Halleluljah Moment

Det blev ingen träning idag, Josse hade sina träningskläder i sin lägenhet så vi kör på det nästa vecka istället. Vilket är ganska lugnt eftersom jag är så trött och så fullproppad med sömntabletter att händerna skakar. Ska lägga mig och försöka sova nu, go vänner, önska mig lycka till.








Rädsla är inte alls för de utan drömmar. Rädsla är för dem som har något att förlora.

Linnea här. Det är tisdag, och imorgon är det dags för mattediagnos i geometri, och jag medger att jag inte är taggad. Alls. Jag har bara gjort halva kapitlet, och nu har jag stött på ett moment som jag inte fattar alls. Det suger ju. Och så är jag jättetrött idag, alltså skönt trött, men så kan jag inte gå och lägga mig än, för jag måste plugga minst tre sidor innan sängen. Taskigt läge.

Jag har varit och tränat med min syster idag, det var roligt. Vi kom dit vid cirka tjugo över sju, men så visade det sig att det som vi hade tänkt gå på (pilates) inte började förrän klockan sju. Så vi hoppade på några roliga maskiner och började svettas. Det var roligt! Pilatesen var kul det med, det var "magdag" alltså fokus på magen. Det var himla kul alltså, och väldigt lugnt. Det var inte så att man fick upp flåset direkt, men jag joggade i tjugo minuter efter entimmespasset, så då blev det en massa flåsande. Sen stretchade vi, och gick hem för att se DH.

Det har varit en allmänt seg dag idag, hade förhör i tyskan där jag för en gångs skull kunde alla glosor, så gjorde vi lite uppgifter och skit. Det var trist. Sen var det engelska, och tamejfan, jag kommer inte ens ihåg vad vi gjorde. Sen lunch, då chillade vi. Sen svenska, vi hade en diskussion om Fröken Julie, annars känd som Boken Med Det Mest Idiotiska Slutet Någonsin. Typ ingen höll med mig om att det var idiotiskt att Fröken Julie tog självmord på slutet. Slöseri, tyckte jag.

Sen matte, jag jobbade faktiskt, för andra veckan i rad! Sen snackade jag lite med Saffe, samt satt och hade pappersbollskrig med Serben och Carro. Sen åkte jag hem och chillade, räknade matte och sen tränade vi. Nu ska jag plugga, så puss på er mina vänner och ha inte för mycket sex.

Hej vänner. En lördag är slut, och Linnea sitter i sin ensamhet och funderar på fredagens eskapader.

Fredagen grydde som en kall morgon, och vår hjältinna släpade sig ur sin gosiga säng för att kravla sig iväg till Eriksdalsbadet för en idrottslektion. Väl på väg upptäcker hon att *gasp* oh no! Hon har glömt sin kommunikationsmodul (mobil) hemma i sitt slott! Förlusten är stark, men vår hjältinna kämpar sig upp ur avgrunden och färdas den långa och svåra vägen till Skanstull. Däremellan möts hon av många faror, men hon klarar av dem alla genom hennes mirakulösa förmåga att lyckas skämta bort precis allting.

Väl i Skanstull upptäcker hon att hon nu inte längre vet vilken väg hon skall välja för att komma fram till målet. Efter en stunds tvekan så frågar hon en vis gumma vid vägkanten om hon vet vägen. Gumman pekar åt ett håll och nickar. Vår hjältinna sprintar iväg, och hittar fram till den vackra staden Eriksdalsbadet. Väl där lyckas hon kommunicera med sin moder hemma i slottet genom röksignaler, för att höra om hennes kommunikationsmodul var där hon hade lagt den. Och vid Gud, det var den.

Vår hjältinna, nu med sitt modiga band av riddare, begav sig in i Eriksdalsbadet för att söka efter skatten. De finner en plats att gömma sina viktiga saker, eftersom det var lag på att ha bikini på sig, och alla de som hade på sig annat förutom vakterna halshöggs på plats. De var tvungna att uthärda en lång väntan och ett energiskt spel med reell tetris för att passa in alla sina saker i de små, små utrymmen med lås som fanns där.

