Halleluljah Moment

Okej, det var sista gången jag hade på mig dom där jävla grejerna.

YARGH vad trött jag är.... Men jag får inte sova än, måste kunna all tyska först. Men nu är jag snart klar, har ett papper kvar, sen grammatiken (som är lätt) och sen, SEN... är jag klar. Det är segt, min säng kallar på mig. Jag är väldigt trött och har ont i ryggen från att ha suttit framför datan hela dagen. Yarr, som piratluffaren skulle ha sagt. Det regnar ute. Jag hade tänkt ta en promenad idag, men av någon anledning så blev det ej så. Ack ack.
Jag är fortfarande glad dock, om än lite mer dämpad kanske pga trötthet.

Hahaha, jag läste världens skummaste grej igår, i Shakespeare's pjäs "King Lear" är det en kille som ska gömma sig för att han har blivit lurad av sin brorsa som sa till deras pappa, en kung (inte King Lear alltså, en annan), att killen tänkte döda honom, så dom drev bort killen och försökte döda honom, men han kom undan. Och när han ska gömma sig i staden och vara undercover för att kunna fixa det hela på nåt sätt, vet ni vad han klär ut sig till då?
En naken galning som springer runt på hedarna och skriker.
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA fyFAN vad diskret! Det var det bästa jag nånsin hört!
En sak kan sägas om Shakespeare i alla fall: killen hade humor.

Och nu... En hyllning till världens underbaraste kvinna, min mor Yvonne. Hon fyllde 50 förra veckan, den 12 april. Då var vi på Teneriffa, och firade henne med champagnefrukost, presenter och en god middag på en extra fin resturang. Nu idag, den 21 april, har vi öppet hus här hemma, och alla mammas vänner och bekanta har varit här och många är ännu kvar. Dessa människor som kommit för att gratulera min mamma på döhalva-dagen visade sin kärlek genom att hålla ett mycket vackert tal och ge henne presenter och blommor. Mamma fick ett halsband av mig och pappa, plus att jag tar hand om köket idag, lägger upp mer mat när det behövs, plockar disk, fixar diskmaskinen, torkar av borden, serverar och håller allmän koll tillsammans med min syster. Vanligtvis brukar mamma fixa det, men jag och min syster har bannlyst henne ur köket, eftersom det är hennes dag och då ska man fan inte diska.
Hursomhelst. Jag tänkte berätta lite om denna fantastiska kvinna som lyckligtvis är min mamma. Hon är lärare på Blackebergsskolan, och väldigt omtyckt. Hon är pedagogisk, varm, smart och bra med barn. Det märks på henne att hon älskar att jobba med de där barnen, trots att det är mycket strul så älskar hon det. Hon jobbar stenhårt för att dom ska ha det bra och lära sig säker, och hon lyckas.
Mamma är väldigt bäst.
Som ni alla vet vid det här laget är jag en väldigt paranoid, jobbig, överanalyserande och allmänt nojig människa. Men min mamma... kan hantera mina små psykbryt. När helst jag mår dåligt så ser hon det, och tar hand om mig. Hon kan lindra min smärta när den är som värst. När Johan gjorde slut med mig så grät jag oavbrutet i två dagar. Mamma sov bredvid mig, kramade mig och lyssnade på mig när jag snyftade och hulkade och snörvlade, hon tog hand om mig så bra och jag älskar henne för det. Hon sa, som hon alltid säger när jag har ont, "Jag önskar att jag kunde ta din smärta". Hon har alltid tagit hand om mig så bra som möjligt, hållit mig hårt och lyssnat på mig. Jag har en väldigt bra relation till min älskade mor, nästan varje kväll sitter jag inne på hennes sängkant och pratar om min dag och hur jag mår. Och hon lyssnar lika mycket varje gång och bidrar alltid med värdefulla råd som ger mig en "AHAAAAAA"-upplevelse. Hon är den absolut bästa mamman i hela världen.
Jag älskar henne mest av allt. Mamma, you complete me!
Så denna dag är en hyllning till min fantastiska mamma! Låt oss hoppas på 50 fantastiska år till!
JAG ÄLSKAR DIG MAMMA <3

