Halleluljah Moment

Min mormor är här en vecka och ser till så att jag inte bränner ner huset nu när mamma och pappa är på Teneriffa. Idag var hon, jag och syrran ute och käkade kinamat. Väldigt underhållande.


Dagens Citat:
Mormor: "Men ring morfar nu då!"
Josse: "Men det har jag ju gjort, det var upptaget."
Mormor: "Vad konstigt."
Jag: "Vem pratar han med?"
Mormor: "Han kanske har en annan!"
Josse: "Ja, ett nytt russin."

Mormor: "Ha! Jag må vara ful, men jag är inte dum!"

Hej barn. Uppdaterar bara för att Andrea tjatar, som den lilla slyna hon är. Kan berätta att häromdagen gjorde Andrea en väldigt fin manöver mot en efterhängsen beundrare, något som fick mig och min mor att skratta rakt ut i tio minuter. Och det bästa är att hon lärde sig från min mor. Jag är lite stolt bara.

Fick en underbar present av min far idag; nya, bättre högtalare till min data. Det äger. Min far är bästa i hela jävla världen.

Sen har världens bästa grej inträffat. Det är nämligen såhär... att.... YATZY SKA SLUTA!!! Japp mina vänner, det är ajöss med hemska tyskaläraren från helvetet! Kaputt! Slut! HALLELULJA! Han slutar om en vecka. Jag är inte ledsen. Faktum är att jag fick utöva väldigt stark kontroll över mina ansiktsmuskler när han sa det, för att inte brista ut i ett soligt leende av lycka. Om du ser det här, Yatzy, vill jag att du ska veta... Jag avskyr dig. Hela gruppen avskyr dig. Till och med din älskade Lasse från Barnen i Bullerbyn avskyr dig! DU SUGER!!

Jag är ett mentalt barn. Alltså, i skallen så är jag fem år gammal. Om jag förlorar i spel blir jag jättearg och skriker och grinar och är allmänt pinsam. Om någon inte gör som jag vill så tjurar jag. Fungerar inte det så gråter jag. När vi har diskussioner i skolan måste jag alltid säga vad jag tycker, allra högst och med min mest övertygande röst. Jag vill bestämma. Min inre femåring tycker att alla andra är så jävla dumma i huvudet, dom kan ingenting och därför ska jag bestämma, och hör sen.

Det är inte så bra, har jag kommit fram till. Faktum är att det suger kuk, i stora doser. Jävla penisar i flock, som Serben skulle säga. Det är jobbigt, och jag har ingen aning om hur jag kan övertyga min inre femåring att det kanske är dags att ändra lite på sig, om jag inte mutar henne med godis, men hur länge skulle det hålla?

Jag menar, aboo. Jag är en snorunge. 18 år och en total snorunge från helvetet. Jag behöver terapi.



Dagens citat:
Jag: "Men mamma, om ni hade fått veta att jag hade Downs syndrom eller något innan jag var född, skulle ni verkligen ha behållt mig då?"
Mamma: "Såklart gumman!"
Josse: "Fan heller!"
Jag: "Nej, men det är väl inte så konstigt. Dom hade ju redan dig."

Idag har jag åkt longboard med mannen. Det var väääldigt roligt, och jag trillade bara en gång. Fick värsta adrenalinkicken när jag åkte ner för en (okej rätt liten) backe i (tyckte jag) rasande fart. Det var roligt! Det ska jag fortsätta med. Fast när jag skulle åka hem sen så åkte jag och mannen tillsammans på hans longboard, jag styrde och han fixade farten. Det sög. Hans knuffande med foten för att få upp fart rubbade min bräckliga balans hela tiden, och vi for åt helvete två gånger, med mig underst. Så mina knän är ganska svullna och gör ont, men jag blödde iaf inte. Men det var roligt i alla fall!

Men ja... annars då?