fall vad som kommer hända med dig efter döden! Du är ju för fet för att ens kunna komma igenom den första cirkeln, och för tung för att komma upp till himlen, så det blir nog limbo för dig!!"
Ljug och säg att jag är vacker
I alla fall! Seg dag idag, känner inte direkt att jag har gjort något av värde. Första lektionen var... Engelska! Då lekte vi en liten ordlek, det var rätt så skoj, sen gick vi igenom de frågor vi hade svarat på förra lektionen och läste upp våra dialoger. Martinas och min var lätt bäst.
I alla fall. Sen hade jag photoshop, jag lärde mig hur man typ kopierar saker och multiplicerar dom. Wo-fucking-ho. Nej, nu är jag lite negativ. Nejmen det var ganska kul faktiskt. Sen var det lunch, då sov jag och åt lite grann, det var potatisplättar. Tyvärr så var det inte så gott :( Då blev jag less.
Sen var det dags torsdagsgrupperna, vi hade bokklubb och vi fick ett trevligt tillfälligt tillägg: Malin! Hon var där och hälsade på eftersom Carro inte var där, och då ville inte Malin vara i sin musikgrupp utan henne med bara turkemosarna att umgås med. Rys.
Sen kom Carro i alla fall och var med oss och softade och chillade. Martina blev lite grinig på mig för att jag var så negativ, och det har hon ju rätt i. Jag måste skärpa mig nu alltså, jag får inte falla i småbitar för något sånt här. Skärpning!
Sen hade vi franska, jag hade ej gjort läxan, men som tur var så fick jag skriva av Malin, underbar som hon är. Efter franskan hade jag och Carro datorkunskap i två timmar. Det är rätt kul, men det är lite segt med två timmar av intensivt stirrande in i en dataskärm.
Sen drog jag hem och softade och chillade. Såg på dålig tv, somnade sen i gästsängen medan jag såg på Scooby-Doo. Åt sen middag med familjen, nu sitter jag här.
Jag tänkte nu fortsätta historien om Den Förlorade Kärleken Som Kontaktar Folk Via Sms. Efter att han meddelat att det var han som var den mystiska smsaren så hade mitt hjärta permanent emigrerat upp i min hals och vägrade hoppa ner. Det sög.
Jag tänker nu återge den exakta sms-konversationen.
Han: God dag
Jag: God dag! Vem är det jag har det stora nöjet att konversera med?
Han: Ditt x
Jag: Men gud, vilken av dom?
Han: Johan
Jag: Vafan då för?
Han: Ursäkta?
Jag: Varför smsar du till mig?
Han: För att se om du fortfarande hatar mig
Jag: Hatar och hatar, det är väl en definitionsfråga.
Han: Sant, hur skulle du uttrycka att det är?
Jag: Jadu, det är svårt att utröna... Jag vill säga att om du dog så skulle jag inte bli glad, men inte ledsen heller, men så kom jag på att så är det inte. Ärligt talat vet jag inte.
Han: Åhå... där ser man.
Jag: Våga inte vända det här så att det verkar som om det är dig det är synd om.
Han: Tycker du att det verkar som jag gör det?
Jag: Ja.
Han: Varför?
Jag: Vad du frågar. Därför att jag vet inte, det bara känns så och låt bli för du har ingen rätt att vara sån.
Han: Bara känns så? Nej jag har ingen rätt att vara så, därför har jag aldrig varit det heller.
Jag: Vad bra då.
Han: Kan man tycka.
Jag: Ja det kan man.
(efter ett tag)
Jag: Varför vill du veta om jag hatar dig, förresten?
Han: Kommer du inte ihåg vad jag sade? Att jag önskade att vi kunde bli vänner igen någon gång
Jag: Jaha, så det är det du vill?
Han: Ja?