För övrigt så blev jag antastad på tunnelbanan idag! Jag och Carro åkte tunnelbana ihop för vi skulle åt samma håll, jag skulle till Hässelby Gård och hon skulle dit och ta bussen hem därifrån. Vi sitter och pratar trivsamt och har det bra när en mörk kille i en svart kappa går på och sätter sig bredvid mig. Carro och jag höjer på ögonbrynen eftersom det fanns massa andra lediga platser i vagnen, men vi sa inget. Vi fortsätter snacka i godan ro, och killen sitter och gör shifty eyes på oss (alltså han tittar på carro, tittar på mig, tittar på carro, tittar på mig och så håller han på sådär). Sen helt plötsligt, när jag vrider lite på mig i mitt säte så känner jag nånting, typ en kant, precis vid mitt lår. Jag antar att det är hans jacka eller nåt och vrider mig så att jag hamnar lite längre bort. Carros ögonbryn åker i höjden och hon sitter och kollar på hans hand som långsamt, långsamt smyger sig närmare mitt lår. Så precis när tåget rullar in på stationen där vi skulle av så försöker äcklet grabba tag i min rumpa varpå jag och Carro flyr fältet och typ springer av tåget. JÄVLA ÄCKLIGA GUBBE!
Carro och jag diskuterade tortyr lämplig för honom. Vi kom fram till att först skulle vi skära av honom armarna. Sen kuken och köra in den i örat på honom. Sen skära av benen. Och sen... skulle vi sy på armarna och benen igen, fast bak och fram. Sen skulle vi kasta syra på honom, sätta upp honom på en påle utanför mitt hus med en skylt där det står "SÅHÄR GÅR DET FÖR ALLA SOM TAFSAR PÅ LINNEA UTAN HENNES MEDTYCKE"
Ja. Vi är lite våldsamma. Sen klippte jag mig, det är fint som fan. Jag har städat hela mitt rum, och bakat sockerkaka. Jag är, som tyskarna skulle säga, dick geschkillt (fett skillad, alltså).

Dagens Citat:
Martina: "Jag kanske borde byta skor..."
Denise: "Vaddårå?"
Martina: "Men Erik är ju så lång..."
Jag: "Då får du väl supa ner honom till din nivå."'

Jag: "Alltså, Denise, ibland vill jag supa UPP dig till vår nivå."

