Halleluljah Moment

Jävla skit. Jävla, jävla, jävla skit. Jag kan inte skriva. Jag har fastnat. Mitt manus suger. Verkligen suger. Jag får ingen dynamik överhuvudtaget i mina ord. Mina meningar är tomma. Jag uppfyller inte idén av manuset som jag har i mitt huvud. Den funkar inte alls. Den suger. Den är fel. Min text har ingen känsla. Det ekar om den, nästan. Jag avskyr det. Jag känner mig handikappad. Jag har PMS och det är vetenskapligt bevisat att saker inte funkar då. Men det förhindrar inte den starka känslan av att ha blivit amputerad och lurad. Jag saknar något. Något som borde vara här i mitt hjärta. Men det är förjävla tomt där inne. Och därför saknar min text känsla, på alla sätt och vis.

Hej hopp! Tja, vad har hänt på sistone? Robin är hemma, och det är AWESOME på alla sätt och vis. Det är skönt att ha min bästa vän hemma igen <3 han är brun och fin. Och jag fick en helt sjukt underbar present! Jag älskar ju Little Britain, och presenten var därför detta: Marjorie Dawes, ledaren från Fatfighters! Jag fick tillhörande kläder och peruk, jag garvade seriöst ihjäl mig.

Annars har väl inte särskilt mycket hänt. Jag är helt åt helskotta sjuk. Först trodde jag att jag hade fått grisen, men nu är jag inte så säker. Igår var jag på akuten, dom gav mig inte något direkt svar. Dom sa bara att jag hade bakterier i blodet och att jag skulle ta en alvedon och gå och lägga mig. Man ba tack, det var ju inte det jag gjorde innan jag kom hit.

Så jag har legat däckad sen i tisdags och mått allmänt penisigt. Hosta, huvudvärk, feber, muskel- och ledvärk, svårt att andas, halsont, hudutslag... Hela konkarongen. Fast hudutslagen fick jag antagligen av penicillinet som jag äter för att jag har nageltrång på min fot. Vilket ju också är en trevlig kroppslig bonus! Men det allra roligaste är nog att jag har så ont i rumpan och höfterna att jag går som ett CP. Sexified. Verkligen. Jag har gått från arton till 75 på ett par dagar. Tack, Jesus, det var precis vad jag ville ha!

Ja jag är nog lite gnällig tror jag... Jag är sur för att jag missar skolan och jobbet. Ja just det, jag jobbar på Gamestop i Kista nu. Jag fick jobbet. Det är helt sjukt kul. Alla är så himla gulliga där att det är helt sjukt. Det är som en liten mysig, psykotisk, missanpassad familj. Jag trivs som fisken i handsken, ja, om handsken var full med vatten alltså.

Det suger allra mest att missa skolan, eftersom det inte finns nåt sätt att ta igen det jag har missat. Det är bara att bita ihop. Det är skittråkigt. Om jag kunde gå ordentligt skulle jag nog vara där ändå, pestsmittan Linnea vill lära sig roliga saker med de andra barnen! Plus att jag missade textsamtalen, hur jävla värdelöst är inte det? Dom var tydligen helt utflippade den här veckan. Fan. Jag missar alltid allting som är kul!

Nåja. Nu ska jag hitta på nåt att göra, som inte är alltför ansträngande.