Halleluljah Moment

Kom hem från landet vid tolv idag, och då spenderade jag först en lång stund med att bara njuta av att ligga ner i min egen säng. Sen slog jag på datorn och ringde min kärakära Serbvän. Då såg jag något så oväntat att jag blev alldeles till mig. En notis från Facebook där det stod att Jakob, min gamla lärare, har skrivit ett meddelande till mig! Han frågade hur det var med oss osv. Jag tappade hakan och bara shit ABOW liksom. Det var roligt och otippat. Ungefär som den gången Svenne kom fram till mig i korridoren helt apropå ingenting och sa "Jasså Linnea, så du bloggar?" Och jag fattade noll, och det visade sig att ibland när lärarna har tråkigt så googlar dom sina elevers namn. Lite kul. Tja, det var bara det jag ville säga.

Idag har jag varit och badat med Robin. Det var roligt. Imorgon ska jag åka till landet och fira morfars 70-årsdag. Det ska också bli roligt. Jag har köpt en tjock anka som kvackar arg när man trycker den på magen. Den heter Mush-a-belly, vilket jag tycker är otroligt gulligt. Sömndags. Hej hopp!

Blä. Idag är en såndär dag då man har SKITMYCKET att göra, men inget är kul, så då låter man bli och sitter och har tråkigt istället. Jag borde göra en massa saker. Jag borde göra tyskaläxan. Jag borde skriva mitt psykologiarbete som ska in imorgon. Jag borde städa undan i mitt rum. Jag borde gå till jobbet och lämna tillbaka en film. Jag borde gå ut och röra lite på mig.

Men jag vill inte. Så jag sitter här med rullgardinen nerdragen och är emo istället. Jag vill inte göra nånting, jag vill bara gå och lägga mig. Jag vill inte ens titta på film eller spela Chicken Invaders. Jag vill bara sova. Känner mig jävligt apatisk idag.

Imorgon ska jag träffa Robin. På onsdag åker farsan och jag till landet över natten för att fira Morfars födelsedag. Mamma och Josse åkte idag. Vi kommer hem på torsdag. Jag vet inte om jag ska jobba nåt i helgen, det har jag inte ens tänkt på förrän nu. Jobbigt. Jag ska gå ut med Serben och Martin och dom på fredag/lördag, beroende på hur jag jobbar.

Sen nästa vecka har jag ett stort arbete i mediakunskap som ska in också, som jag inte ens har börjat på och inte vill börja på heller. Jag är skoltrött. Och grinig. Är inte den här skiten som vi kallar skolan slut snart?

Jag håller på med mina ansökningar nu. Jag får ont i hjärtat av det, jag blir så nervös. Jag ska söka till Biskops-Arnö, Jakobsberg, Södertörn och Sundbyberg, folkhögskolor allihop. Jag räknar inte med att komma in på Biskops-Arnö, för dom är otroligt selektiva och tar bara in 18 personer i år, och jag är inte bra nog. Jag tror nog att det blir Jakobsberg, för dom verkade så positiva när jag var där för några veckor sen. Kursledaren sa ju att jag lät som en given kursdeltagare, så jag hoppas. Alla skolorna verkar ju bra, men det är bara Jakobsberg som har ett ansikte för mig egentligen, och jag fick en bra känsla av de skolan när jag var där. Önskar att jag hade sett resten också...

Jag försöker knåpa ihop ett introduktionsbrev till dom, det går sådär. Jag vet vad jag vill ha sagt, men det är svårt att skriva det så att det låter som jag vill att det ska låta. GAH det här är svårt! Jag är så nervös så att allt blir fel! Jag avskyr att framtidsplanera, varför kan allt inte bara vara som det är? Okej, det är dumt. Jag trivs väl inte sådär SKITBRA med gymnasiet som så, men jag vill inte ändra på nåt. Jag vet ju hur det är här, jag kan hantera det. Men nya saker? Det gillar jag INTE.

Suck. Jag försöker locka ut min inre bok. Men det går inte. Jag vet att den finns där inne, jag vet det! Jag kan känna det! Men jag får inte ut den bara, och det är så jobbigt. Jag har bara ett mål i mitt liv och det är att skriva en bok, jag vill skriva en bok! Jag ska! JAG SKA!!

På nåt sätt. Nån gång. Suck.