Ah, nu tänkte jag, pga stor tristess, skriva lite om Linnea & co's resa till Manuelland. Resan dit var en resa från helvetet. Jag var sjuk, och när vi ÄNTLIGEN landade (jag hatar att flyga, jag typ... dör av rädsla. Det är en riktig fobi.) så kapsejsade mina trumhinnor. Tyvärr. Så en timme efter att vi anlänt till hotellet började jag gråta för att det gjorde så inåt helvete ont, och vi var tvungna att ringa efter en jourdoktor som kunde komma och ge mig medicin. Det kostade 1000 spänn. TUSEN JÄVLA SPÄNN! Sånt slöseri, tusen spänn för att en koppärrig spanjor ska kolla mig i vardera örat i en halv sekund och säga "yeah, you have an earinfection." Det hade jag kunnat räkna ut själv. Idiot. Då var vi tvungna att köpa meducin för en massa pengar också. Efter att vi gjort det och jag hade tagit avsvällande tabletter så däckade jag i soffan och sov ett tag, eftersom man blir så trött av dom tabletterna. Sen vaknade jag, och gick in på mitt rum och la mig. När jag vaknade var klockan tio, och familjen hade redan varit ute och köpt pizza och satt och spelade kort. Jag drack lite, tog lite mer mediciner, och gick sen och la mig. Igen.
Så eftersom jag var sjuk så var vi tvungna att ta det lugnt hela veckan, inte mig emot förstås. Fast jag badade bara typ... fyra gånger, på hela veckan. För det gör förjävligt ont att få vatten i öronen under eller precis efter en öroninflammation.
Men iaf. Så vi tog det lugnt hela veckan, shoppade, solade (eller inte jag då, jag låg i skuggan med en hatt och solskyddsfaktor 50. Ändå är jag lite röd. Det kanske kan ge er en ledtråd om hur känslig min hud är. Får märken för minsta lilla.), åt god mat, läste tonvis med böcker och slappade i allmänhet. Jag shoppade inte överdrivet mycket, två toppar, en tjocktröja, två tändare, tonvis med godis, lite smått och gott som typ smink, nagelfil, en väska, kinder maxi, fula souvenirer och en massa annat skräp. Men det var skoj, det.
Maten var himla god, men nånting som jag störde mig på var det pappa kallade "inkastare", alltså människor som jobbar på resturangerna och står utanför med en meny och varje gång man går förbi så säger dom "table for four, yes?". Det var så irriterande efter ett tag att jag ville skrika och slänga saker omkring mig, men jag nöjde mig med att säga "NO thank you" på ett väldigt avsnoppande sätt. En av dom där inkastarna stötte på mig varje gång jag gick förbi, det var lite upprörande, för han var både ful och äcklig och liksom klädde av mig med blicken. Rys.
Mannen med valrossmustaschen var cool däremot. En annan som var rolig var en som kunde lite svenska, och det han kunde var "tjena tjena mittbena! Svenska flicka, svenska flicka, SOCKERDRICKA!" det var så jävla kul att jag fick en hostattack när han sa det.
Annars var ju piratluffaren det bästa med hela Teneriffa. Han måste vara munspelsluffarens förlorade bror, så rolig är han. Dom är rätt lika i sättet också, fast munspelsluffaren har ju sitt munspel medans piratluffaren bara säger "YARR!" lite då och då. Det var kul och se, första gången jag såg honom så kunde jag inte låta bli att ropa ut "kolla mamma en PIRAT!" varpå han schhar mig, smyger sig fram till en kvinna och man som sitter och äter på en resturang, tecknar åt mannen att inte säga något, varpå han lägger sitt huvud på hennes axel och säger "yarr!" i hennes öra. Hon skriker till och drattar nästan av stolen. Jag har nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.
Jag ville fråga honom om han ville följa med hem till Sverige, tänk vilket fenomenalt band det skulle bli! Munspelsluffaren med sitt munspel och piratluffaren med sitt "yarr!" så vackert. Fast jag vågade inte fråga, tänk om han hade kölhalat mig då?
Rolig var han iaf. Men annars hände inget speciellt på semestern. Jag skickade 14 kort, fast jag gjorde det på lördagen så det lär ju ta ett tag innan dom kommer fram, och sen lär ju ingen kunna läsa min fula skrivstil heller, men vafan, då får ni gissa, era små kor.
Men ja. Vi bodde grannar med ett par stiliga emopojkar som var väldigt granna att se på, fast dom var inte särskilt trevliga. Men jävlar, dom var snygga i badbrallor... Jag är ju iofs rätt snygg i bikini också, och det märktes på deras reaktioner att dom tyckte det också när jag drog av mig min vita skjorta. Muaha, I've still got it.
Sen åkte vi hem, i söndags. Helt okej med mina öron då, jag hade tagit avsvällande så det gick okej. Däremot hade jag lyckats smitta pappa så då gick hans öron åt helvete istället, stackarn. Han ligger hemma och är sjuk nu, så jag är extra snäll mot honom. Iaf, på planet så såg vi två filmer, På Andra Sidan Häcken och Hemma Bäst, två måttligt bra filmer som jag inte skulle betala för att se igen direkt. Jag hade en liten unge som skrek i mitt öra, så då var det tur att jag kunde se på film istället för att döda barn. Hata barn.
Såg dock lite skrämmande saker när vi var där, nämligen... feta brittiska tanter som solade topless i minibikinis, och som låg med benen brett isär med en fet jävla regnskogsom snirklade sig ut ur bikinin. Ryyyyyhyyyhyyyyys. Det var skrämmande. Jag menar, yikes. Visst får man vara fet, men herregud, då kan man väl åtminstone ha på sig kläder som inte försvinner in i ens fettlager så att man måste sätta på sig nya var tredje minut! Jag ville hela tiden ställa mig upp och skrika "HERREGUD KLÄ PÅ DIG! MY EYES, IT BURNS!"
Shesh.
Hursomhelst. Det var min resa det. Väldigt avslappnande, vilket var precis vad jag behövde. Sen var det väldigt härligt att spendera tid med min familj också, och det säger jag utan sarkasm. Visst blev det lite bråk och så, men jag älskar dom där galningarna som jag delar gener med även om dom kan vara så jobbiga att man bara vill dränka sig själv i poolen ibland.

