Halleluljah Moment

Häääj alla barn. Nu är jag här igen. Jag borde skriva svenskauppsatsen, men jag vill inte. Såklart, vem i sina sinnens fulla bruk skulle vilja skriva någon utav Lars uppgifter frivilligt och med ett leende på läpparna? En idiot, that's who.
Jag sitter och konverserar med Carro och Amanda på msn, samtidigt som jag pimpar min väska. Jag har sytt igen ett hål, bytt snören och sytt i en ficka så att jag har någonstans att ha alla mina småsaker. Jag letar efter nånting fick-liknande att sy om som jag kan ha min mobil i, men jag finner inget. Synd det, nu när jag har lust att göra det och allt. Jag som vanligtvis hatar att sy och brukar be min syster att göra det åt mig. Sen är ju hon inte hemma heller.
Jag har MVG i tyska. Det är trevligt.
Jag var jätteglad nyss, och sen begick den känslan självmord. Det känns ej kul. Det känns ganska värdelöst. Jag vill vara glad, vafan. Nu får jag huvudvärk också.
Denna dag är inte så himla bra. När jag kom till skolan imorse visade det sig att första lektionen var inställd, eftersom Manuel är i Polen. I Polen! Det har alla lärare vetat om sen i januari, men ändå är det ingen som säger till min klass. Tack, gulligt gjort. Så vi satt och gnällde till svenskan började. Sen på svenskan gjorde vi i alla fall ingenting, i och med att jag inte kunde jobba med mitt arbete eftersom det var hemma, och då hade Lars inga uppgifter till oss. Så vi pratade. Sen var det lunch, vi köpte pannkakor (som var jättegoda, det är så skönt dom sista veckorna nu när vi får köpa precis vad vi vill på matkortet) och sen begav vi oss till Åhléns där jag införskaffade ett otroligt fint linne att ha på avslutningen. Då var jag glad. Sen hade vi franska, jag kom för sent men det gjorde inget eftersom vi i alla fall bara skulle titta på film. Vi såg Taxi 2, jag sov och vaknade med gigantiska glasögonmärken i ansiktet. Sen hade jag tyska, Nathalie och jag hade redovisning om Hamburg, sen betygsnack och sen fick vi gå. Jag fixade en del grejer på datorn i skolan, sen åkte jag hem. Såg på tv, försökte skriva arbete. Gav upp, och nu sitter jag här i urtristessens högsäte, det vill säga mitt rum. Fan vad tråkigt jag har.

Idag har jag roat mig kungligt. Hade två lektioner, skolkade på dom två sista för att tjäna pengar och förnedra mig i form av... en ananas. Ja, en ananas. Jag och min kära frände Martina begav oss ut till Björnboda, där hennes mor arbetar på Vi. Dom hade Björnboda-dagen (gud allena vet vad det innebär egentligen), och var i starkt behov av en ananas och en banan. Så Martina och jag ryckte självklart in för att rädda dagen, och få betalt. Vi hoppade i våra kostymer (under asgarv gånger 100000000) och fick varsin kundkorg fullknökad med morötter i påsar. Och så begav vi oss ut bland dom äckliga små krypen- nej jag menar, jättesöta små barnen... vi fick tre barn att gråta med vår blotta närvaro. Fantastiskt.
Nej men det var faktiskt jättekul! Vi gick och ropade "morötter, morötter, kom och ta GRATIS morötter, ta till barnen, ta till pensionärerna, ta till föräldrarna, ta till grannen, TA TILL ER SJÄLVA och unna er goda, sprängfyllda med vitaminer och andra nyttigheter, MORÖTTER, vem vill ha morötter..." Det var skoj, trots att alla barnen trakasserade oss. En unge slängde morötter på mig, varpå jag kände mig förnedrad för att jag inte kunde sparka till honom, i och med att jag hade på mig jättestora skor av skumgummi. Men det var kul! Fast väldigt svettigt. Vi fick 250 kronor för 2.5 timmars jobb, och varsin fet påse med godis. Dock lyckades jag ta hennes godis och hon ta mitt, men fan, det är ju chill.
