Muskler!
Jag har tränat idag också, i 65 minuter stod jag på en såndär maskin. Jag var lite död efter det. Tänkte basta, men det satt två tjejer där inne som satt och snackade stört högt, så jag kunde inte slappna av. Så jag gick hem istället. Jag är stolt över mig själv. Jag har muskler nu. Nej, ni läste inte fel. Muskler! Min mage har rutor som går att urskilja lite svagt. Mina lår är mer muskler än fett, och min vader har inte mycket fett överhuvudtaget. Och jävlar vad bra jag mår alltså! Man mår verkligen bättre när man börjar träna.
Jag har skrivit lite idag också. Jag har ganska mycket inspiration nu, i alla fall om man jämför med tidigare. Jag kommer på idéer och skriver dem i mitt anteckningsblock så att jag inte glömmer dem. Det är mest småscener, men det är bra för det är det jag behöver. Utfyllnad. För jag har redan tre centrala händelser, det jag saknar är tiden däremellan. men det går långsamt framåt. Det tog ju faktiskt J.K Rowling 14 år att skriva Harry Potter och få den publicerad.
Love is only a feeling
Jag har köpt en klänning idag, 95 spänn på second hand. Fett najs. Förutom det har jag inget att säga. Eller jo, en sak.
Jag älskar dig, min lilla serbfitta! <3
Hoo.
Och jag ska träffa Emma imorgon! YAAAAAAAAAAAAAAAAAAAY! Och galna svettningar och nervositet. Men ändå, yay! Jag vet inte vad jag ska ha på mig. Vad ska jag ha på mig?! Okej, lugn, andas. Hoo. Jag ska ha dom mörkblå byxorna som jag köpte med Serben i alla fall. Och i tröjväg... VAD?! Jag har tre alternativ. Antingen alternativ A: röd t-shirt med en stor svart säkerhetsnål på som mönster över hela bröstet.
Alternativ B: mörkgrått linne med rosa och svarta tryck på framsidan och en rosa dragkedja i ryggen.
Eller slutligen, alternativ C: grå t-shirt med gult mönster som efter en färgburk som spillts och en penna på.
Vad tycker ni?
Citat:
(diskussion om gårdagens Outsiders-avsnitt)
Denise: "Jaa, när Martina ska sexa till det ordentligt så klär hon ut sig till en jättebälta!"
Martina: "Ja precis, och om jag vill överdriva så klär jag ut mig till en lax!"
Carro: "Just det, arton är ju en siffra!"
Jag vill rädda världen
Den känslan känner jag just nu, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner den ofta. Jag känner oftare än jag önskar att jag vill göra något för att fixa den värld vi lever i. Jag vill göra något. Jag känner mig så jävla... äcklad. Vår värld är så fixerad av att vara snygg, att ha ett bra boende, att ha de bästa kläderna, att ha den perfekta partnern. Det äcklar mig så inåthelvete. Vafan tror ni det kommer spela för roll om ni är snygga nu ifall hela världen går åt helvete?
Titta på världen som den är nu. Har ni märkt att vi inte har haft någon vinter i år? Har ni märkt att vi inte fick snö, utan regn och frost? Och vintern innan det. Lite snö, mycket regn. Precis de konsekvenser av växthuseffekten som har förutspåtts hela tiden. Varmare vintrar, kallare somrar. Mer regn. Är det bra kanske? Nej. Vem vet vad som kommer hända härnäst. Och titta på människorna. Vi dödar varandra till höger och vänster, krig rasar i mellanöstern, naturkatastrofer, extremister som spränger bussar fulla med barn, sjukdomar hit och dit.
Och alla dessa äckliga människor som bara parasiterar på jorden utan att göra ett jävla skit för framtiden förutom att möjligen penisonsspara. Varenda jävel numera går att köpa, allting handlar om makt och pengar. Alla har ett pris, och det är jävligt lågt med tanke på det pris som vi garanterat kommer att få betala förr eller senare. Jag vet inte hur det är med er, men jag vill tamejfan inte betala. Jag vill vara säker på att jag faktiskt kommer ha ett liv som vuxen, att jag kommer få barn och att jag kommer ha en värld att existera i. Jag är så rädd för att jorden ska gå under. Jag är rädd för att bli ensam kvar. Jag är rädd för att se de jag älskar dö och att inte kunna göra något åt det. Jag är rädd för att dö innan jag ens hunnit leva.