Jag: Då vet jag
(senare på kvällen, ett antal timmar senare)
Jag: Jag vet att jag är jobbig nu. Men visst, jag vill gärna vara din kompis också, men saken är den att jag vet inte om jag kan. Du förstår inte, jag är inte samma person som du kände förut. Du krossade mig. Du har ingen aning om de otroligt idiotiska sakerna som jag har gjort för att komma över dig, det var svårare än något jag någonsin försökt göra. Jag vet inte om jag vågar släppa dig in på livet igen. Jag försöker inte vara elak, jag vill bara vara ärlig. Du är en fin kille och allt. Men jag vet inte vad jag vill, och jag hoppas att du förstår det.
Och det senaste har han inte svarat på. Jag har tagit bort honom från min mobil nu. Jag vet vad det handlar om egentligen, det är inte att han vill vara min kompis. Det är dom han vill ha. Pipecrew. MINA vänner. Inte mig. Inte för att jag vill ha honom tillbaka, men det hade ju varit trevligt om man hade varit en aning saknad också. Men icke.
Det värsta är ju att han faktiskt har fått mig att gråta två gånger inom loppet av 24 timmar, fått mina händer att skaka, fått mig att tappa aptiten helt. Det är fan inte okej alltså! INTE!
Dagens fina citat:
Min far: "...Jamen säg det nästa gång då, 'har du käkat taggtråd eller?' "
Jag: "Vi säger inte så på 2000-talet."
Mamma: "...Jamen tänk på (någons faster) Rut! Hon var jätteförtjust i färgen svart, men hon var allergisk mot den och kunde inte ha det!"
Josse: *flämt* "Tänk om man är svart då?"
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!
Igår träffade jag en mängd roliga människor. Jag ska försöka räkna upp alla. Det var... Björn, Clara, Camilla, Ludde, Silver, någon kille som på vintervila.se heter Emokid, och så var det Camillas goda vän som går under smkenamnet Trollis. Just det, Camillas syster Monika bidrog med sitt sympatiska sällskap ett tag också. Jag tror att det var alla, ni får skälla ut mig om jag missade någon.
Vi var först på Donken, sen gick vi hem till Camilla, som ju är en krympling och skadad. Brutet nyckelben, people. I alla fall. Vi ägnade oss åt frenetiskt socialiserande, jag tacklade Björn och försökte få ur honom viss information, men det gick inte vägen. Surt. Jag gjorde mitt bästa i alla fall.
Sen gick vi till Max och åt. Eller, jag åt inte, jag drack äckligt kaffe, snodde pommes frites av de andra, samt tuggade på is. Jag satt ju då bredvid Ludde, stort misstag. Vi får inte sitta bredvid varandra alltså. Vi är som två små barn. Han satt och slängde is på mig och försökte pricka min urringning, det lyckades han ju med tyvärr, efter många fruktlösa försök. Det var jobbigt. Jag var då tvungen att tackla honom och försöka döda honom. Misslyckades tyvärr.
Sen drog vi hem till Camilla igen för att softa och chilla samt vänta på att Grey's skulle börja. Tittade på Grey's, gick hem.
Det var väldigt roligt att umgås med dom, väldigt väldigt. Tyvärr så fanns det ett visst moment som demolerade min lycka mer eller mindre. Elakt. Jag fick nämligen ett mystiskt sms från någon okänd för ett par dagar sen, från ett nummer som jag inte visste vem det tillhörde, men som jag kände igen. I smset stod det två ord. "God dag." Det var allt. Jag hade funderat på vem det tillhörde i ett antal dagar, innan jag slutligen igår bestämde mig för att fylla på min mobil och svara. Jag gjorde då detta innan jag mötte folket, och skickade ett "God dag, vem är det jag har det stora nöjet att konversera med?" till den okände. Den okände svarade "Ditt x". Jag tänkte Alex? Så jag svarade "Men herregud, vilken av dom?" Svaret som jag fick tillbaka fick mina händer att skaka och gjorde så att jag helt tappade aptiten, och jag har ännu inte fått tillbaka den. Jag kunde inte äta upp min jävla glass som jag hade köpt för 18 spänn.
Det var från Johan.
"Ja, ni vet, för midjemåttet."
Fina episka citat från mina två favoritserier, Herkules och Aladdin!
Jago: "Jag vill säga att jag kommer hata dig för resten av mitt liv, men jag kommer nog inte leva så länge!"