Lite citat:

Min syster om barn och föräldraskap
Josse: "Jamen man ska ju sparka på dom när dom är nere!"

Under en argumentation om mitt alkoholintag, som är löjligt lågt, när min mor blev upprörd och tänkte skälla ut mig och syrran avvärjde hennes med denna klockrena kommentar:
Josse: "Linnea, hur mycket du än dricker kan du ju trösta dig med att mina alkoholvanor alltid kommer vara värre än dina."

Min syster om feta människor:
Josse: "Man undrar ju liksom, om en fjärils vingslag på den här sidan jorden kan orsaka en tsunami på andra sidan jorden, vad kan då en såndär orsaka när dom går?"



Ack, dom där. Härliga familjen. Det var en bra semester, för övrigt. ^.^

Jag är tillbaka i det förlovade landet! Och jag har lyckats att inte grilla sönder mitt känsliga skinn! YES! Har dock lyckats bränna mig på ett ställe tyvärr, nämligen hårbotten.... Jättemysigt när man ska borsta håret.
Hursomhelst. Redogörelse kommer inom kort, men jag kan ju börja med att säga att jag har träffat munspelsluffarens förlorade bror, nämligen.... Piratluffaren!

Nu åker jag snart. Om... cirka fyra och en halv timme kommer jag sitta i en taxi och vara halvdöd.
Ni som har gett mig adresser kan förvänta er kort (det är 12 pers), resten av er, well, vi får la se. Om jag kommer ihåg det. Annars får ni bara... ja. Lida och hålla tyst, helt enkelt.
Hursomhelst. Har just tagit hostmedicin så jag känner mig lite groggy. Ville bara säga hej då.
Hej då. Tänk på mig när jag sitter i solen vid en pool och njuter när ni lallar runt i det kalla vårsverige (tänk er ett skadeglatt flin nu). Ha det så bra utan mig. Och vem vet, om ni inte arslar er (HAHAHAHAHAHAHA) kanske ni får presenter också. ^^
Puss på er. Ha ett bra påsklov!

Läste just igenom en gammal dagbok. Det kändes lite skumt, för det där är inte min värld längre. Men det var ganska kul ändå... Jag använde uttrycket "arsla sig" på fullt allvar. Det var nog det roligaste jag någon hört. Arsla sig! Det ska jag börja använda igen. Det är ju fan askul.


Dagens citat (som egentligen är gårdagens citat som jag glömde skriva upp, men nu ska vi inte vara petiga.)
Jag: (om mitt stökiga rum) "...Tja, letar man tillräckligt noga här inne kan man säkert hitta Atlantis nånstans också..."