Sen begav jag mig hemåt, och somnade på tunnelbanan. Jag sov med öppen mun tror jag, det kan vara därför det satt en kille och glodde på mig som om jag var riktigt störd. Men vem bryr sig, egentligen?
Väl hemma tryckte jag i mig lite mat och släpade med mig Saffe till min systers pjäs, som var riktigt jävla bra! Den aegde fethårt. Min syster var ju naturligtvis bäst. Peter var där också, min kära systers skitsnygga ex. Han fick en kram. Jag saknar den mannen, men det viktigaste är ju att min syster är lycklig. Även om hennes smak i killar är seriöst störd om hon inte tycker att Peter är scheissesnygg. Han ser ut som en viking.
Nu ska jag titta på film och äta upp Martinas godis. Muaha.
Tack och adjö från Ananasen Linnea!

Har nu sett Pirates of Caribbean 3 i sällskap med min evige biokamrat Philip, och jag tänker inte avslöja några detaljer, men jag kan säga en sak i alla fall.... Den ägde RÖV.

Nu har jag inte skrivit på ett tag, skamliga jag. Teatern är nu officielt över. Premiären gick bra, jag ägde röv och hade en massiv fanclub. I slutet när jag kom i på scenen för att ta emot applåder så stegrades dom i taket och jag hörde både ett "NEA VAR BÄST" och ett "GO NEA", det var episkt. Jag fick fyra blombuketter och ballerinakakor. Jag fick också skriva autografer på alla mina tjejkompisars bröst och på Den Ultimata Mannens rumpa. Jag var så jävla poppis, jag var så glad över att så många kom bara för min skull! Det var helt otroligt!
Idag fyller Philip 15, alltså är han numera lovlig och straffmyndig. Amanda skickade med mig en lapp till Philip där det stod grattis och så frågade hon om hon fick adoptera honom, det var lite sött. Dom är sjukt lika, dom där två.
Jag och Philip tittade på film och åt godis, filmen hette Little Miss Sunshine och var jättebra. Philip fick ett mobilsmycke, en plastkopp med en kossa på samt en kondom som symbol för framtiden. Han skrattade gott och väl 5 minuter åt kondomen, det var vackert. Scheissekul :)
Förresten,
GRATTIS PHILIP MIN LILLA PRINS DU ÄR MIN STOLTHET! <3
Så. Då var det sagt, nöjd, Philip? xP
Jag har numera en rumskompis, nämligen min mormor. Min morbror är här och ska bo i gästrummet, så mormor har blivit bannlyst hit in. Så jag var tvungen att städa. STÄDA! Fy.
Jag pratade med Nico igår. Det kändes konstigt, jag vet inte varför jag fick för mig att göra det. Men det kändes inte helt åt helvete, jag har ju saknat honom. Hoppas bara att jag inte har sårat honom alltför mycket.
Jag får skriva mer en annan dag. Mitt huvud känns tomt.

Fan vad jag känner mig skum idag. Jag var ömsom glad, ömsom melankolisk. Konstigt. Men det har varit en ganska bra dag. Jag gjorde svenskaprovet och historiaprovet, svenskan fick jag GODKÄNT vilket innebär att jag slipper göra omprovet till det andra provet. YES! Historian, tja, det är en annan femma. Jag hoppas på G, men jag är inte alltför optimistisk. Jag trodde jag skulle få G förra gången också, men sen så gick ju det käpprätt åt helvete också.
I alla fall. Teatern gick skitbra, vi körde utan manus och det gick så - bra! Jag blir lycklig då.
Fast vi fnissade oss igenom det mesta, men vafan, våran pjäs är fnissvänlig. För tonåringar. Herregud vad roligt det ska bli med uppspel! Jag ser fram emot det så mycket, jag älskar premiärtider. Fjärilarna i magen, nervositeten, det hysteriska garvandet, lekarna... Jävlar vad kul det ska bli! Förresten så är Åsa skyldig oss tårta också, kom jag på.