Jag önskar att jag vore en betydelsefull person så att jag faktiskt kunde GÖRA något. Men det är jag inte, och det kan jag inte. Jag kan inte göra något, förutom att kanske skapa en viss ångest hos er få läsare som ni sedan, liksom jag, kommer att glömma bort och återgå till era liv utan några vidare tankar på det.
Jag har inga pengar, ingen makt. Alltså är jag på något sätt... slöseri. Jag gör inget, jag är som resten av de sex miljarder människor som finns på jorden som lever sina liv utan en enda jävla tanke på något annat än hur dom ska få dom perfekta benen, den perfekta pojkvännen eller det perfekta jobbet
Jag önskar att jag kunde åka runt hela jorden till varenda jävel som påstår sig styra ett land, örfila honom/henne, skälla ut dem och säga "gör som jag säger, håll käften, annars får du spö" och att de faktiskt gjorde som jag sa. Jag vill skrika så högt jag kan, "sluta förstöra, ser ni inte vad ni gör?". Jag vill slå dem tills de lyssnar. Jag vill få dem att inse vad som händer, att alla handlingar har konsekvenser, att allting kommer gå i kras om de inte slutar nu.
Jag vill rädda världen. Jag vill rädda världen nu. Innan det är för sent.
Insert witty headline here
Jag har köpt ett skärp idag. Ett sånt som man ska ha högt upp i midjan. Det är jättefint. Jag och Serben var ute och tittade på saker idag, eftersom hon hade fått pengar och ville spendera dom. Hon hittade världens underbaraste klänning, som hon köpte.
Förresten så ska jag på festival i sommar, för er som inte visste det! På Peace&Love, i Borlänge. Jag och Andrea var det först bara, sen idag kom Martina och Therese och ville vara med också. Oekj, jag måste säga till Andrea först, men hon har nog inget emot det. Vi ska bo i tält också, har vi bestämt. Nån annan som vill hänga med? Du kanske?
Dagens sorgligaste citat:
Serben: "Men kan inte jag få en av dina pennor? SNÄÄÄLLAAAAA...?!"
Nathalie: "Men nej! Dom är mina!"
Serben: "Den gröna? Snälla!"
Nathalie: "Nej!"
Serben: "Vad ska du med två pennor till egentligen, du använder ju bara en!"
Nathalie: "Det är ju kul att variera sig..."
You say year 1225, I say fuck you
Men men, vad gör man inte för att få en utbildning. Suck. Nåja, det kunde vart värre. Idag har jag i alla fall haft det rätt så bra. Vaknade halv tio av att grannen under spelade Per Gessle på högsta volym, så jag kunde inte ligga och dra mig hela morgonen som jag hade tänkt. Jag gick och fixade frukost, och gick in i mitt rum för att sätta på datorn när jag hör att Per Gessles äckliga, skitnödiga röst har tystnat. Jag skrattade hela vägen ner i sängen med min frukost.
Efter frukosten så läste jag en gammal Nemi-tidning, och somnade sen om. Då drömde jag en helt stört jävla awesome dröm. Jag drömde att jag var en krigardrottning i en borg på medeltiden och att det var krig. Krigardrottningen Linnea hade en hel borg full med snygga, halvnakna, manliga krigare. Hoo. Det var kul. Sen drömde jag att blev utmanad på envig av fyra personer. Jag hade ett konstigt trubbigt svärd så det var mycket svårare för mig att slåss än för dom. Men jag vann i alla fall.
Sen drömde jag att jag mötte mitt livs kärlek, men han var på fiendesidan, mot mig. Jag hånglade ner honom på ICA, på tomaterna, efter att jag letat på honom där inne. Sen i nästa sekund står jag hemma hos Amanda och hon säger "Kom nu din fitta, vi ska spela xbox!" och så när jag har kopplat i den och allt så säger hon "vänta jag ska bara lära Denise de här dansstegen." Jag blir sur. Sen spelar vi. Sen helt plötsligt står jag uppe på ett torn i min borg, och ser ut över ett slagfält. Tusentals barn strömmar mot min borg med svärd i händerna. Krigsvrålen ljuder över hela fältet. Jag slår en volt ner för mitt torn och landar på fötterna, höjer mitt svärd och börjar hacka mig igenom barnen mot deras befälhavare på andra sidan. Mitt svärd är fortfarande trubbigt och inte särskilt vasst alls.
