det piper satan i mitt högra öra
Började med stadig förkylning. Sen magkatarr och extrem smärta. Sen ögoninfektion. Sen urinvägsinfektion. Sen njurbäckeninflammation. Sen öroninflammation. Har jag nämtn att min kropp är fruktansvärt jävla värdelös, när det kommer till immunförsvar? Jag menar, allvarligt. Vem fan får allt det här - samtidigt?! Jag måste ha varit Hitler eller nåt i mitt förra liv för såhär jävligt är det få människor som har. Så här ligger jag i min säng, genomsvettig, med gult antiinflammatoriskt gojs i ögonen (som gör att jag knappt kan se, blir ju kul att kolla på film/läsa bok då), med fyra alvedon, två rinexin och en penicillintablett i magen, en fet mesvarm värmekudde på magen, kallt te på bordet och fyra liter snor i näsan. Har jag sagt att jag är bitter?
Fick gå till doktorn två gånger, först en gång akut så att jag kunde få en tid, det tog fem fucking minuter att komma ut ur bilen och upp till doktorn pga fantastisk njursmärta som strålade upp till revbenen och hela vägen ner i knäna. Så varje gång jag tvingades gå så såg det ut som om någon kört upp en pinne i röven på mig. Charmigt. Sen hem, sova tre timmar, åka tillbaka, gå upp, pinnen-i-röven-style, och ta prover. Få penicillin, gå hem. Grina massor, tycka jävligt synd om mig själv. Ligga ner, se hela andra säsongen av Skins igen, grina mera. Ta knark. Snyta mig för hårt, få ont i örat som inte släpper. Ta mer knark. Grina mer. Dö.
Det enda som är positivt är att under en knapp kvart så kom min finfina älskade man hit, trots att stränga tillsägningar att stanna hemma. Med sig hade han några mysiga kramar, och en underbart fin väska som jag beställde för en vecka sen och glömt bort att jag skulle få. Gladare Linnea. So there you have it. Jag kanske dör, men jävlar vilken fin väska jag har.
Fick gå till doktorn två gånger, först en gång akut så att jag kunde få en tid, det tog fem fucking minuter att komma ut ur bilen och upp till doktorn pga fantastisk njursmärta som strålade upp till revbenen och hela vägen ner i knäna. Så varje gång jag tvingades gå så såg det ut som om någon kört upp en pinne i röven på mig. Charmigt. Sen hem, sova tre timmar, åka tillbaka, gå upp, pinnen-i-röven-style, och ta prover. Få penicillin, gå hem. Grina massor, tycka jävligt synd om mig själv. Ligga ner, se hela andra säsongen av Skins igen, grina mera. Ta knark. Snyta mig för hårt, få ont i örat som inte släpper. Ta mer knark. Grina mer. Dö.
Det enda som är positivt är att under en knapp kvart så kom min finfina älskade man hit, trots att stränga tillsägningar att stanna hemma. Med sig hade han några mysiga kramar, och en underbart fin väska som jag beställde för en vecka sen och glömt bort att jag skulle få. Gladare Linnea. So there you have it. Jag kanske dör, men jävlar vilken fin väska jag har.
"I'm a ghost." said the small figure, then added, a little uncertainly: "Boo?"
Jag är så absurt jävla assjuk. Det är Jimmys fel, den jäveln. Min arbetskollega, andra delen i Gamestop i Sicklas episka Dreamteam, som var absurt jävla assjuk förra veckan, men jobbade ändå och spred sina bakterier över hela stället, och surprise! Både jag och chefen blev sjuka. Fast jag är döende, medans chefen bara är förkyld. Så - jävla - orättvist. Får nästan lust att börja träna igen, bara för att slippa vara sjuk hela tiden. Fast bara nästan.
Så är ju Jimmy på semester den här veckan också... timing. Så jag jobbar alla dagar utom imorgon, så då skajag passa på att dö lite extra så kanske jag kan minska döendet på torsdag. Förhoppningsvis. Men om jag känner min kropp så kommer det antagligen inte hjälpa. Och just det, jag har magkatarr också. Satan!