De gick igenom de farliga vattenfallen, och kastade sig ner i det mörka vattnet! Vår hjältinna räddade en vacker mö från att drunkna, och fick bra betyg i det också. Hennes riddare begav sig iväg på ett sökande efter varma källor, som de fann. Vår hjältinna, nu i sällskap av den vackra mön och en utlänning utan land, fann dem efter en stunds letande, och satte sig ner och värmde sina frusna lemmar i det varma vattnet, tills vattnet slutade bubbla och källan torkade ut. Våra vänner gav sig då in i en magisk plats som går under namnet... "Äventyrsbadet". Där upplevde de många äventyr, de kämpade mot monster, slungades runt i en fors, trycktes fort genom ett litet rör, och vår hjältinna och den väna mön slog sig ihop för att bekämpa utlänningen och hennes flickvän i en episk dödskamp. Vår hjältinna vann, och utlänningen fick packa ihop sina kroppsdelar och ge sig ut ur landet för att leta efter sitt eget land, vilket var jobbigt för, ja, hon hade inget.

Sedan begav sig det modiga bandet ut på en resa hem till sin väna hufvudstad SFG i riket Odenplan. Där möttes de av Kung Jakob med budskapet "Ich liebe dich". De tackade och tog emot, och där var den sagan slut.

Varsågoda, det där var en fin liten historia som beskriver min morgon i långa ordalag. Efter skolan begav jag mig hem, städade och bakade kokosbollar, och begav mig sen till Slussen för att möta Nathalie för att tillsammans fara till Therese ute på Värmdö. Vid Hemmesta Vägskäl mötte vi Carro och Denise, som vi åkte tillsammans med. Vi missade när vi skulle gå av för det var fel på skylten i bussen, och gick av nånstans mitt ute i helvete. Och när bussen åkte sin väg så upptäckte vi att fan, det finns inga lyktstolpar här! Det var ett totalt, kompakt mörker som omgav oss. Vi var mitt ute på Värmdö, mitt i ingenstans, mitt i mörkret. Vi väntade bara på att psykopatmördarna skulle dyka upp och fråga om vi ville ha skjuts.

Som tur var så upptäckte vi att det fanns en busshållsplats på andra sidan vägen, som gick åt andra hållet. Där såg vi att nästa buss skulle gå om åtta minuter, så vi bestämde oss för att vänta istället för att gå i mörkret på en plats där vi inte hittade. Under tiden vi väntade så underhöll vi oss med allehanda psykopatmördar-skämt, och vi var nog alla en aning lättade när bussen kom och vi slapp stå där.

Vi gick av rätt och gick den långa mörka vägen till Thereses hem. Väl där så dansade vi, organiserade frisyrerna igen, och sen lagade vi mat och åt mumsiga, mumsiga tacos. Sen sjöng vi Singstar, det var awesome fastän Team Martina förlorade, mot alla odds. Det är bara för att Denise är så bra på att rappa. Sen åkte Carro hem, då hennes mor och Christer kom och hämtade henne. Vi andra begav oss in i Tessies stuga för att dansa psykadeliskt och dricka alkoholhaltiga drycker, vilket vi gjorde. Under ett par timmar var vi påverkade, dansade, lekte lekar och höll på. Det var jättekul! Efter att jag och Martina typ halvsomnat på en madrass på golvet så började vi göra i ordning oss för att sova, vilket vi sen gjorde, och vi sov... så gott.

Nån gång vid nio gick Malin, Denise och Nathalie upp och gick hem, medan jag, Tessie och Martina fortsatte sova. Vid tolv nån gång väcktes jag av ett par idioter satte på "My Boy Lollipop" och hotade att göra saker med en mobil och en kondom som man inte ens borde tänka på. Då vaknade jag till lite grann. Vi chillade i typ tusen år, åt frukost, städade, plockade undan, delade upp alkoholen, räknade ut hur mycket vi skulle betala osv. Det var mysigt. Tio över fyra begav vi oss till busshållsplatsen och chillade där tills bussen kom. Jag och Martina hade djupa diskussioner hela vägen till Slussen, där vi sen tog tunnelbanan till Centralen, och satte oss att vänta på Hjulsta-tåget.

Och vem går förbi då om inte Ludde! Vilket var ganska roligt eftersom jag en liten stund tidigare hade sagt "det luktar bög här" och så kommer han. Ironiskt, haha. Nejmen så gick efter honom (för han såg oss inte) och sa hej, varpå han hängde med mig tillbaka till Martina. Varpå jag får höra att jag hade fyllesmsat honom, och jag hade inget minne av att jag hade gjort det. Och så upptäckte jag att jag hade smsat Adam också. Herregud. Lyckligtvis var det bara harmlösa sms, inget porr.