Plötsligt hör jag hur någon skriker mitt namn bakom mig. Jag vänder mig om mitt i en sving och ser mannen i mitt liv försvinna in i min borg. Jag springer efter honom, nedhuggandes barn till höger och vänster. Runt mig står mina manliga, sexiga krigare och strider för sina liv. Jag springer efter min man och kastar mig i armarna på honom.
Och precis när han ska säga de tre magiska orden så petar min mamma på mig och säger "ska du inte gå upp snart? Klockan är halv ett.". Min inre viking brölade argt, men jag hoppade ur sängen i alla fall. Sen hjälpte jag till att flytta lite grejer, och satte mig sen för att plugga. Det gick sådär.
Förresten så sa Amanda att jag skulle skriva en sak från henne när jag bloggade, så here goes:
Och jag älskar dig med, Amanda. Du är awesome.
Citat:
Jag: "...Vi går ju på gymnasiet, det är inte ju som om vi ska lära oss saker."
Min dag och tips.
Jaha, vänner och bekanta! Idag har jag varit med en del av tjocka släkten i Kista Centrum för att köpa saker till min kusin Sara. Det gick bra. Jag fick två par mycket fina trosor, samt en episk svart pennkjol, så jag är lycklig och glad. Ikväll ska jag, far och Sara gå på bio och se National Treasure 2, förhoppningsvis är den bra, annars lär jag bli sur.
Det är ju typ storm och skit ute också. Vilket suger, eftersom den lättaste vind kan förvandla mitt annars så välformade hår till ett taggsnår fullt med grävlingar. Och med stormstyrka så går jag ut och ser normal ut, och kommer hem och ser ut som Cruella DeVill.
Jaja, om ni har lika tråkigt som jag större delen av tiden så kan jag slå vad om att ni sitter och läser en massa bloggar. Jag kan tipsa er om några då.
Njut.
- Min gamla klasskamrat Nickis blogg som handlar om hennes liv som student i USA, väldigt intressant.
http://ohmynicki.blogg.se/
- Min vän Moas blogg om hennes liv.
http://movsa.blogg.se/
- Min älskade vän Andreas blogg om hennes liv som student på ett internat i Skåne och allt som händer där.
http://fluffyblackcloud.blogg.se/
- Min själsfrände Adams blogg om hans liv.
http://bitaravettliv.blogg.se/
- Min vän sen urminnes tider Marinas blogg, om hennes liv och leverne.
http://juicym.blogg.se/
- En ytterst roande kändisblogg som har många roliga inlägg om vår världs definition av gudar.
http://miamivice.blogg.se/
- Och sen, inte en blogg, men en jävligt rolig och störd tecknad serie som heter Questionable Content!
http://questionablecontent.net/
Jag skulle vilja ha ett liv
Det kan vara PMSen som kickar in nu. Eller så kanske det bara är insikten om att så många människor gör saker på helgerna, men Linnea sitter hemma och äter tre kilo godis och kollar på film. Det kallar jag inte ett liv. Jag vill ha roligt, träffa folk, gå ut. Men i och med att jag ännu är under arton så finns det exakt noll saker att göra ute på kvällen förutom bio, fika till max tio eller ett eller annat fjortisdisko. Och visst, sånt kan vara kul, ibland. Men inte jämt. Jag vill göra saker. Istället för dessa klassiska sleepovers med tjejkompisarna som i princip är det enda jag gör, skulle jag vilja ha ett liv där man gjorde saker, träffade nya människor, hade kul.
Mitt liv suger.
Nåja. Nu ska jag gå och lägga mig för att ladda upp batterierna inför morgondagen då jag och 50 % av min släkt ska ut och shoppa tillsammans. Oh joy.
Ilska
Torsdagmorgon
Sen ska jag på yoga klockan 18.30, så jag får stressa hem, äta något, stressa till gymmet. Men men, yoga är ju avslappnande så, dert fixar sig. Dock är jag en aning orolig för att jag inte ska orka så mycket idag, eftersom jag fortfarande har fetaste träningsvärken i magen sen i tisdags. Äh, det fixar sig.
Jag köpte ett par brallor igår. Det är jag omåttligt glad för, eftersom jag aldrig köper brallor. Jag håller mig till t-shirtar och godis vad det gäller mina pengar. Iaf. Mörkblå jeans för 400 spänn på H&M, och jag hade ju presentkort, så det var inte ett inköp som skakade min dåliga ekonomi, vilket ju alltid är trevligt. Sen köper jag inte byxor som kostar mer än 500, isåfall så ska det vara ett par jävligt snygga byxor.