Anden: "...Brudarna kommer flockas runt din gyllenbruna kropp grabben, och när jag säger gyllenbruna, så menar jag FRITERAD!"
Anden: "Nej du, lergubbe! Du kommer inte undan då länge jag kan förvandla mig till ett äckligt litet kryp!"
Anden: "Den här ödlan och ost är en lika farlig kombination som... KAKOR OCH MJÖLK!"
Aladdin: "Va?"
Anden: "Ja, ni vet, för midjemåttet."
Hades: "Affärerna går åt HELV- ja, ni vet, hit."
"MUFFINS!"
Fick IG på matteprovet, 6 av 21. Bra jobbat. Och sen fick jag en fet smäll av Therese också, det gjorde ont. Aj.
Citat:
Jag: "Tönt."
Malin: "MUFFINS!"
Hades - en ständig källa till visdom
Hades: *till Poseidon* "Zeus, han har makten över allt! Och du, du har vatten... och en gaffel."
Hades: "I min stad är jag nummer ett!"
Musa: "Isåfall har du räknat fel!"
Hade för övrigt två prov och en inlämning idag, det gick sådärbra. Det sög inte, men det var inte bueno.
Kärlek är i alla fall det enda vi vill ha.
Läste en fin liten sak skriven av Anna Greta Wide idag, den speglar fenomenet mänskligheten ganska bra tycker jag, den går såhär:
"Om människor är ringa och fattiga, än sen
om de bara blir älskade åtminstone av en
För rikedom och ära, det låter kanske bra
Men kärlek är i alla fall det enda vi vill ha"
If I could be a superhero, I would be Awesome Man...
Apropå ingenting så har jag tänkt göra om min blogg, men jag vet ej hur. Jag kom bara på att denna blogg ser helt djävulskt tråkig ut, plus att jag är trött på det typsnitt som jag har. Jag överväger att konsultera en kvinna vars blogg jag läser, för jag vet att hon brukar fixa folks bloggar om man ber henne, men problemet är ju att jag vettefan hur jag vill att den ska se ut! Dagens ilandsprobleeeeeem *sjunga*
Martina och jag ska göra världens vackraste och mest episka film i världen nu på lördag. Vi ska göra ett bildspel till låten Superhero med Steven Lynch, då vi ska ta en massa bilder på oss själva. Muahahahahahha det kommer bli så vackert!
Citat:
Martina: "Jag vill inte läsa det här."
Jag: "Inte jag heller."
Martina: "Då kan vi göra såhär, du låtsas läsa den här delen så låtsas jag läsa den här, så kan vi berätta för varandra vad vi tror att dom handlar om."
Jag: "Tristan, det var en trist en! HAHA! Nej, det där var typ det tråkigaste skämt jag någonsin dragit. Jag sjunker i mina egna ögon här."
Läraren: "Få se nu.... vilka kom för sent?"
Jag: *viskar* "Du kom för sent, Martina."
Martina: *viskar tillbaka* "Javisst. Jag är så fet att det tog såhär lång tid för mig att komma in i klassrummet från korridoren. Jag började gå till skolan klockan tre imorse."
Jag: "Det är så konstigt att varje gång jag drömmer en jordens undergång-dröm så är Nathalie med och står där och pekar och skrattar ondskefullt."
Denise: "Det är bara för att hon är så snäll."
Jag: "Jamen typ."
Martina: "Ja, det hade ju varit mer troligt om det hade varit jag som hade stått där och skrattat."
Jag: "Men då hade jag ju bara sparkat på dig."
Martina: "Jo..."
Jag: "Och så hade jag sagt 'Men nu dör ju Jakob också!'"
Martina: "Men NEEEEJ vad hemskt."
