Halleluljah Moment

Ibland blir man jävligt trött. Numera när syster lämnat boet så har detta naturligtvis lett till att omsorg som räcker till två barn fördelas på ett. Vilket är jävligt mycket. För mycket. Dett har också lett till att jag får skulden för allting, oavsett om det är mitt fel eller inte. Till exempel: om Josse, jag och far sitter och munhuggs i vanlig ordning, så är det alltid "tyst Linnea", "du är så kaxig, Linnea" och "sluta bråka, Linnea.". För nu helt plötsligt så spelar det ingen roll hur otrevlig någon annan är, för det är alltid JAG som ska sluta. Inte Josse, inte pappa, utan jag. För JAG är så kaxig.

My ass att jag är så kaxig. Vad det egentligen handlar om är att jag är mycket lättare att säga till än Josse eller pappa, för dom skiter i det. Det gör inte jag, utan jag blir SUR. För jag tycker inte om att vara den ständiga syndabocken vars fel allting är. Varför är det alltid jag som ska vara tyst? Det är ju inte ens jag som börjar! Jag är inte värst! Varför är jag den som är "kaxig"?

Ett annat exempel är alldeles nyss. Jag fick en jättefin t-shirt av min syster i 18årspresent. Jag älskar den tröjan, det är min favorit av alla jag har, och jag har jävligt många. Nyss så såg jag att den har blivit färgad i tvätten. Den är numera limegrön. Jag hatar limegrönt. Min tröja var himmelsblå, vilket var passande eftersom den porträtterade en himmel och en ballong. Senast jag kollade, så var inte himlen limegrön.

Jag går då ut i vardagsrummet och frågar vem det är som har tvättat. Det är mor. Jag förklarar att hon har sabbat min tröja och visar att jag är upprörd. Hon säger bara "men jag kunde ju inte veta att den skulle bli färgad." Vafan, tänker jag. Nej visst, det kunde du inte. Men efter FYRTIO ÅR av att ha tvättat kläder, hur kommer det sig då att det bara är mina kläder som blir förstörda? Och alltid, ALLTID, mina favoritkläder? Och sen "Men tvätta dina kläder själv då!" Javisst, med nöje, men om DU slänger in en tvätt med MINA kläder, är det då MITT fel att dom blir förstörda? Och inte fick man en ursäkt heller. Jag hade brytt mig mindre om hon hade sägt förlåt, men nej nej. Självklart inte. Det går ju inte att be om ursäkt till mig, jag är ju så kaxig.

Jag är sjuk. Väldigt, väldigt sjuk. Har under de senaste två dagarna haft huvudvärk, feber, illamående, hosta, halsont, tappat rösten samt haft ont i ryggen, fast det har inget med förkylningen att göra. Och jag svär, det är Saffes fel. Samma dag som jag blev sjuk, innan jag ens var täppt i näsan, kom han fram till mig, la handen på min axel och berättade att han hade stämbandsinflammation. Två timmar senare var jag nära döden.

Bu. Men men, det är väl som det är. Robin var här idag i alla fall, det var jääääättemysigt. Vi kramades massor, jag fick massage och vi tog ett varmt bad. Nu råkar vi ha ett ganska litet badkar och Robin är ganska stor, vilket leder till att jag får ligga på honom med halva kroppen utanför vattnet samtidigt som han skvätter på mig och är allmänt elak. Men han är så snygg naken, så det gör inget. Han har muskler värda att döda för. Yummy.

Förhoppningsvis kommer han hit imorgon (eller idag, tekniskt sett) också. Han är lite mysig.

Nu ska jag hoppa i säng och försöka sova lite grann också, förhoppningsvis mår jag ännu bättre imorgon (idag). Godnatt alla barn, och ett litet private message här: Serben, du kommer klara din första arbetsdag finfint. Håll dig bara lugn, svär inte och var så trevlig som möjligt. I believe in you, serbfitta! You can do it!

Jag: "Nej men det är sant, vi har typ inga blattar på hela skolan!"
Farsan: "Vaddå inga blattar, du har ju Serben!"

Ohoy! Jag är sliten till max. Verkligen. Jag är trött, har ont i nacken och axlarna, har huvudvärk och skavsåren på fötterna är numera köttsår. Kul kul. Men jag har haft ett trevligt lov i alla fall. Jag har lekt med en massa barn, fast mest Robin. Roligast av allt var halloweenfesten hos Camilla, den var en succé tycker jag. Dock blev den pryda kärringen inom mig lite smått chockad av allt hånglande och allt det nakna. Lite läskigt om man inte är van.

Jag var populär i mitt seriösa blond-'fro. Jag skulle ha lockar egentligen, men istället fick jag ett afro. Det var awesome. Jag hade också en sexig-sexig illgrön kaftan med broderier och en assload med halsband. Det var najs. Massa trevligt folk var där, med lagom fantasifulla outfits. Temat var ju "uppklädd, utklädd eller avklädd", och alla dessa partier blev uppfyllda. Läskigt nog. Nejmen det var en massa killar som kom i kostym. En kille hade en klassisk sjuttiotalskostym som var i röd sammet och lila siden. Ashett. en kille var utklädd till han i American Psycho. Björn var bordellmamma, han hade bröst och smink ocvh hela fadderullan. Jävligt uderhållande.

Jag har tråkigt. snart ska jag ha religion. Det SUGER.

Nu ska jag försöka hitta något spel eller något annat bögeri att underhålla mig med. Cheerio.