Jag har en fanclub på typ tjugo pers som ska komma, jag är så poppis ^.^ Saffe, Chrille, Basse, Jeanine, (kanske Marina och Patrik, det la jag aldrig på minnet om dom skulle komma eller ej), mamma, pappa, Josse, Tony, min mormor (herregud hon kommer få en hjärtattack), Carro, Amanda, Martina, Malin, Therese, Denise, Nathalie och Philip. Nitton pers. YAY! Jag är så älskad. Och jag älskar dom med! Hihi. Jag är helt hög idag.
När jag kom hem idag efter skolan (tyskan var inställd så jag fick gå tidigare) så åt jag och däckade på soffan. Jag vaknade en kvart innan teatern, och sprang iväg som en antilop med eld i baken. Så när jag gått precis utanför min huslänga, vem ser jag? Jo, Johan. Eller jag tror att det var han. Det såg ut som han. Jag dog nästan. Jag stannade till, stirrade och kvävde en stark impuls att slänga min påse med manus och kläder i på honom. Sen vände jag och gick tillbaka en bit tills han försvunnit. Sen sprang jag. Och det lustiga är... att jag inte ville begå självmord efteråt. Jag kände mig likgiltig.
Ursäkta mig, men närs fan blev jag likgiltig? Det är något fel på mig. Nu helt plötsligt är jag en likgiltig bitch som ger svar på tal och inte tar nån skit, jag tar det jag vill ha och gör vad fan jag vill, jag är inte blyg, kan skratta åt mig själv och är ärlig. Och jag är GLAD. Vad fan är detta? För ett år sen var jag inte alls såhär. När hände det här?

Ack, mina vänner, det har inte varit än alltför pjåkig helg trots allt. I fredags bakade jag en jättegod kladdkaka med nougatbitar i och tittade på film. Igår hade jag teaterrep i cirka fem timmar, från elva till fem, det var roligt. Jag och Johanna skrattade halvt ihjäl oss på en punkt, allas vår favoritscen, hahahahaha.... Det var skoj. Sen fick jag panik när jag kom för att jag insåg att jag inte kan några repliker. Sen åt vi himmelsk middag, oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås, och till efterrätt fick vi rabarberpaj med vaniljvisp. Jag dog av en matorgsam.
Sen tvingade min elaka familj mig till att se alla bidragen till eurovision songcontest. Låt oss säga såhär: jag vet nu hur Van Gogh kände sig när han skar av sig örat.
Fast plåtmännen var roliga. Ukraina, alltså. Vinnarbidraget, det vill säga Serbien, var ju bara... sjukt obra.
Jaja. Idag ska jag plugga, har två prov imorgon och jag kan... inte mycket. Och så har jag ett arbete som skulle ha varit inne i fredags som jag måste skriva. Plus replikerna, fast jag upptäckte nyss att jag kan ju faktiskt ganska mycket! Kul va?
Jag saknar mina SFG-hoes. Som tur är får jag ju träffa dom imorgon. Sen ska jag försöka få ihop det till en filmkväll under kristihimmelsfärd, om nu mina föräldrar låter mig vara hemma. Säga vad man vill om Jesus, men han fixar i alla fall bra högtider.

Nu är jag bitter. Det är fredag idag, och vad ska jag göra idag? Jag ska skriva ett historiaarbete om tredje ståndet (hahahahahahaha barnslig humor, minns du den vackra lektionen, Uscha lilla?), äta popcorn och titta på film. Ensam. Imorgon har jag teaterrepetitioner från elva till fyra, och sen ska jag gå hem, plugga, äta popcorn och titta på film. Ensam. Och på söndag ska jag plugga, äta popcorn och tycka synd om mig själv. Ensam. Så mycket för det vilda tonårslivet i Stockholm.