Ja ja. Imorgon ska jag forska fram ett bra hotell i London. Och sammanfatta en shoppingguide från alla bloggar jag läser. Sen ska jag tycka synd om mig själv och äta glass. Och skriva ett jobbigt mejl. Mmm.
Så är ju Jimmy på semester den här veckan också... timing. Så jag jobbar alla dagar utom imorgon, så då skajag passa på att dö lite extra så kanske jag kan minska döendet på torsdag. Förhoppningsvis. Men om jag känner min kropp så kommer det antagligen inte hjälpa. Och just det, jag har magkatarr också. Satan!
Ja ja. Imorgon ska jag forska fram ett bra hotell i London. Och sammanfatta en shoppingguide från alla bloggar jag läser. Sen ska jag tycka synd om mig själv och äta glass. Och skriva ett jobbigt mejl. Mmm.
Ye olde Britain
Oj vad absurt jävla synd det är om mig idag. Fast inte. Det är bara PMSen som talar. Men mina hormoner skriker "GUUUD VAD DET ÄR SYND OM DIG LINNEA ta lite choklad." Och jag klagar inte. En orsak för att äta mer choklad bangar man ju knappast på.
Vaknade för jävla tidigt imorse, mannen låg kvar och sov i en timme och en kvart till medans jag tittade på Disney Channel och åt frukost i min ensamhet. Och läste tusen bloggar. Det var nice. Fast sen var ju jag trött när han inte var det. Och vår lilla utflykt till stan för att hitta snygga kläder resulterade i... ett nitbälte och lunch i kungshallarna. Det dög. Sen for vi till Värmdö och mannen tränade i fucking två timmar medan jag läste tre skvallertidningar och åt kaka. Nu ligger jag här och klagar och han spelar Crackdown.
Men allt är inte anus. Om en månad fyller jag år. Och om en månad och två dagar så åker vi till ye olde Britain i en vecka för att shoppa, leka, tappa bort oss och kyssas på nya platser. Det känns ganska tajt. Min väska kommer vara i princip tom när vi åker dit, hihi. Höga förväntningar på shoppingen, neeej då. Jag tänkte bara spendera absurt mycket pengar på sånt som jag egentligen inte behöver. Awesome.
Nu ska jag tackla mannen med tusen pussar, sen blir det tamejsatan biljard och öl och sen - nattbio. Hell yeah!
Being good isn't the same as being nice.
Idag var jag så otroligt blond att jag skämdes. Höll på att gå igenom alla PC-spel på jobbet för att se till att vi hade lika många i lager som det stod att vi hade i datorn. Efter att ha gått igenom fyrtiotusen fucking jävla spel, så saknas massor. Särskilt sex stycken Oblivion. Jag letade och letade som ett as, men fann nada. Vänder mig till slut till chefen och förklarar situationen, han går igenom det vi har ute i butiken, och jag det som är bakom disken.
Chefen: "Linnea, menar du dom här sex Oblivion som står här?" han viftar en hög med spel mot mig. Jag blir röd i ansiktet och skäms som en hund.
Jag: "Jaa, men titta, synfelstjejen vettu..."
Chefen, skeptiskt: "Det är LITE roligt att du inte ser nåt som är mitt framför ögonen på dig."
Jag: "Jo, men... det KAN ha varit så att jag inte såg dom för att jag tittat på dom så mycket att jag inte... riktigt... såg dom längre vilket ju är väldigt logiskt om man är... blond." nånstans här snurrade mitt huvud 360 grader och exploderade. G-e-n-a-n-t.
Chefen: "Linnea, menar du dom här sex Oblivion som står här?" han viftar en hög med spel mot mig. Jag blir röd i ansiktet och skäms som en hund.
Jag: "Jaa, men titta, synfelstjejen vettu..."
Chefen, skeptiskt: "Det är LITE roligt att du inte ser nåt som är mitt framför ögonen på dig."
Jag: "Jo, men... det KAN ha varit så att jag inte såg dom för att jag tittat på dom så mycket att jag inte... riktigt... såg dom längre vilket ju är väldigt logiskt om man är... blond." nånstans här snurrade mitt huvud 360 grader och exploderade. G-e-n-a-n-t.