Ack, nu sitter jag här och skriver igen, som den lilla nörd jag är. Men vafan, lever man det konstiga liv som jag gör så är det inte alls konstigt att jag vill skriva om det. Tror jag.
I alla fall! Jag planerar nu att beskriva min kväll. Själva dagen var ointressant, jag packade och typ halvsov hela dagen. Sen hade vi påskmiddag. Sedan skulle jag möta Saffe och Basse för att tillsammans med dom färdas till Ekerö för fest. Andrea (den SLYNAN) övergav oss för att åka bil.
Jag tar mitt pick och pack och går ut och sätter mig utanför min port och lyssnar på The Vines. Efter ett tag undrar jag vars fan pågarna är nånstans, för det tar inte alls lång tid att gå till mig från Saffe. Så upptäcker jag att jag har ett missat samtal från pågen ifråga, och ringer upp honom, varpå han säger att han måste köpa en remsa för annars kan han ju inte åka. Vid det laget skulle vår buss åka om fem minuter. Jag säger åt honom att pallra sig hit. Det tog hundra år. När dom väl kom hade vi missat bussen, och var tvungna att vänta en timme på nästa eftersom det är långfredag. Basse och jag begav oss till Lidl som ligger precis i närheten för att införskaffa färdkost (dvs godis) medans Saffe fick kolla när nästa buss gick. Så när vi gått över gatan till Lidl och sett att dom har stängt och bestämt oss för att köpa gewdis på filmbutiken istället så vrålar Saffe att bussen går om två minuter. Jag och Sebastian ångar över gatan igen, för att se att Saffe, som den lilla idijoit han är, har tittat på VARDAGAR och inte helgdagar. Idiot. Vi hånar honom, dom försöker skylla allt på mig. Sen går vi till filmaffären och köper godis. Sen sätter vi oss på busshållplatsen och leker "Ett skepp kommer lastat" i en timme. En timme!
Det var iofs rätt kul. Det för oss till dagens citat, som är:

Jag: "Ett skepp kommer lastat med... Succé."
Saffe: "Succé... vilken bokstav blir det?"

Kan vara svårt att fatta varför det är roligt. Jag ska förklara. Såhär är det. För er obildade som ej vet hur man leker Ett skepp kommer lastat så är det såhär: Jag säger "Ett skepp kommer lastat med... strumpor." Då ska nästa person ta ordet som jag sa ("strumpor") i singular ("strumpa"), och sen ta sista bokstaven och säga ett nytt "Ett skepp kommer lastat". Och därför är det kul.
Hursomhelst. Vi sitter där i allsköns ro och leker (förresten hatar jag bokstaven T numera), när helt plötsligt en bil åker förbi och vi ser Chrilles stora vita RÖV sticka ut genom fönstret! Och en halv centimeter från hans rumpa ser vi Jeanine sitta och asgarva. Mitt utrop ("OH MY GOD!") hördes nog över hela Solna. Det var skoj.
Sen kom äntligen bussen. Vi lekte Tjugo Frågor. Kom fram efter ett tag, Chrille hämtade oss och vi anlände till partajet. Chillade ett tag, tände sen pipan och gick ut utanför för att röka och lyssna på rock, då Alles (vars fest det var) lillebrorsa och hans fjortiskompisar ville vara i vardagsrummet. Bögar. Men vi hade kul iaf, även om det var liiiite kallt.
Vi drack lite god cider och hade det allmänt trevligt. Sen efter ett tag kommer Alle till oss och frågar "Vill ni ha godis?" Saffe och jag jublar, och får varsin bit med nånting. Jag hann bara stoppa in det i munnen en halv sekund innan jag inser att dom asgarvar och spottar ut det. Det - var - HUNDGODIS!! Saffe flyger upp och jagar Alle över halva Ekerö, medans jag spottar och dricker cider om annat. Samt skriker dödshot emellan. Sen ringer min far och säger att han är där. Jag går ut i köket för att säga adios, skrika "JAG GILLAR INTE DIG" till Alle. Sen gick vi ut.
Då upptäcker jag att Saffe jagar Alle ut på gatan. Alle försöker springa förbi mig för att undvika The Wrath of Saffe, när jag, helt reflexmässigt, sticker ut foten och sätter krokben för honom så att han flyger in i staketet. ÅH JÄVLAR VAD ROLIGT DET VAR!
Alla garvar, även Alle. Han säger nånting varpå jag ger honom fingret och sen hoppar in i bilen. Far min skjutsar hem Andrea, Saffe och Basse. Och nu sitter jag här och skrattar för mig själv. Jag älskar mina reflexer.