Men jag är glad för det i alla fall. Det är najs. Jag vill ha en pennkjol också, det är så jävla classy. Okej, jag betraktar inte mig själv som "classy" i något avseende, men det innebär inte att jag inte kan få se classy ut! Muahahaha. Trevligt nog så har min mor sagt att om vi hittar någon snygg pennkjol nu på lördag när vi ska shoppa med Sara (min kusin, det är hennes julklapp) så får jag antagligen den. Och det är ju jävligt fint!
Fast jag känner mig väldigt... jobbig på pengafronten just nu, eftersom jag har fått så mycket pengar på sistone. Jag fick gymkortet för en massa pengar, jag fick dyra skor, jag har fått kläder... Mycket grejer. Och jag är egentligen inte så förtjust i att få en massa skitdyra grejer, jag känner mig så bortskämd då liksom. Men det är ju bara att tacka och ta emot, som sagt. Jag är ju glad över det, och har tackat dom, och gör en massa saker här hemma för att kompensera.
Jag önskar bara att jag hade ett jobb så att jag kunde tjäna lite egna pengar. Det skulle vara satbra, för jag hatar att be om pengar. Jag sökte ett jobb på Ica här i närheten, men jag fick nog inte det eftersom dom skulle ha hört av sig i tisdags isåfall, tror jag. Jag överväger att ringa ikväll och fråga om jag fick det eller inte. Jag vill verkligen ha det jobbet.
Om jag inte får det så är det bara att ge sig ut i djungeln igen. Fan vad svårt det här är.
Citat.
Jag: "... Så då drog jag upp mitt blänglås - nej vänta, vafan heter det? Blixtlås menar jag!"
Jag: "Svennen och Serben... Det skulle bli en jävel till tecknad serie."
... Ekande tystnad...
Nog om det. Jag har tränat idag för jag är så sjukt skillad. Pilates med syster. Stötte på Camilla med mor också, det var trevligt. Jävligt jobbigt pass, men det är skönt efteråt. Och så känner man sig duktig. Och trött. Vilket är bra, för då sover man bättre, vilket jag kan behöva. Efter att jag har rört på mig brukar jag alltid drömma mindre, och det är najs eftersom jag så sent som natten till idag drömde en cp-dröm om att mitt ex med flickvän snackade skit om mig på Jeopardy.
Jag har egentligen inget intressant att säga idag tyvärr. Så... vi lämnar det här så går jag och lägger mig, så får jag blogga en annan dag istället. När jag har något att säga. Ja. Det blir bra.
En natt med Serben och världens vackraste skor
Men så, där var dom, som en solstråle från en svart himmel! De vackraste svarta pumps jag någonsin sett, med en RÖD undersida, sååå sexigt att det bara skriker om det! Jag provade dom, och jag blev kär. Osköna som satan, men jag var kär. Och bestämd. Jag började smått lägga fram idéen hos min mor, att hon skulle betala ena hälften och jag den andra.
Men så kommer Serben från ingenstans och säger att hon har sett ett par exakt likadana skor på Wedins, för ett lägre pris. Tjoho, tänkte jag, och släpade med henne dit. Och ja, där var dom, i all sin prakt. Fullkomlig lycka upplevde jag för andra gången. Jag gick hem till min mor, och hon sa okej, jag köper dom åt dig. Hela priset och allt. Jag jublade, fick pengar, och köpte dom små älsklingarna.
Och jag har på mig dom nu för att försöka töja ut dom en aning, eftersom dom är sjukt osköna. Men jag kan leva med det. Vill man vara fin så får man lida pin. Alltså är det bara att töja på och hålla käften. Men dom är så vackra så det gör inget! :)
Apropå Serben förresten så sov jag hos henne igår. Det var episkt. Vi hade väldigt roligt. Först åkte vi hela vägen ut till Värmdö, och när vi kommer hem till damen så bjuder hennes far på smarrig mat. Kyckling och ris och sås och grejer. Sinnessjukt gott. Sen, inne på Serbens rum, så får jag gå igen alla hennes grejer. Och satan vad mycket saker kvinnan har! Vi snackade massor, åt choklad och serbkex, drack serbkaffe (som är godare och mer energigivande än vårt gayiga snabbkaffe som smakar anous), jag blev spådd i kaffesump, hon fixade mitt hår och sminkade mig, tog sexiga kort, jag fixade hennes hår, vi åt mer choklad, såg på film, snackade lite mer och sen däckade vi.