McAli
Hallå, go vänner. Nu är jag hemma igen, efter en helg på landet. Det var skönt. Synd att den tog slut så fort bara. Jag hade tänkt plugga massor, men det blev olyckligtvis inte så mycket sådant. Jag har gjort en gloslista över tyskan som jag ska ha till provet, men inget annat på den fronten. I matten har jag gjort ett repetitionstal. Och sen har jag läst igenom kapitlet två gånger, samt skrivit en sammanfattning. Men det är också allt. Jag upptäckte ett helt moment som jag inte ens upptäckt att vi höll på med, jag har ingen aning om vad det är. Det suger, för jag har ju prov på tisdag, och jag kan väldigt lite. Jag hade liksom tänkt gå och sätta mig och titta på en dålig film nu, men det kan jag ju drömma om att få göra, eftersom jag, förutom mina två prov, har.... ett inlämningsarbete som jag inte ens har påbörjat. Allt detta ska vara fixat tills på tisdag. Jobbigt läge.
Jaja, jag tänker i alla fall berätta om min helg innan jag börjar arbeta.
Första lektionen i fredags var idrott, som var en lektion ledd av Martina och Malin. Det var väldigt rolig lektion, fastän jag lyckades skada mig något åt helvete mycket. Först så vrickade jag foten när vi hade stafett. Det gjorde ont, men inte så ont att jag inte kunde vara med. Sen spelade vi rugby. Det är en av mina favoritsporter, för då får man tackla folk. Och det är jag en jävel på. Synd bara att jag går i en klass av bara tjejer där ingen utav dom liksom verkade fatta hur man skulle göra.
Jag fattade däremot, jag har ju spelat det i Råsunda några gånger, och då måste man ge sig fan på att göra mål. VIlket jag gjorde. Så jag slet bollen ur händerna på Carro, och det, som alla vet, är ett fatalt misstag. Vad det gäller sport så ska man akta sig för Carro, för hon är livsfarlig. Så man kan på ett sätt säga att jag får skylla mig själv.
I alla fall. Jag slet bollen ur händerna på Carro och sprang som ett jävla as och tacklade folk ur vägen. När jag börjar närma mig mål ser jag nånting i ögonvrån som rör sig snabbt och med kurs mot mig. Carro. Inombords så skriker jag "Geronimo!" och kastar mig fram och glider in i mål, samtidigt som Carro landar på mitt utsträckta lår. Jag hör ett klickande ljud, och i nästa sekund så börjar mitt ben rycka på ett väldigt läskigt sätt, samtidigt som det börjar göra så inåt helvete ont. Jag brister ut i ett "aj aj aj det gör ONT men jag gjorde mål, hihihihi, aj aj aj...", och blir sedan ledd åt sidan för att sitta ner. Jag sträckte muskeln och gjorde nånting med leden som gör att det gör relativt ont att sitta i vissa positioner. Aj.
Sen hade vi ledarskap, det var sådär. Vi skrev våra feedbacklappar, och ingen var ju direkt seriös, så ingen fick någon kritik, förutom Amanda som skrev "SÄMST HANDSTIL" på min lapp, men det har hon ju rätt i. Sen hade vi geografi, då vi påbörjade vårt lilla geografirollspel. Usch, rollspel. Men jag fick en rolig roll iallafall, det är nämligen jag som är Direktörn!
Sen var det svenska, då pratade vi om antiken. Astråkigt. Jag begav mig sedan hem. Min kära mor var då jättearg eftersom jag kom hem senare än jag sagt, och ville inte lyssna på mina omständigheter. Jag slutade 14.25, då begav jag mig till datorerna med Martina & co, samt lämnade en lapp i Marthas fack. Sen gick vi till bankomaten för att ta ut pengar så att vi kunde betala för Magnus Betnér-biljetterna. Precis när jag ska gå över övergångsstället så missar jag min buss, och jag kunde inte springa efter eftersom jag var skadad och hade ont.
Jag gick in på Ica och köpte en festis och satte mig sedan ner för att läsa min bok i väntan på nästa buss. När jag väl kom hem fick jag mig en rejäl avhyvling, men å andra sidan så trodde jag inte att det var så jävla viktigt att jag kom hem två sekunder efter att jag slutat. Dumma mamma som då gjorde så att alla blev sura, särskilt jag, eftersom jag hade jävligt ont och var lättretlig så det visslar om det.