Jag gick till Hemköp och köpte Dumle (ty jag hade planer på att baka mumsiga Dumle-kakor vid min hemkomst) och traskade sedan hem för att äta middag med min mor. Vi hade tyvärr inget margarin så det blev inga kakor. Men jag och mor hade trevligt ändå, vi såg på The League och sen något om björnattacker, varpå jag somnade. Jag gjorde ett försök till att gå och lägga mig, men insåg att det inte var någon idé. och satte mig istället och kollade på gamla Buffy-avsnitt. Gick sen och satte mig här och började blogga, Adam ringde mitt i så jag fick ett välkommet avbrott. men nu är jag klar, och nu är det dags för mig att bege mig till de sälla jaktmarkerna, det vill säga min säng. Goder natt.

Hejsan, vänner och bekanta. Linnea mår bättre igen! Yaaaaaaaaaaaaay, allmänt jubel! Eller inte. Men jag mår relativt bra nu iaf, förutom att jag lyckades förfrysa mina öron. Det är inte så trevligt det, men men, sånt får man leva med här i Svea rike.

Har spenderat större delen av veckan med att ligga hemma, titta på film och vara allmänt rastlös. Inte kul. Jag saknade mina hoes också. Tråkig vecka med andra ord, fast skönt ändå att kunna sova hur länge man vill. Vem bangar på sånt liksom.

Idag är första gången på fem dagar som jag har umgåtts med någon om man inte räknar med min familj, och det gör vi inte, för, tja, jag bor ju med dom, så det är lite svårt att undvika dom. Jag var i stan med Tuva, det var awesome såklart. Vi är helt störda, vi borde egentligen inte få umgås bland folk, för... tja. Insane. Men det var kul :) Vi tog fula bilder, haha.

Ska ladda upp dom fina fina bilderna på bilddagboken inom kort, för er som är intresserade ( JAG VET att ni är intresserade, erkänn nu) så heter jag fanvadav där. Helt awesome.

Goder afton, kära vänner. Nu ska jag prata lite allmänt här. Jag vet att jag har varit kaezz på att uppdatera på sistone, men det har varit för att först och främst var jag ju på landet i flera dagar, och landet = inget internet. Sånt suger. Och sen skrev jag världens längsta inlägg i söndags, men när jag skulle publicera det så försvann hela, varpå jag blev så förbannad (det var en massa andra grejer också) att jag sparkade upp nagelbandet på min tå mot skrivbordet. Det gjorde ont.

I alla fall, vänner och bekanta. Jag har gjort om min blogg. Det var jobbigt. Jag bråkade med jävla HTML-koder i några timmar. Kul är det dock när man lyckas pricka rätt. Och så lär man sig grejer. Awesome.

Lovet är ju, som bekant, slut nu. Idag är det tisdag, och jag längtar redan efter nästa lov. Ja, jag är sjukt skoltrött. Jag pallar fan inte med skolan längre, och det suger verkligen. Jag gör nästan aldrig mina läxor, och jag skolkar en del. Och så kommer jag för sent en jävla massa också. Jag orkar liksom inte göra nånting. Det är inte roligt längre. Visst, det är awesome att vara med tjejerna och så, men jag pallar liksom inte hålla på och lära mig saker, min hjärna känns överfull. Och det gör ju inte saken bättre heller att jag inte har en jävla aning om vad jag vill göra sen, efter gymnasiet, vilket det ju är dags att börja tänka på lite smått. Jag har ingen aning om vad jag vill bli. Och det suger.

Men nu ska vi inte ångesta ur här. Jag tänker istället berätta om lovet. På måndagen var jag ju, som bekant, på Magnus Betnér, vilket var helt sjukt jävla underbart. Sen efter åkte jag in till söder för att träffa pipecrew, men typ alla drog hem när jag kom, så jag sov hos Andrea istället. Vi sov ute i vardagsrummet, eftersom hennes bror Phil var där på besök och sov i hennes rum. Så Andrea sov i en tältsäng, och jag sov i soffan. När Phil och dom andra gick upp sen, och Phil inte hade en aning om vem jag var så döpte han mig till "The sleeping girl on the couch".

