Halleluljah Moment

Vår bil har typ gått sönder. Man ba YES! High-five, det är aaaskul att bilen pajar när man är tre timmars bilväg hemifrån i civilisationens sista utpost, Dalarna. Nejmen vad i helvete, det suger. Antingen så måste vi fixa det tills på måndag, eller så åker vi tåg/buss, eller så lånar vi en av mormor och morfars bilar. Det suger. I vilket fall som helst så kommer jag hem på måndag kväll, på nåt jävla vänster.

Det är jääävligt slow här ute. Vi gör i princip bara tre saker: äter, läser och ser på film. Okej, dom andra spelar kort också. Men det är ungefär det. Sen är det jävligt synd att jag drömmer så mycket mardrömmar här också, för jag sover allra bäst här. Det är som om jag måste sova in mig i tre dagar, och drömma blodisande mardrömmar som gör att jag vaknar av att jag gråter som ett barn. Och sen, efter de tre dagarna, så sover jag helt underbart utan en endaste mardröm. Jobbigt läge.

Det främsta temat i mina mardrömmar just nu har jag märkt är fenomenet otrohet. Men inte från hans sida, utan från min. Vilket aldrig riktigt har varit något jag har oroat mig för, för jag är inte den sortens tjej som gör sånt. Och jag har ingen aning om varför jag oroar mig för det nu, för det är ingen risk att det någonsin skulle hända. Jag har aldrig mått så bra i ett förhållande som jag gör nu. Det kan vara för att han är så... perfekt för mig. Nåja, min hjärna är antagligen bara paranoid och vill få mig att sabba för mig själv. Men jävlarimig om det kommer bli så den här gången. Inte en snöbolls chans i helvetet.

Ett citat:

Mormor: (Om killen från Dalarna i Let's Dance) "Jag har bara röstat nån gång, på den där Tony, trots att han är så dålig. Man är väl patriot...."

Haha, okej, det är bara jag som fattar det där. Det är just det att min mormor är så söt och aggressiv. Jag älskar henne.


Btw, Björn, organisera ett stycke träff nån gång i veckan så kanske jag kan komma, jag har en jävla massa att fixa (mest i mitt rum, jag målar om), men jag vill gärna träffa er snart!

Hej vänner. Åker till landet idag över påsk, det kommer bli mysigt. Jag har saknat mormor och morfar aaasmycket, och det är alltid skönt att vara på landet och softa. Jag antar att det kommer vara lite långtråkigt då och då också, men vafan, ibland behöver man ha tråkigt. Jag har ju ändå en assload med böcker.

Lite trist är det ändå för jag kommer hem på måndagkväll, och Robin åker på fotbollsläger eller nåt sånt på söndag, och är borta till torsdag. Sugigt. Men men. Då har jag ju lite fin tid för mig själv också! Och mina andra underbara fantabulösa vänner också!

Igår mötte han släkten, förresten. Okej, det var en ganska harmlös del, det var bara fyra av kusinerna och två fastrar, men fortfarande. Det gick smärtfritt.

Sen har han ju också sett min allra värsta sida nu. Ja, alltså... jag och Andrea förlorade ju stenhårt på lasergame, såklart. Men det jobbiga är ju att jag blir så inåthelvete SUR när jag förlorar. Jag menar verkligen galen, alltså. Jag blir en femåring. Det är jävligt pinsamt och jag hatar det, för jag skäms. Men den sidan har han sett och han tyckte att jag var söt, så han måste ju vara psykiskt störd eller nåt. Men men. Tur det i alla fall, att han inte sprang sin väg. För då hade jag nog tacklat honom.

I alla fall. Jag har ont i huvudet. Ska nog kolla på en film innan vi ska åka. Lööv <3




PS. Ifall det är nån som vill hitta på nåt på tisdag-torsdag (förutom Philip och Tuva, ni är inbokade) så skrik till! 

Ännu en lektion, ännu ett blogginlägg när jag egentligen inte har något att säga. Men vafan, det är min blogg. Idag ska jag och Andrea KROSSA Robin och hennes skåning i lasergame. Jag måste vinna, dels för att jag är en såndär jobbig person som lackar satan när jag förlorar och börjar puckla på folk, och dels för att den som förlorar måste gå upp och ner längs Drottninggatan fem gånger med en skylt där det står "Jag blev FETägd i lasergame". Därför måste jag krossa min älskare, tyvärr.