Såg en bra film nyss: School for scoundrels, en komedi om nördar som tar en kurs för att lära sig att stå upp för sig själva och ta för sig. Asrolig. Vill också kunna ta för mig.
Och jag vill också ha något nytt i mitt liv. Nya vänner (även om jag redan har dom absolut bästa vännerna i hela världen), ny plats, nytt utseende, nytt allt! Känner för att göra en förändring. Det är därför jag älskar sådana filmer, därför att dom ger en en paus i livet plus att dom gör så att man vill förändra och förbättra saker.
Äh, jag vet inte, jag kanske borde hitta någon ny fritidsaktivitet. Ska ju börja på yoga med Carro efter lovet (eftersom RC kommer ha stängt på söndagar när vi går dit, så det blir inget mer tjockisdrickande på söndagarna. Ersättning: yoga.) då kanske man får träffa lite nytt folk. Var kan man egentligen träffa nytt folk? Jag menar, jag är ganska blyg vad det gäller riktigt nya människor. Jag vågar liksom inte gå fram till okända och säga "Hej, vill du fika?". Det är lättare att träffa folk genom andra. Det kan jag förstås göra.
Det var ju så jag träffade Johan liksom. Och även där har jag kommit fram till en sak (det här blev fan värsta soul-searching-bloggen ju, vad gay).
Att om jag ler mot folk så blir det mycket lättare. Jag har svårt för att le mot okända. Eller, egentligen inte. Inte svårt. Bara det att jag inte tänker på det, liksom. Jag glömmer bort att le. Men när jag är med mina kompisar, då ler jag ju nästan hela tiden. Och när jag känner mig bekväm och så. Det blir liksom enklare om man ler.
Sen har jag fått höra att jag har ett ganska tilltalande leende också, det är ju alltid mys.
Men hursomhelst. Nu vill jag träffa nytt folk. Gå på fester, fika, gå på konserter.
Dock bara med den sortens folk jag gillar. Dvs, inga lajvare. Detta är en fet diss mot alla lajvare. Ni är gay.
Aja. Nu ska jag gå och titta på lite mer film.

Bög på den  här dagen. Fast egentligen inte. Den har varit helt okej. Men just nu är jag på universums sämsta humör och känner mest för att krossa någons huvud med mina bara händer. Och ja, jag är en mordisk jävel. Bajamaja. Jag var inte med på gympan idag för jag känner mig aningens sjuklig (tre dagar innan semestern! Tack Jesus, det var PRECIS vad jag behövde.) Det var tråkigt att sitta i våra äckliga asbestis-infekterade, svettluktande lokaler. Men som tur var tog jag med mig en bok, så jag slapp lida. Mycket i alla fall.
Sen hade vi samhällskunskap. Flickorna var ovanligt snabba på att göra sig i ordning efter gympan än vanligt, jag var riktigt förvånad. Kan ha varit för att vi var typ fem istället för nio. Sen kom vi i tid, för omväxlings skull (blir mycket förseningar när man har gympan i fucking BROMMA och sen ska in till odenplan.). Väl där fick vi veta att vi ska göra ett arbete som är så ofantligt stort att det skulle kunna täcka halva Afrika. Tjo-fucking-ho.
Aja. Sen hade vi lunch, den var alldeles för kort. Sen var det naturkunskap/matte. Och... Jag fick tillbaka mitt naturkunskapsprov.... Med betyget...
MVG! YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES!
Ja. Då blev jag lite glad.
Nu sitter jag här. Ska snart infiltrera min garderob. Har ingen lust med det, för risken att jag blir dödad av en klädlavin är ganska avskräckande. Men jag måste. Måste packa min väska... MEN JAG VILL INTE! Jag vill sätta mig och titta på Hipp Hipp typ nu. Och äta melon som mamma köpt åt mig.
Äsch. Ska BÖRJA lite smått och leta fram lite kläder. Sen tittar jag på Hipp Hipp och äter melon.
Bra plan, Linnea, bra plan...

Dagens citat:
Amanda: "Linnea du kommer dö där nere."
Jag: "Jag vet, jag kommer typ få malaysia- nej MALARIA menar jag!"