Sen åkte vi. Vi kom fram någon gång vid åtta/nio, såg på dålig tv, gick och la oss. Dagen efter vaknade jag vid elva, gick då upp och åt frukost. Sen försökte jag göra läxor, det gick som sagt inte så bra. Adam skulle hämta mig vid tre och så skulle han, jag och hans polare gå och se Resident Evil: Extinction, så jag hade god tid på mig när min far kom och föreslog en promenad vid tvåsnåret. Jag gick upp för att sätta på mig en tjockare tröja, när min syster skriker "LINNEA DIN KOMPIS ÄR HÄR". Då hade Adam åkt mycket tidigare, och också kommit fram mycket tidigare än räknat, så han fick följa med på promenad. Det var vackert. Hösten är mycket finare där uppe än här.
Sen åkte vi iväg, mötte upp hans kompis, åt på donken och köpte godis. Och vet ni? Pressbyrån stänger klockan fyra på lördagar där. Är inte det sjukt? Om det hade hänt här hade det varit ett säkert tecken på att jordens undergång stod för dörren. Och jag tror tamejfan att dom skulle haft öppet då också.
Och vi såg en liten korvvagn som det stod McAli på. Hihi. McDonald's största konkurrent.
Sen såg vi filmen, den var rätt okej, men inte skitbra. Sen åkte vi hem till Adam, bytte bil, och sen skjutsade han mig hem. Det var väldigt dimmigt och ganska läskigt ute. Vi kom fram typ... halv tio eller något sådant. Då drack vi lite te och åt bullar och konverserade. Min syster och resten av min familj började smågnabbas med mig, sådär som vi brukar göra, men så helt plötsligt så börjar min kära syster förolämpa mig något enormt och vara allmänt elak. Jag blir skitsur och jävligt ledsen, varpå jag och Adam går upp på mitt rum istället. Två sekunder senare kommer hon in och slänger ut oss, för surprise! Då ska hon sova där inne med mig, eftersom min morbror Håkan skulle sova i hennes rum. Happy, happy days.
Vi går därifrån och går ner och sätter oss igen, varpå, jag helt sonika börjar gråta. Sen åkte Adam hem, och jag såg på Predator och Ladykillers med min far. Gick och la mig, sov, drömde hemska mardrömmar. Vaknade, gick upp, åt frukost, softade i ett par timmar, försökte plugga, åkte hem. Nu sitter jag här och ska börja med mitt äckliga arbete.
Goder natt.
Meloooooooooooooooooooooon
Citat:
Ludde: "Den värsta dissen måste ju vara att trycka ner någon på golvet och skrika 'SÄG ATT DIN PAPPA ÄR EMO! NU!' "
Camilla: "Meloooooooooooooon."
"Du ser ju ut som en riktig liten goseplutt!"
Hade en ganska bra dag idag. Bestämde mig för att försöka vara som en människa idag. Klädde mig snyggt, kom i tid, sov på lektionen, drog dåliga skämt med Martina och var allmänt efterbliven. Som vanligt, med andra ord. Vi hade skolfoto idag, vi hade en normal fotograf till skillnad från den vi hade förra året som kallade alla för konstiga smeknamn och behandlade oss som femåringar. Han sa "prinsessan" till mig, och "du ser ut som en riktig liten goseplutt!" till Malin. Hur ska man tolka det?
Jag tror i alla fall att jag såg rätt normal ut. Till skillnad från Therese och Malin som började skratta hela tiden, men vafan, då lär ju folk lägga märke till dom i alla fall! xD
På geografin satt jag med Martina, vilket jag enligt lag inte borde få göra, för då kan jag inte koncentrera mig. Vi såg en film om odling i Etiopien, det var precis lika intressant som det låter, det vill säga inte alls. Vi satt och fällde sarkastiska kommentarer och låtsades spela trummor när dom började spela flummig bongomusik. Vi är för övrigt universums största töntar.