Fan vad det är tråkigt att vara sjuk. Jag missar iofs en massa tråkiga lektioner, men det blir tråkigt i längden att bara ligga och titta på film när man skulle kunna ha tråkigt med sina vänner och lida ikapp med dom istället. Suck. Plus att jag missade när Chrille (dvs Den Ultimata Mannen) satt i kallingar och badrock i matsalen och åt lunch. Treorna har poängjakt just nu, den klass som får flest poäng får springa ut först och då måste dom göra sånahär pinsamma (men ack så roande) saker. OCH DET MISSAR JAG!
Dumma värld.
Jag saknar mina elaka vänner, som förresten sa att Amanda är smartare än mig idag. Fyyy, slag under bältet. Elaka små ägg. Men jag gillar dom ändå (utom dig MARTINA).
Yarr.

Jag är sjuk och äcklig och ligger och tycker synd om mig själv i soffan i vardagsrummet. Jag har tråkigt. Jag borde plugga, men jag vill inte. Jag orkar inte. Jag måste, men jag vill verkligen inte. Jag vill... Jag vill ha ett sommarjobb. Jag vill slippa plugga. Jag vill ha en pojkvän. Men fan att allt detta måste man fixa och inget kan man få serverat på silverfat. Dagens ilandsproblem!

Ack, mina vänner, jag har kommit för att rapportera om min färd till Lederhosenland tillsammans med mina färdkamrater Netto och Uscha (dvs Martina och Nathalie). Det var... en episk resa. Netto, Uscha och jag möttes tidigare för att få lite gemensamma panikanfall och införskaffa näringsrik färdkost (dvs kinder och cola). Vi begav oss till netto och införskaffade livsmedel, och var sedan tvungna att halvspringa till Centralen där vi skulle möta resten av SFG-packet. Väl där köpte vi biljetter till flygbussen och spanade in våra färdkamrater. Vi såg många stiliga pågar och jag medger att vi dreglade en aning. En aning. Mest jag såklart, men ja.
Sedan satte vi oss på bussen och åkte. På Arlanda gick vi igenom passkontrollen problemlöst trots många kilo kokain gömda i behån, och ingen upptäckte att Uschas pass egentligen är falskt. Lite konstigt kan man tycka, att ingen frågade lilla, smala, blonda Martina varför det stod att hon är en trettiosexårig svart man vid namn Iqbal på hennes pass. Men men, så går det till i Sverige!
I vilket fall som helst. Vi dreglade över godiset ett tag i tax free-shoppen och stod sedan i kö i cirka 389898989333000 år, där utvecklade vi ett starkt hat till Anna Hansson, och önskade att nån, NÅN, i kön skulle vara en Lufthansa-anställd.
Vi flög, och lekte porrversionen av "Ett Skepp Kommer Lastat". Jag led när vi steg och landade, men jag dog inte för jag hade mina goda vänner på båda sidor om mig, och dessutom tog det inte särskilt lång tid. En tid var vi oroliga att bildmonstret och Torbjörn inte skulle vara med på planet, men det visade sig att det var dom.
Väl i Tyskland sprang vi runt i cirka en miljon år och letade efter vårt hostel, som vi till slut, efter många om och men, hittade. Vi bosatte oss i rummet, varpå vi gav oss ut för att titta runt lite i bildsköna Berlin. Det var vackert! Och sen kom ett äckel och tutade på oss. Det var mindre trevligt.
Dagen efter begav vi oss till Checkpoint Charlie och skådade myckna saker. Bland annat sex sidor med människor som dött i läger. Människor med mitt efternamn. Det var lite... sjukt.
Sen gav vi oss ut på en crazy shoppingspree of eternal damnation, men vi fann inget. Förutom Uscha som fann en jättesöt t-shirt som det stod "We met on the web", eftersom hon träffade Prins Erik från Tranås på så vis. Dessvärre hade tröjan en del fjantiga spetsar, men dom pimpade vi bort sen.