Carro: "Kolla hon har skrivit 'KLASkompis' här... är inte hon svenskalärare?"
Anders: "Annika DRUVE..."

Nu sitter jag här och gör den äckliga samhällskunskapen i alla fall! Vill inte ha IG liksom... Men jag vill hellre kolla på film. Egentligen. Men vad gör man inte för sina betyg...
Gah. Ludde har iaf accepterat min ursäkt (tror jag), men nu ignorerar han mig istället. Men jag orkar inte riktigt bry mig. Vi har ju aldrig varit bästisar och lär inte bli det heller. His loss.
Jag vill äta mitt godis som ligger i min väska men jag är jättemätt och kommer fan inte kunna njuta om jag inte väntar ett tag... bög.
Urgh. Jag är trött och seg och lättretad och lite ledsen. Och arg, som vanligt, fast jag låtsas inte om det. Blä på allt.

Ännu en dag i mitt kleine liv. Andrea och Philip var med i skolan idag, det var... intressant... Nej men det var kul. Vi hade iofs typ inga lektioner, så det var en massa trams. Mys. Sen var det tänkt att jag skulle möta min mor, och sen fuckade allting upp sig, varpå jag var tvungen att gå hem för att vänta och SEN gå till Solna C och möta mor min. Sen färgade vi, dvs jag, min syster och mamma, våra ögonfransar. Det var trevligt, så nu behöver jag inte sminka mig om jag inte vill. Praktiskt. Sen kollade vi runt lite i centrum, köpte lite nödvändigheter inför resan såsom jättesnygga flipflops, solkräm, en keps åt mamma, pocketböcker och lite annat smått och gott. Det var väldigt trevligt. Nu sitter jag här, trött som en antilop, och väntar på mat. Jag överväger att göra samhällskunskapen, men jag vet inte om jag ids. Den är äckligt tråkig.
Urgh. Jag vill hellre krypa upp i soffan och titta på Hipp Hipp alternativt spela xbox.


Dagens Citat:
Philip: "Men Linnea din lilla... KLITORIS!"
Chema: (som är nitton på det tjugonde) "Vad är det?"

Jaoo, nu sitter jag här på min fula piggelinfärgade stol i mitt lilla rum och funderar. Såg nyss ett avsnitt av Grey's Anatomy (som jag för övrigt älskar) där dom pratade om "New Beginnings" vid nyår. Då började jag tänka på mitt nyår, som iofs var det absolut sämsta nyåret någonsin i och med att jag hade blivit fetdumpad två dagar innan själva nyårsafton, då det skulle vara fest där pojken ifråga skulle ha varit med. Visst, det var en skojsig fest med mina älskade vänner, men det var ju fortfarande rått då och sög ganska ordentligt.
Det gör fan fortfarande ont. Varför jag inte kan släppa den där satans människan är en fråga jag ställer mig i princip varje sekund av min existens sen tre månader tillbaka. Och jag är inte ens arg på honom. Fast jag borde vara det. Men jag är inte det. Trots att han gjort de senaste tre månaderna av mitt liv till ett jävla helvete, trots att han gjort så att jag blivit tvungen att söka psykologhjälp, trots att han gjort så att jag gjort en del dumma val, trots att han gjort så att jag spenderat 75 % av min tid med att gråta som en jävla snorunge så är jag inte arg. Inte ett dugg arg. Bara besviken.
Men hursomhelst; jag kom fram till en sak. Jag vill ha min nya början nu. Jag vill gå vidare, släppa det här och sluta vara ledsen. Vara glad, lycklig, stabil och... obitchig. Jag är så trött på att vara elak och bitter. Jag vet att jag inte är så förbannat rolig för jag är så bitter/negativ/überbitch hela tiden. Ej kul, och det tycker jag med. Jag gillar det inte. Visst, jag har alltid haft en massa bitchtendenser. Men så här bitchig har jag aldrig varit. Nu är jag väldigt elak, och jag gillar det inte.
Hur gör man då för att lyckas gå vidare, kan man fråga sig. Ja, det undrar jag med. Jag trodde att jag höll på att gå vidare efter typ en månad, men så fick jag väl återfall eller något. Sen gjorde jag också en del misstag där som fuckade upp saker och ting ännu mer.
Jag är ganska instabil egentligen. Och gay. Fett gay! Väldigt oskillat.
Det är ju vår också, då vill man ju inte gå runt och vara ledsen.
Min högsta önskan just nu på gå-vidare-fronten, det är att kunna åka buss ordentligt. Jag åker ju buss till skolan varje morgon. Det är ungefär en halvtimmes bussresa. Under den bussresan brukar jag lyssna på musik. Just nu kan jag bara lyssna på extremt glad musik på bussen, eller inget alls. För lyssnar jag på musik som är aningens, aningens ledsen: då gråter jag. På bussen. Det är pinsamt, jobbigt, och det fuckar upp mitt smink.
Det är speciellt en låt som får mig att gråta som ett barn, och det är låten I don't love you med MCR. Herregud vad jag grinar så fort jag hör den! Och Iris med Googoodolls. Och typ all musik vi någonsin lyssnat på tillsammans, plus ett antal filmer, alla sorters manga, Saturday Night Live... Sen kan jag inte lyssna på Bandit heller, för det lyssnar han på.
BÖG! Han har förstört så mycket för mig. Om jag stötte på honom skulle jag nog klappa till honom tror jag. Sparka honom på smalbenet. Den reflexen framkallar han hos mig, samtidigt som jag bara vill grina.
Fast ändå... Om han ringde till mig och sa "Linnea jag älskar dig, jag vill ha dig tillbaka", skulle jag ta tillbaka honom. Trots allt. Även om han bara kontaktade mig och sa "Kom hit och knulla" skulle jag bara be om tid och plats. Så patetisk är jag.
Hursomhelst: åter till ämnet. Jag vill börja om från början.
Är det någon som har några tips?