När jag vaknar vid tolv - halv ett av en mardröm och går upp för att kolla på min mobil så vaknar Serben också och gäspar, iklädd ett sexigt knullrufs. Hon skrattar länge åt en lock på mitt huvud som sticker rakt ut och som vägrar bli tyglad. Vi ligger där ett tag, innan vi kommer på att frukost, det är ju bra. Så vi går ut. Och där står hennes farsa och STEKER PANNKAKOR till oss!
Jag typ dog av lycka. Alltså, när jag sov hos Carro första gången så bakade hennes morsa bröd på morgonen. Och hos Amanda fick jag pannkakor med sylt och grädde. Hemma hos mig är det mera "oj är du hemma? brödet är slut du får äta salta pinnar."
I alla fall. Sen typ... kollade vi på skräptv, tittade lite grann på Askungen 3 som sög, klädde oss och gjorde oss anständiga. Sen var jag tvungen att åka hem till Solna och familjen. Lyckligtvis hade jag böcker att läsa, så det var inte långtråkigt. Väl hemma äter vi pizza, kollar på film och softar och chillar.
God natt.
Nej, jag orkar inte komma på en häftig rubrik.
Sitter här i skolan på ännu en photoshop-lektion där vi inte gör särskilt mycket. Vi fick en massa frågor om digital fotografering, och hur fick vi reda på dom svaren? Ett ord: Google.
I vilket fall som helst. Det här känns inte direkt som en bra dag. För det första har jag sovit ungefär tre timmar och fyrtiofem minuter inatt, vilket gör mig omåttligt grinig och framkallar en mördande huvudvärk. Jag vaknade vid kvart i fyra och kunde inte somna om, varpå jag läste min bok i ett par timmar. Sen försökte jag sova igen, och lagom tills jag hade blivit sömnig igen så var det dags att gå upp. Fest.
Och trots att jag hade ovanligt mycket tid på mig imorse så kom jag för sent till första lektionen eftersom de hade bytt klassrum. Kul. Jag hatar när folk gör så och inte säger till. Det är fult. Så i min väntan så gick jag runt lite, och lyckades såklart skålla sönder min hand när jag hade investerat i kaffe. Det sög.
Till slut kom jag rätt i alla fall, och då var lektionen med Tysken, dvs min nya tyskalärare Barbara. Vi har henne som vikarie i engelska just nu, och det funkar inte alls. Hon har en rolig drottning Silvia-dialekt, men det är inget problem i tyskan, hon är bra på tyska eftersom ja... hon är ju tysk. Så där är det inga problem. Men hennes engelska är ett brott mot mänskligheten. Den är hemsk. Jag vill dö varje gång hon öppnar munnen för den är så horribel.
Och jag tror inte att hon gillar mig. Såklart. Men vi ska ju bara ha henne i två veckor tills Christelle kommer, då har vi henne i engelska istället. I tyskan däremot... tja, det är väl bara bita ihop och göra det för Jakob, så att säga.
Men men. Just nu håller vi iaf på med Robinson Crusoe, en bok som jag har läst och tycker om. Dessvärre anser jag att en analys av en bok totalt slaktar den, vilket gör mig ledsen, för jag tycker verkligen om den. Så det irriterar mig, och hennes tafatta sätt att försöka undervisa, och hennes hemska accent.
Som sagt, dagen har knappt börjat men jag känner mig redan helt utarbetad. Men det är bara att bita ihop. Jag håller mig uppe med tanken på de vackra underbara skor som jag ska köpa idag, samt att jag får mitt gymkort idag.
Jag och min mor hade en smärre diskussion om det igår, då vi gick dit för att köpa det halvårskort som jag hade önskat mig. Hon tittade på priserna, pratade med någon kille där och säger att hon måste prata med pappa. Efter två veckors pratande med pappa om det hela redan. Jag vrålade som en ledsen viking inombords, men jag rasade inte mot henne. Jag bet ihop, satte mig i bilen och åkte hem, utan ett ord. Jag tänkte många arga tankar, men var tyst. Jag tyckte att det var ju ingen idé att bränna bron, hyra en grävskopa och skicka ner hela grejen åt helvete, utan hoppas i tysthet.