Dagen efter så... ja vad fan gjorde vi? Ööööh... JUST DET det var Tekniska Muséet, och det var precis lika tråkigt som det låter. Vi tittade i cirka två minuter, och sen lyckades vi övertala Torbjörn om att få gå. Vi var väldigt måna om att få fly, eftersom vi fått veta att det var sista shoppingdagen. SISTA! Eftersom det var helg och sedan högtid, så då fick vi inte köpa mer onödigt skräp. Bittert nog. Så vi gav oss ut och köpte massvis med saker, det var skojigt. På kvällen var vi ute och flummade i köpcentret och åt mumsig glass. Det var skoj, inte sant Uscha? Quinnan skrattade så hon grät. DET var kul.
Dag tre gick vi runt i Berlin och såg en massa sevärdheter. Vi gick i Tirgarten (en park) precis bredvid ett zoo, och gick och kollade in genom stängslena så vi fick lite gratis djurkultur där. Vi såg nakna tyskar, det var... en mardröm.
Sen såg vi ett fint monument som var ett torn med en guldängel och grejer på, jag kommer inte ihåg vad det hette. Fint var det, och jag roade mig med att ta paparazzibilder på folk. Mycket roande. Samma kväll var vi på McCafé som var nattöppet och satt där och flummade. Vi fick veta sen efteråt att alla andra i gruppen hade varit och letat efter oss och velat att vi skulle hänka med dom ut och festa. Kul att veta i efterhand liksom, dock vet jag inte hur många det är som vet vad vi heter, vi är "ettorna".
Dagen efter åkte jag, Netto, Uscha, Lena och Torbjörn till Sachsenhausen, ett koncentrationsläger. Det var... mäktigt, men samtidigt svårt på nåt sätt, eftersom jag inte kände nånting. Jag var bara kall inuti. Jag kunde liksom inte relatera till det, kunde inte tänka mig de tusentals människor som lidit där och dött där. Vi hade små ljudguider som vi lyssnade på, och ju mer jag fick höra, ju mer tänkte jag "Vad är det för sjuk människa som kommit på allt det här?". Alla de straffen, skoprövningen, mörkercellerna... Vad i HELVETE, tänkte jag bara hela tiden. Vad är det för psykfall som kommer på sånt här?!
Sen gjorde jag ju bort mig också, som vanligt... Jag var astrött, efetrsom vi kom hem sent från fiket kvällen innan och våra alkoholglada rumskompisar kom inragglandes sent på nätterna (det var iofs rätt kul, dom var fulla typ 24/7), så jag satte mig ner på en stengrej och lyssnade på min ljudguide. Sen la jag mig ner... och somnade. JAG SOV I KONCENTRATIONSLÄGRET! Herregud jag är knäpp.
Sen satte jag mig på en massgrav också. Som sagt, jag var trött. Och jag såg en stor marmorgrej utanför Station Z, som jag satte mig på, eftersom jag antog att det var en vanlig bänk med med lite mossa och sten och grejer på eftersom det fanns bänkar över hela stället. Jag satt där ett tag, och folk stirrade konstigt på mig men jag fattade såklart inget som den lilla blondin jag är. Sen gick jag in på Station Z, läste på en skylt och fick veta att jag just suttit på massgrav som innehåller metertjocka lager med aska och människoben. Varför, gud?
Sen när vi kom hem hade vi siesta, och sen gick vi på resturang med hela gänget, det var trevligt. Sen hänkade vi med ut och festade, vi kom hem typ klockan fem. Sen skulle vi upp vid sju. Det var askul, först så förfestade vi och drack oss lite småglada. Vi, Netto, jag och Uscha, drack inte så mycket, men jag var ändå aningens lullig när vi vandrade iväg sen. Lite rund om fötterna, som man säger, men det försvann rätt fort. Inte som Jacob, killen som drack så mycket att han blev norsk vilket ju iofs var sjukt roligt. Vi gick till nån sorts tysk gatufest som visade sig vara jävligt tråkig, så vi drog iväg till ett dansställe. Där dansade vi rövarna av oss till asbra musik (otroligt nog!), shottade tequila och dansade lite mer. Det var askul! Jag och Uscha dansade massor med Take-it-off / Brandmannen, som var jävligt sexig men full som ett ägg. Jag och Uscha var hans favoriter, eftersom han dansade med oss typ hela tiden, vilket iofs var fantastiskt skoj. Han ville så ha mig. Jag ville ha honom också, för han var mums. Men så blev det inte! Dock har jag diaboliska planer på att supa ner honom på avslutningen och roa mig hjärtligt, muahahahahahahaa...
