Halleluljah Moment

Ack, nu sitter jag här och skriver igen, som den lilla nörd jag är. Men vafan, lever man det konstiga liv som jag gör så är det inte alls konstigt att jag vill skriva om det. Tror jag.
I alla fall! Jag planerar nu att beskriva min kväll. Själva dagen var ointressant, jag packade och typ halvsov hela dagen. Sen hade vi påskmiddag. Sedan skulle jag möta Saffe och Basse för att tillsammans med dom färdas till Ekerö för fest. Andrea (den SLYNAN) övergav oss för att åka bil.
Jag tar mitt pick och pack och går ut och sätter mig utanför min port och lyssnar på The Vines. Efter ett tag undrar jag vars fan pågarna är nånstans, för det tar inte alls lång tid att gå till mig från Saffe. Så upptäcker jag att jag har ett missat samtal från pågen ifråga, och ringer upp honom, varpå han säger att han måste köpa en remsa för annars kan han ju inte åka. Vid det laget skulle vår buss åka om fem minuter. Jag säger åt honom att pallra sig hit. Det tog hundra år. När dom väl kom hade vi missat bussen, och var tvungna att vänta en timme på nästa eftersom det är långfredag. Basse och jag begav oss till Lidl som ligger precis i närheten för att införskaffa färdkost (dvs godis) medans Saffe fick kolla när nästa buss gick. Så när vi gått över gatan till Lidl och sett att dom har stängt och bestämt oss för att köpa gewdis på filmbutiken istället så vrålar Saffe att bussen går om två minuter. Jag och Sebastian ångar över gatan igen, för att se att Saffe, som den lilla idijoit han är, har tittat på VARDAGAR och inte helgdagar. Idiot. Vi hånar honom, dom försöker skylla allt på mig. Sen går vi till filmaffären och köper godis. Sen sätter vi oss på busshållplatsen och leker "Ett skepp kommer lastat" i en timme. En timme!
Det var iofs rätt kul. Det för oss till dagens citat, som är:

Jag: "Ett skepp kommer lastat med... Succé."
Saffe: "Succé... vilken bokstav blir det?"

Kan vara svårt att fatta varför det är roligt. Jag ska förklara. Såhär är det. För er obildade som ej vet hur man leker Ett skepp kommer lastat så är det såhär: Jag säger "Ett skepp kommer lastat med... strumpor." Då ska nästa person ta ordet som jag sa ("strumpor") i singular ("strumpa"), och sen ta sista bokstaven och säga ett nytt "Ett skepp kommer lastat". Och därför är det kul.
Hursomhelst. Vi sitter där i allsköns ro och leker (förresten hatar jag bokstaven T numera), när helt plötsligt en bil åker förbi och vi ser Chrilles stora vita RÖV sticka ut genom fönstret! Och en halv centimeter från hans rumpa ser vi Jeanine sitta och asgarva. Mitt utrop ("OH MY GOD!") hördes nog över hela Solna. Det var skoj.
Sen kom äntligen bussen. Vi lekte Tjugo Frågor. Kom fram efter ett tag, Chrille hämtade oss och vi anlände till partajet. Chillade ett tag, tände sen pipan och gick ut utanför för att röka och lyssna på rock, då Alles (vars fest det var) lillebrorsa och hans fjortiskompisar ville vara i vardagsrummet. Bögar. Men vi hade kul iaf, även om det var liiiite kallt.
Vi drack lite god cider och hade det allmänt trevligt. Sen efter ett tag kommer Alle till oss och frågar "Vill ni ha godis?" Saffe och jag jublar, och får varsin bit med nånting. Jag hann bara stoppa in det i munnen en halv sekund innan jag inser att dom asgarvar och spottar ut det. Det - var - HUNDGODIS!! Saffe flyger upp och jagar Alle över halva Ekerö, medans jag spottar och dricker cider om annat. Samt skriker dödshot emellan. Sen ringer min far och säger att han är där. Jag går ut i köket för att säga adios, skrika "JAG GILLAR INTE DIG" till Alle. Sen gick vi ut.
Då upptäcker jag att Saffe jagar Alle ut på gatan. Alle försöker springa förbi mig för att undvika The Wrath of Saffe, när jag, helt reflexmässigt, sticker ut foten och sätter krokben för honom så att han flyger in i staketet. ÅH JÄVLAR VAD ROLIGT DET VAR!
Alla garvar, även Alle. Han säger nånting varpå jag ger honom fingret och sen hoppar in i bilen. Far min skjutsar hem Andrea, Saffe och Basse. Och nu sitter jag här och skrattar för mig själv. Jag älskar mina reflexer.