Lunchen var trevlig, vi satt och spydda galla över Malins så kallade "kompis" Emmy, som för övrigt är en jävla FITTA med en ful lugg och hippiekläder. Jag hatar henne. Hon är elak mot Malin, vilket man inte får för hon är världens snällaste människa. Alla som är taskiga mot mina vänner vill jag bara spika upp på min ytterdörr! Jag kan inte lova att jag inte sparkar denna Emmy på smalbenet om jag ser henne. Dumma kossa.
Sen matte, och återigen så spanade jag in Skabb-David. Hjälp!
Förresten så är Martina min favoritperson på jorden just nu, ty jag fick världens vackraste gåva av henne igår. Bilden säger allt.
Citat:
Therese: (om en häst, men vi feltolkade lite sådär efterblivet)"Jag red en femåring igår, han var riktigt vild!"
Carro: (om tvålen vi har hemma hos mig som heter Online) "Refill Online? Nej nu tycker jag att internetsamhället har gått lite för långt här..."
Ett under har skett! ... Eller?
Blackout
Ungefär 50 % av dagen har jag spenderat med näsan i min bok, Les Misérables. Den äger.
Jag sov ungefär fem timmar inatt, så jag kommer antagligen sova gott ikväll. Jag har lånat Little Britain säsong ett och Hipp Hipp säsong två av Martina, så jag har något att roa mig med. Sen lånade jag någon skum vampyrfilm av Chema också. Plus att jag har en del biblioteksböcker att läsa. Jag tänker inte låta min hjärna plåga mig mer än nödvändigt, därav mitt intensiva kulturintresse just nu. Sysselsättning är bra.
Jag liksom blackar ut lite då och då har jag upptäckt, det är lite läskigt. Jag kan liksom sitta och kolla på nånting en stund, och sen upptäcka att någon har suttit och försökt kontakta mig den senaste halvtimmen. Det är lite skumt sådär.
Sen spanade jag in Skabb-David idag. Då är det illa alltså. Det är bara för att jag hade den där drömmen om honom. Men liksom, varför Skabb-David? Jag gillar inte ens killen, han är ett stort svin. Han dricker sprit i skolan, röker cigarretter oftare än han andas, röker på och är i allmänhet ett praktsvin. Men ändå så kunde jag inte låta bli att totalt spana in hans rumpa på matten. Vadfan är det? Jo, det är ett säkert tecken på extrem desperation och ensamhet. Fy! Jag måste lära mig att tygla mig själv. Piskstraff.
Tårar är dåligt
Just vid den här tidpunkten för ett år sen var jag som allra lyckligast i mitt liv. Det var då jag blev tillsammans med Johan. Ett år och en timme, ungefär. Tiden går fort.
Jag börjar bli trött, men inte tillräckligt. Jag har ätit väldigt mycket bananer på sista tiden, vilket är konstigt, för jag hatar verkligen bananer. Men jag känner i alla fall ingen smak, så det gör inget. Fönstret är öppet och det regnar ute, regnar in. Jag har ont. Min kropp skriker åt mig, den vill sova. Men hjärnan, den struntar i kroppen. Den sitter där i mitt huvud och säger saker som jag inte tycker om. Det är inte snällt. Jag vill ta bort den. Går det? För i så fall så vill jag. Jag vill leva utan min hjärna, så att jag slipper tänka, för det gör så ont.
Jag har förhör i tyska imorgon. Jag vet inte ens vad det är om. Jag hoppas att Jakob förstår. Jag hoppas det.
Jag hoppas att dom andra inte kommer titta på mig med sorgsna blickar och säga "aw gumman, stackars dig", för det klarar jag inte. Då kommer jag gråta, och man ska inte gråta i skolan. Jag har lovat mamma att gå hela dagen imorgon och inte skolka, men om jag gråter så kommer jag göra det ändå, eftersom jag har lovat mig själv att aldrig gråta i skolan igen. Skolan för mig är glädje. Då ska man inte gråta.