Och sen har vi provocerat varandra via sms hela dagen om hur mycket den andra kommer förlora, så om jag förlorar så kommer jag bli tvungen att äta upp mina ord och jag är faktiskt inte hungrig. Men vafan, han ska slaktas!

Hursomhelst. Det var allt. Jo just det: Amanda: Jag älskar dig även när du är galen en gång i månaden, även om du är läskigt kärleksfull då. Löv! <3

Bonjour! Okej, det tog längre tid än jag hade tänkt att blogga här, jag skulle ha bloggat för X antal dagar sen, men jag orkade inte. Min sömn är helt fuckad, jag har inte sovit ordentligt på flera dagar.

Le Pays du Baguette var i alla fall trevligt. Jag blev visserligen av med mitt leg, mitt maestrokort och mitt sjukförsäkringskort till nån jävla Jean-Luc, jag blev antastad av ungefär ett halvt ton jävla franska slabs, en idiot från vår grupp försvann i mitten av Paris för att sen bli hittad under Eiffeltornet, och jag har gjort av med så mycket pengar att mina föräldrar är lite smått arga på mig. Men i vilket fall som helst så var det en okej resa.

Gruppen var relativt liten, det var asskönt. Ettorna var jävligt najs och jag och brudarna hade det ju såklart bra ihop. Stackars Malin dock som är så mörkrädd och fick ett enkelrum där hon skulle sova själv, hon sov först intryckt mellan mig och Therese, och sen mellan Martina och Denise. Men men, det var ju ändå inte så länge.

Sen blev ju större delen av gruppen sjuk också, beroende på det jävla skitväder som vi hade. Regn och stormstyrka varje dag. Kuul.

Aja, mer sen. Godnatt!

Kära vänner! Inom kort så far jag och mina små vänner till det franska landet långt borta i fjärran! Det kommer att bli väldigt episkt, kan jag tala om. Rapport och bilder kommer efter att jag återkommit till det förlovade Svea Rike, det vill säga på torsdag. Alltså, kärlek på er, små fjollor, så ses vi om ett tag!





... Och SFG-hoes galna Europa-odyssé fortsätter!

Jag vet, jag vet, jag uppdaterar inte lika ofta nuförtiden. Men jag orkar inte, det är så mycket som händer just nu. Inte dåliga saker, utan bra saker. Sånt där som man blir distraherad av och glömmer bort saker av. Som Robin då. Han är... ja, jag har egentligen inga ord för allting som han är. Det blir bara upprepningar liksom. Han är allt som en flicka vill ha, där har ni en ganska bra beskrivning av vad han är. Att spendera mer än 24 timmar i min säng med honom och Little Britain är egentligen allt jag behöver, förutom luft och kanske lite mat då och då.

Sen att jag lyckats med att hitta en pojke som nästan är MER störd i huvudet än vad jag är, det är vad man skulle kunna kalla mirakulöst. Med samma missbildade humor som gör att jag kan avbryta en kyss och säga något stört och inte mötas av en blick som säger "vafan?" utan av ett asgarv och en kommentar som spinner vidare på samma skämt.

Det är fint. Sen har jag fått nya skor, haha. Underbara skor. Ett par svarta fejk-Converse i nått skumt syntetläder-material och ett par himmelska marinblå högklackade saker med en rosett och grejer. Seriöst, när jag provade dom skorna i butiken så glömde jag bort att jag hade ont i halsen. Så underbara är dom.

Och så har jag fått paketet med saker från La Redoute som mamma och jag beställde! Skorna var för stora tråkigt nog, men de två klänningarna och väskan var awesome. Sen var det ett asfullt gravid-linne med också, skippmode på det.

Sen är det Grodlandet som gäller om exakt en vecka, det ska bli awesome. Liksom, en resa med tjejerna och Yannick till ett land vars grund består av baskrar, fjolliga män och baguetter. Det kommer bli en sarkasmfest å mina vägnar!

Nej men kontentan av detta totalt osammanhängande inlägg är att jag är glad. Trots en överdos med plugg osv så är jag väldigt, väldigt glad.