Tristess

Häääj alla barn. Nu är jag här igen. Jag borde skriva svenskauppsatsen, men jag vill inte. Såklart, vem i sina sinnens fulla bruk skulle vilja skriva någon utav Lars uppgifter frivilligt och med ett leende på läpparna? En idiot, that's who.
Jag sitter och konverserar med Carro och Amanda på msn, samtidigt som jag pimpar min väska. Jag har sytt igen ett hål, bytt snören och sytt i en ficka så att jag har någonstans att ha alla mina småsaker. Jag letar efter nånting fick-liknande att sy om som jag kan ha min mobil i, men jag finner inget. Synd det, nu när jag har lust att göra det och allt. Jag som vanligtvis hatar att sy och brukar be min syster att göra det åt mig. Sen är ju hon inte hemma heller.
Jag har MVG i tyska. Det är trevligt.
Jag var jätteglad nyss, och sen begick den känslan självmord. Det känns ej kul. Det känns ganska värdelöst. Jag vill vara glad, vafan. Nu får jag huvudvärk också.
Denna dag är inte så himla bra. När jag kom till skolan imorse visade det sig att första lektionen var inställd, eftersom Manuel är i Polen. I Polen! Det har alla lärare vetat om sen i januari, men ändå är det ingen som säger till min klass. Tack, gulligt gjort. Så vi satt och gnällde till svenskan började. Sen på svenskan gjorde vi i alla fall ingenting, i och med att jag inte kunde jobba med mitt arbete eftersom det var hemma, och då hade Lars inga uppgifter till oss. Så vi pratade. Sen var det lunch, vi köpte pannkakor (som var jättegoda, det är så skönt dom sista veckorna nu när vi får köpa precis vad vi vill på matkortet) och sen begav vi oss till Åhléns där jag införskaffade ett otroligt fint linne att ha på avslutningen. Då var jag glad. Sen hade vi franska, jag kom för sent men det gjorde inget eftersom vi i alla fall bara skulle titta på film. Vi såg Taxi 2, jag sov och vaknade med gigantiska glasögonmärken i ansiktet. Sen hade jag tyska, Nathalie och jag hade redovisning om Hamburg, sen betygsnack och sen fick vi gå. Jag fixade en del grejer på datorn i skolan, sen åkte jag hem. Såg på tv, försökte skriva arbete. Gav upp, och nu sitter jag här i urtristessens högsäte, det vill säga mitt rum. Fan vad tråkigt jag har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0