Mitt huvud gör så ont. Jag har lust att skada mig själv, vilket inte är bra för man ska inte falla tillbaka i gamla dåliga mönster, särskilt inte om de gör så att ens mamma gråter. Då är det dåligt. Tårar är dåligt. Jag vill inte gråta mer nu, det känns som om jag har gråtit en hel ocean hittills i mitt liv, och jag är ändå inte så gammal. En sjö åtminstone. Jag vill inte gråta mer nu. Jag vill bara kura ihop mig i någons famn och sitta där, trygg. Jag vill vara ifred. Jag vill vara hemma imorgon. Jag vill sitta och tycka synd om mig själv med en kopp te och en dålig film och bara sitta. Men det går inte.
Om det ändå hade varit jullov.
Bittert
Jag har i alla fall ätit idag. Jag åt en banan, och sen ett bröd. Och en våffla, men den mådde jag illa av. Blä. Jag kan inte svälja av någon konstig anledning, och inte heller sova i min egen säng. Det här är varför jag hatar att ha människor som sover hos mig. För när dom är borta så känns det fortfarande som om dom är kvar där inne, i lakanen, i luften, i väggarna, i möblerna. Jag klarar inte av att vara här inne om jag inte är extremt utmattad, vilket jag inte är just nu, vilket gör det hela till ett levande helvete. Jävligt kul. Jag hatar allt. Jag borde gå i kloster.
Och det blir ju inte särskilt mycket bättre av att han läser min blogg heller. (Om du gör det nu, var snäll och låt bli. Eller låt i alla fall bli att kommentera, för jag vill inte ha med dig att göra just nu. Tack.).
Jag blir så... bitter. Det finns knappt en enda film jag kan titta på som det inte är kärlek i, och det påminner mig bara om hur otroligt jävla misslyckad jag är vad det gäller kärlek. Hur kommer det sig att det finns hur många elaka och fittiga tjejer över hela jorden som har normala och lyckliga förhållanden, men jag som är så jävla snäll inte får ett jävla piss? Tack för den du, gud. Jävla helvete. Ursäkta, jag är bitter. Här sitter jag nu, sjutton år, med tre förhållanden i ryggen, och ändå så är jag fortfarande oskuld. Vad fan är det för skit? Seriöst. Det känns inte bra. Jag känner mig omåttligt patetisk. Det är inte så kul alltså.
Och sen att så många av mina vänner har funktionella förhållanden. Jag blir så sataniskt avundsjuk. Inte för att jag inte unnar dom det, utan mera för att jag vill också vara älskad, men det är ju så jävla svårt. Jag önskar bara att jag kunde hitta någon som jag kunde vara med. På riktigt. Utan att behöva gå runt och vara osäker hela tiden, utan att grina som ett jävla våp alltför ofta, utan att vara rädd.
Men fat chance att det någonsin kommer hända.
Brudlös och hudlös
Så jag är okej, jag börjar känna mig som en människa igen. Redan. Så det betyder att jag inte kan ha varit särskilt kär. Men det är mer det faktum att han inte var kär i mig som gjorde ont. Fast det var ju jag som gjorde slut.
Han sa att det känns konstigt mellan oss, att han tycker om mig, men att det är något som känns fel. Jag håller med, men inte på samma sätt. För hos mig växer kärleken fram. I alla fall. Han sa att det känns som om han måste vara med mig, och att det är ett tvång. Varpå jag sa att jag vill inte vara ett tvång, jag vill vara bonus. Han sa att han måste få fundera. Jag sa att det behöver han inte. Jag sa att jag kände att han var osäker, och att det inte kommer fungera. Jag sa "allt eller inget.". Jag sa "vill du inte ha mig, så tackar jag för mig och önskar dig ett bra liv." Han blev besviken, sa att han ville att vi skulle vara vänner. Jag tackade nej, och sa att jag inte skulle kunna se honom på något annat sätt än som pojkvän, i alla fall inte på ett bra tag. Sen blockade jag honom, tog bort honom. Raderade varenda sms, mail, gästboksinlägg, bloggkommentarer, mobilnummer, allt.
Tack och adjö, sa jag, och klippte bort alla trådar som fanns.
Det känns tomt, och jag ska inte neka till att jag är ledsen och gråter mycket. Men det känns inte som om det kommer ta lång tid för mig att kunna stå på egna ben igen.