Men alltså, DAMN vad snygg han var. Det var kul att dansa med honom, trots att han 1. hela tiden ville ha två tjejer att dansa med samtidigt, 2. highfivade med alla killar runt sig så fort han dansade med oss, 3. gick iväg och shottade mellan varje dans vilket får mig att misstänka ett vad, och 4. typ inte kom ihåg något alls dagen efter.  Men det gjorde inget, för... Jag hade tittat på honom hela veckan och sen så fick jag dansa med honom och känna på den däringa jättesnygga rumpan som jag dreglat över, och jag säger bara... "Och Gud sade 'Det var GOTT' ". Han hade världens jävla bånge också, det var kul. Han lånade mig sin jacka när vi skulle fyllekäka nån gång vid fyra, trots att det var askallt och det inte ens var hans jacka, för han fick aldrig sin eftersom han tappat den lilla grejen som man fick när man hängde in saker i garderoben. Han fick dock tillbaka den senare.
Jag smockade till en tysk där nere också, på festen. Han var väl typ 20+, och han och hans polare kom och dansade med oss, och jag tänkte "jävlar EN TYSK", och tyckte att det var askul. Sen helt plötsligt känner jag hur han sätter sin äckliga hand på ett ställe där den inte ska vara bland folk, varpå jag armbågar honom hårt i bröstet knuffar bort honom och skriker "FUCK YOU, DIN JÄVLA TYSK" på svenska. Det var kul, och jag fick typ stående ovationer av alla killarna sen.
En kille som går under det föga smickrande smekanmnet "Bajs" (han är skolans nörd, och när dom började kalla honom Bajs spelade han med eftersom han så gärna vill ha kompisar, stackarn) blev så full att han blev utslängd.
Iaf. Sen dagen efter färdades vi tillbaka till det väna moderlandet, till den bildsköna hufvudstaden. Jag somnade på resan hem, och se tittade jag ut genom fönstret hela tiden under landningen, för jag var alldeles för trött för att fatta att jag skulle bli rädd. Väl där tog det hundra år innan Uscha fick sin väska, sen fick hon skjuts av sin far hem medan Netto och jag tog flygbussen hem. Väl hemma satte jag mig vid datorn och blev spammad i hundra år av en massa folk som saknat mig, då kände jag mig väldigt älskad ^.^ Gick och la mig sent och hela veckan var sen helt fuckad sömnwise eftersom jag av någon anledning kom i säng sent varenda jaevla natt. Dock fick jag sova ut igår eftersom jag stannade hemma och skolkade och sov ut, i och med att jag hade ett svenskaprov som jag inte kunde nåt av. Ska göra det nästa vecka istället.
Låg i soffan hela dagen och tittade på Toon Disney, min nya favvokanal som visar gamla avsnitt av Disneyklassiker såsom Aladdin, Herkules, Bumbibjörnarna och en massa annat, väldigt skoj. Sen kom en trevlig överraskning, nämligen... Tuva ringde! Hon ville att vi skulle träffas, det var jättekul! Dessvärre är vi såna upptagna människor att vi måste vänta två veckor med att ses, suck. Men det var iaf jätteskoj!
Sen på kvällen igår träffade jag pipecrew, och vi hade skoj som fan som vanligt. Andrea är hemma, och det var hääääärligt att träffa henne! Ikväll ska vi ha filmkväll hemma hos mig, och DET ska också bli skoj!
Over and.... OUT!