Haha, vilken respons man fick! Det är ju lite skoj.
Har spenderat åtskilliga timmar med att försöka plugga historia, det gick ju som förväntat jättedåligt. Så nu har jag skrivit fusklapparnas fusklapp, för jag är så JÄVLA skillad!
Åh vad jag kommer sakna Martina, jag kommer inte få träffa henne på två veckor :( Fett oskillat, hon är min medbrottsling i allt, den lilla horan. Naej, det är ej kul att vara utan henne, vi är så synkade liksom, matchar varandras cpiga personlighet galant.
Jag har varit mogen idag och bett om ursäkt för mitt omogna beteende till Ludde, så får vi väl hoppas att han godkänner det också, annars kommer det kännas fett av. Men det tror jag nog att han gör, han är en snäll påg.
Blä på historia och Manuel, för övrigt. Den lilla spanjoren förtjänar allmän förödmjukelse och två kukar i vardera örat! Skam på honom, att den lilla rackaren inte kan lägga upp prov som en normal människa. Jag menar, 70 sidor historia på ett prov? Unfair! Han esuger.
Imorgon ska jag ta det relativt chill, ska skriva en uppsats och försöka varva ner från det f-ing provet. Det kommer gå bra, jag har ju min fina fusklapp...
Äsch. Jag saknar mitt teatergäng lite grann, jag ska ju inte ha teater på två veckor. Jag trodde inte riktigt att jag skulle sakna dom, men ser man på! Det gör jag. Ser fram emot premiären också, har typ en fanklubb på tjugo pers som kommer komma ^^ Jag är så älskad.
Nej fan, nu ska jag nog ta och schlafen lite.

Puss på er.

Nu ska jag också vara bög och skaffa en blogg. Fett fagigt egentligen, men vafan, kan inte sitta och fylla min dagbok på helgon i hundra år. Den är redan knökfull som det är.
Jaha. Lyckat första inlägg.
Nejmen, jag får skriva mer seriöst sen. Palla äpplen, så att säga, jag måste försöka banka in lite historia i min blonda skalle inför provet imorgon. Jag kan, på en skala från 18 till 27... 18.1.
Det är bara för att jag är så galet skillad.
Puss på er era slynor.