Jag drog hem efter att ha chillat med Andrea ett tag, och gjorde mig själv anständig till att träffa teaterbögarna. Eller, två av dom, för alla de andra var antingen bortresta eller bara okontaktbara. Dummisar. Jaja. Jag var framme i tid, förvånansvärt nog, och satte mig att vänta på plattan. Och jag hatar plattan, det är ett jävla emohängställe och jag hatar emosar. Så efter en stunds väntande, då jag lyckades förfrysa min rumpa, så smsade jag till Björn att jag frös. Han var då inne på Designtorget, i värmen. Jag gick dit, och vi kontaktade Ludde. Han hade feber, så det blev bara jag och Björn. Och det var lite skumt sådär, lite jorå-s'att-eh-hur-är-läget-med-dig-då?-stuk på det hela. Det var helt okej, men det var inte den skrattfest jag hade tänkt mig. Ingen mobbing (okej LITE) och inget hysteriskt, barnsligt garvande heller.

Vi separerade någon gång vid åtta, och jag kravlade hem till mig, och spenderade kvällen med godis och film.

På onsdagen så kom Andrea hem till mig tidigt, för vi skulle åka till ungdomsmottagningen tidigt, då jag var tvungen att förnya mitt recept på p-piller. Såklart så lyckades vi ta fel buss, så jag var tvungen att ringa och säga att jag skulle komma lite senare än väntat. En kvart senare var jag på plats och fick mitt recept. Vi hoppade på 515 och åkte till Sumpan för att söka efter vinterskor till mig, och i första butiken vi gick in i så hittade jag ett par, som jag köpte. Avklarat. Jag hatar att köpa vinterskor.

Sen drog vi hem till mig, kollade på film, och somnade båda två i soffan, haha. Vid fyra stack Andrea iväg för att gå på släktmiddag, medans jag förfestade med mig själv i mitt rum. Jag gjorde mig i ordning, och åkte iväg. Åkte såklart med fel buss, men upptäckte det i tid och hoppade av innan jag hamnat på andra sidan stan. Kom till Andrea och upptäckte att, fan, jag kan ju inte koden. Så jag ringde henne typ tusen gånger, men den lilla slynan svarade inte. Jag hade precis fått damp på min mobil och skrikit något i stil med "MEN SVARA DÅ FÖR I HELVETE DIN HORA" när porten öppnas och där står en förskräckt kvinna. Jag muttrar tack och rodnar som en tönt. Jag springer upp till Andrea, knackar på dörren. Phil öppnar, stirrar på mig och säger "And what the FUCK do you want?!" jag svarar med ett "Well it's nice meeting you too!". Sen lappar jag till Andrea för att hon är så kass på att svara i telefon.

Vi dansar runt lite, jag sätter på mig min klänning och känner mig fin. Phil blandar drinkar åt oss och jag sveper två stycken starka grejer som smakar... helt vidrigt. Men jag sveper dom ändå. Dom andra kommer, då är jag full som ett svin. Här avslutar vi den redogörelsen.

Morgonen efter, nån gång vid nio, sticker Phil in sitt huvud i Andreas sovrum där vi ligger och sover och säger något i stil med "Oi! Who the fuck is that?" och pekar på mig. "I'm the blond bird" svarar jag sömnigt. "You're all fucking blond." svarar Phil och försvinner. Andrea och Phil börjar leta efter hennes mobil medans jag smiter längre in under täcket för att skyla min sparsamt klädda lekamen. Jag upptäcker att jag bara har ett linne och stringtrosor på mig, men ignorerar detta och borrar ner mitt huvud i kudden och tänker på bröd. Andrea hittar mobilen och kryper in bredvid mig och trycker sina iskalla lår mot min varma rumpa. Gulligt.

Vi somnar om ett tag, innan vi till slut går upp och börjar städa överallt. När vi var klara, nån gång vid tolvsnåret, så vinglar jag hem på mina höga klackar. Jag stannar för att köpa bröd i Solna Centrum, och väl hemma sedan så somnar jag i duschen. Jag upptäcker också där ett antal sår och blåmärken som jag inte hade en aning om var dom kom ifrån, samt en utav Phils tröjor i min väska.

Jag gör mig i ordninig, packar väskan och sticker till Centralen med min syster för att möta upp vår far, för att tillsammans åka till Dalarna på släktmiddag. Jag plågar mig igenom hela resan. När vi nästan var framme så byter jag om och sätter på mig finkläder, för mormor och morfars skull, eftersom det var deras guldbröllop vi skulle fira. Och då fick man inte gå runt i mjukisbrallor.

Middagen var trevlig, förutom att jag mådde illa och drack hur mycket vatten som helst. Det hjälpte ju inte heller att maten var asdyr, men inte särskilt god. Bittert. Resten av veckan avnjöts i lugn och ro ute på landet. Rätt skönt.

Nu ska jag fan sova, jag är astrött och kommer vara det imorgon också nu. Puss på er.