Sen bestämde dom sig för att ge mig ett fyramånaderskort på prov, för att se om jag verkligen går som jag ska. Jag ska överbevisa dom. Muahahahaha! Så det ska jag köpa idag, och sen ska jag gå på yoga klockan 18.30. Så Fröken Langes aktiviteter efter skolan inkluderar:
1. Köpa episka skor.
2. Köpa gymkort.
3. Handla matgrejer till middagen.
4. Laga middag.
5. Gå på yoga.
6. Äta mat.
7. Gå och lägga mig och försöka sova en hel natt.
Nu ska jag göra ett ryck och försöka delta i lektionen för en gångs skull. Adios.
En lång dag, fast klockan inte ens är två
Dröm nummer ett: Andrea är döende i cancer. Jag vaknar av att jag gråter som ett barn. Sen somnar jag om igen.
Dröm nummer 2: En diskussion mellan anställda om huruvida dom ska ha en VHS eller en DVD på dispaly i fönstret. Jag sitter med på mötet och är äckligt uttråkad. Sen ser jag att den där killen som är med i Tomten är far till alla barnen, han som hatar allt, är jättecynisk och säger att alla har ett pris, sitter där. Han säger till mig:
"Linnea, du har inte haft några synpunkter på ett tag."
Jag svarar "Nej, jag jobbar på att bara sitta och stirra blankt i taket istället"
Han säger "Men då ska jag berätta vad du ska göra. Gift dig med en slemmig italienare... -"
Varpå jag säger högt i sömnen, så att jag väcker mig själv: "Haha, vänta så ska jag hämta mitt anteckningsblock."
Dröm nummer 3: Jag konkurrerar ut en fjortistjej som gick i min förra skola från de andra fjortistjejerna bara för att jag är så fashionabel. Dom tar paparazzifoton på mig, och så länge jag ser fantastisk ut så umgås dom med mig. Jag njuter av att bräcka överstefjortisen.
Sen provar dom kläder med mig, jag håller upp en kjol som dom tycker är ful varpå dom tar kort och skrattar åt mig, samt går. Jag går ner för en trappa i sökandet efter tunnelbanan för att ta mig hem. Jag har dock satsnygga kläder på mig, höga bruna pumps, bara ben, en snäv brun pennkjol och en starkt blå korsettliknande sak. Helt sjukt snyggt.
Jag springer runt och letar efter en buss som kan ta mig hem, men får höra att det är en timme tills bussarna går för att det är 2008, vilket ju såklart är helt ologiskt. En svart äcklig kille som är full börjar prata med mig på engelska. Han frågar om jag vill ha skjuts. Jag tackar nej och undrar om han verkligen tror att jag är så dum i huvudet att jag följer med en helt främmande man in i hans bil.
Han frågar hur jag ska ta mig hem. Jag svarar att jag ska gå. Han skrattar. Jag börjar gå, han följer efter och säger "You know, I was just starting to think you were nice" varpå jag dampar ur och skriker "Don't do that! Don't do the fucking guiltthing on me, I don't even know you, I don't fucking care about you!", och lackar satan.
Runt oss är gatan full med människor. Jag börjar gå igen. Han hugger tag i min arm, jag snurrar runt och sparkar honom precis under knät med min klack, samt bryter hans näsa. Han förvandlas till en galen asiatisk brud som börjar följa efter mig med mord i blicken. X antal människor ställer sig i vägen för henne och blir slagna i småbitar. Det var det allra läskigaste, det var som en skräckis. Jag såg hur hon liksom knäckte folks ben så att benpiporna stack ut, hur hon bet dom och slet ut stora köttstycken, hur hon sparkade dom så att huvudena spräcktes. Helt sjukt, jag var skräckslagen när jag vaknade.
Ja, det var cp i alla fall. Nu lämnar vi det. Jag har som sagt varit uppe ett tag, jag vaknade 09.17 och vågade inte somna om, så jag gick upp och åt frukost istället. Jag kollade på Animal Planet och halvsov i soffan ett tag, tills typ elva då jag gjorde mig klar. Jag kollade datorn, fixade lite smågrejer, plockade sen på mig mitt pick och pack och gick. Först till Centrum, där jag kopierade ett par papper och köpte nässprej. Sen till Ica Furuviks. Sen till brevlådan. Sen till gymmet och frågade några frågor och fick några broschyrer. Sen hem. Nu ska jag kolla på tv och sen äta lunch. Puss på er!
"It's not fucking Shakespeare."
Men det var trevligt iaf, vi pratade om resan till Det Anglikanska Landet för två år sen. Den resan sög. Alla hatade oss, vi var dom enda svenskarna och alla tyckte att vi var dumma i huvudet. Vi hade bara kul när vi två var ute och gjorde saker, shoppade och så. Då var det kul. Resten av tiden var det kuksugarfest.
Jag har förträngt massor också, hon berättade saker jag hade sagt och gjort som jag inte har nåt minne av. Bland annat, när vi skulle göra en pjäs i vår grupp och vår lärare var helt överdrivet seriös, vilket inte funkar i en grupp som varken känner eller gillar varann. Då hade jag tydligen hållit ett långt tal om varför det inte skulle funka, knäckt honom totalt och avslutat det med "It's not fucking Shakespeare!"
Haha, jag är underbar till och med när jag inte ens kommer ihåg det. Det var fint.
Ah, the good ol' days.
Jaja, jag ska inte gnälla. Jag är glad i alla fall. Det verkar som om många människor runt mig är miserabla, men jag är ganska glad faktiskt, som omväxling. Det kan vara för att jag har spelat för mycket tvspel på senaste tiden, och jag gick just upp en nivå på mitt Simpsons' Hit and Run efter många om och men. Det tog sin lilla tid, men jag lyckades! Yay!
Jag kom på att jag har haft ett relativt lyckat lov. Jag fick ganska sådäriga julklappar. Eller nej, dom var okej, men jag känner mig avsevärt mycket mindre värd när jag får ett presentkort på H&M på 500 när min kusin Kim får fyratusen kontant i handen. Okej, hon fyller år den tjugofemte, men alltså, jag får hoppas på en tusenlapp när jag fyller år, och hon får fyra! Snacka om att man känner sig liten och oviktig.
Jag hade ett trevligt nyår, trots att jag fick passa fylle-Ogge vid nyårslaget och och att Saffe drack upp all den drickbara spriten som inte smakade anous. Jag fick en puss på nyår, av min kära Andrea, samt nyårshälsningar från hoesen och Adam. Det var fint.
Lite mindre trevligt var det dock morgonen efter när jag ligger och sover i Andreas säng efter en plågsam natt då hon försökt döda mig i sömnen med armbågar och dylikt, vaknar av att Andrea ligger två centimeter från mitt ansikte och stirrar på mig. Jag reagerar genom att rycka till av bara satan och ett "AARGH! vad håller du på med?!"
Jag har gjort lyckade inköp på rean, för en billig penning. Jag hade snö på julafton. Jag lyckades träffa Moa, efter ett och ett halvt år. Det är jag stolt över. Vi har liksom sagt att vi ska ses i typ hur länge som helst, men nu fick vi äntligen arslena ur vagnen och lyckades. Yay! Det var mysigt, vi fikade i åtskilliga timmar och catchade up om allting. Det var bra, mysigt, och fint.
Har umgåtts med Tuva, det var, som alltid, najs. Ska träffa henne idag med, det blir också najs. Dock har vi kommit fram till att vi inte borde få umgås eftersom när vi väl sätter igång och pratar... då tar det aldrig slut. Farligt.
Jag har varit massor med Andrea, det var awesome. Det var som back in the good ol' days. Fint. Vi hade en filmkväll också, här hos mig, med Marina, Basse, Saffe, Andrea och mig. Det var mysigt.
Och en viktig grej har hänt. Kommer ni ihåg Emma? Min fd bästa kompis från Råsunda? Jo, vi slutade ju typ att vara kompisar när nian tog slut. Det var trist, men det blev så. Vi var nog jävligt trötta på varann, tror jag. Men hon har i alla fall skrivit till mig på facebook och undrade vad som gick fel med vår vänskap. Hon vill att vi ska försöka vara vänner igen. Och till det säger jag bara... YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEES!
Herregud vad glad jag blev. Jag saknade henne massor när vi gled isär. Okej, vi kanske inte passar ihop längre. Men då har vi i alla fall försökt. Och det känns bra, att hon vill försöka. Det vill jag också. Jag vill ha tillbaks henne.
Och nu kanske jag får det. Hur awesome är inte det? :D
Adios 2007
Okej okej, så värdelöst har det inte varit. Men mycket har varit dåligt, och jag har gråtit mer än jag har gjort något år tidigare. Jag har lärt mig mycket, och blivit äldre. Mognare. Vuxnare. Så känns det i alla fall, och håller ni inte med så har jag två ord till er: Fuck you.
Många saker har hänt. Låt oss börja med kärleken: detta år har varit ganska cpigt kärleksmässigt. Först så var det ju Ludde, plåstret på det blödande köttsåret som var Johan. Jag vettefan vad som hände där egentligen, men åt helvete gick det i alla fall. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ångrar mig ibland och önskar att jag hade försökt mer. Sen var det ekande tomt ett tag. Sen kom bondefjortisdiscot, där jag vann en strultävling och kände mig billigare än jag någonsin känt mig förut. Sen kom Brandmannen i Tyskland, min tillfälliga flört som spenderade åtskilliga timmar med att flörta sathårt med mig, för att sedan ignorera mig resten av terminen.
Sen kom Alex, kompis till min kompis, som jag egentligen inte tyckte om först utan bara tyckte var snygg, men som jag sen förälskade mig i. Det gick åt helvete, men det var lika bra, för vi passade inte ihop. Och det hann inte gå så långt att jag blev kär i honom på riktigt, och det är ju positivt. Så där har vi en kille som jag kanske kommer kunna umgås i samma kretsar som sen utan att det kommer kännas konstigt.
Det var kärleken. Inte mycket, och jag hoppas på mer, kanske ett fast förhållande, 2008. Det är mitt stora hopp, att jag ska träffa någon som kan älska mig och som jag kan älska tillbaka. Det vore fint.
Och vänskapen. Jag har vunnit och förlorat i den striden. Det jag är mest stolt över är att trots att min bästa vän bor i Skåne, så har vi lyckats vara bästa vänner ändå, genom sms, telefonsamtal och helger. Det känns som en vänskap som kommer hålla tills vi är gamla och fula och har käppar och löständer. Vi passar ihop, trots våra många olikheter. Vi har lätt för att prata med varandra och trivs bra ihop. Vi måste inte göra saker hela tiden, utan att ligga i nåns säng och titta på film hela dagen utan att prata känns bra det med. Tystnaderna är inte pinsamma. Hon vet mer om mig än någon annan, ändå älskar hon mig. Hon tar hand om mig, lyssnar på mig och finns där när det är svårt. Hon är den bästa vännen jag någonsin haft, och jag är stolt över att ha henne.
Det enda som är jobbigt är att nu, på lovet, när vi har umgåtts nästan varje dag, så kommer det känns så tomt när hon åker igen. Jag hinner glömma bort hur det är att ha en bästa vän som man bara kan åka hem till i mjukisbrallor helt osminkad och ligga hela dagen i hennes säng, titta på film och äta godis, tills nästa gång hon kommer hem. Det blir så tomt när hon åker sin väg.
Andrea, du är min bästa vän och jag älskar dig otroligt mycket. Du är en underbar person, en utav de bästa personer jag känner, och en av de starkaste. De som påstår att det är något fel på dig är dumma i huvudet, de känner dig inte som jag gör. Jag känner dig, och jag älskar dig med hela mitt hjärta. Och när du åker igen kommer jag att sakna dig lika mycket som jag alltid gör.
Jag har förlorat vänner också. Det har varit hårt och jävligt, men det blev så. Jag sörjer det, men det var antagligen lika bra i båda fallen. Men jag hoppas att 2008 kommer att vara tomt på förluster på vänskapsfronten. På alla fronter.
Jag har lärt känna de vänner jag har ännu mer, och jag har funnit nya egenskaper att älska hos dem. Och de har lärt känna mig bättre, och förhoppningsvis tycker de om mig lika mycket som jag tycker om dem.
Jag känner det som att detta år har varit ett mellanår. Ett dåligt år mellan ett bra och ett oskrivet, förhoppningsvis bra, nytt år. Jag har förhoppningar, men inte löjligt stora förhoppningar, inför det här året. Jag hoppas på kärlek, på sex, på vänskap, på lycka. På allt det där som har saknats. Jag hoppas att jag får det nu, åtminstone nånting. Jag tänker slåss för det. Jag SKA ha något utav det jag räknade upp. Det är inte öppet för diskussion. Jag tänker bli vuxen det här året, och nåde den som står i min väg.
