Halleluljah Moment

Har just upplevt de bästa dagarna på hela lovet. För första gången kändes det faktiskt som sommar. Jag och Robin åkte upp till mitt land i måndags och kom hem idag. Vi har haft det så otroligt awesome. Jag har badat för första gången i sommar. Det var kallt, och min bikini trillade naturligtvis åt själva helvete. Jag behöver en ny.

Det var härligt att träffa mamma igen, det var länge sen jag såg henne. Och hennes jobbarkompis Lena, som är jättehärlig. Men i vilket fall som helst: det har varit så avslappnande. Vi har bakat bullar, legat i hammocken, legat i gräset, läst, sett på film, varit på loppis, fikat, myst, räknat tjockisar, varit på cruisingen i Falun, fikat lite till, shoppat lite, pratat och haft det allmänt bra.

Därför kändes det extra surt att sätta sig på bussen igen och åka hem. Jag ville verkligen inte, det gjorde fysiskt ont att åka tillbaka. Jag ville stanna så himla mycket, men jag jobbade ju idag. Det är bara att bita ihop antar jag. Nu slipper jag ju i alla fall ålderdomshemmet. Ja just det, det har jag inte sagt.

Jag slutade där, eftersom det tog för mycket på krafterna. Det är för jobbigt att ha två jobb, särskilt när man inte är van vid att ha något jobb alls. Dessutom fanns det inga arbetsuppgifter till mig, och jag kände mig bara dum större delen av tiden. Så en vacker dag när jag hörde en annan i personalen öppet kritisera mig så sa jag tack och adjö. Det känns skönt, för jag höll på att köra slut på mig själv.

Så nu har jag i alla fall lite, lite sommarlov då och då. Man får vara tacksam för de små nådegåvorna. Som till exempel sin fina pojkvän. Seriöst, han är verkligen underbar. När vi var på loppis så hittade han ett par fina örhängen till mig, som han köpte också. Det var snällt. Plus att han bjuder på så mycket, och han är allmänt snäll. Okej, jag blir jätteirriterad ibland när han retas för mycket, men det är okej. Om det är det värsta i det här förhållandet, så ska man tamejfan inte klaga.

Förresten kan jag tillägga att cruisingen i Falun var jättekul. För er som inte är bildade så är det en årlig händelse då det kommer folk från överallt för att köra runt i Falun och visa upp sina veteranbilar. Och ni fattar inte vad mycket fina bilar det finns! Jag är ju verkligen ingen bilfantast, men när man är där så rycks man liksom med. Dessutom finns det ju alltid det roande momentet att möta främmande människor som kommer fram till en och säger "Men du! Vi är ju släkt!" när man inte har den blekaste aning om vem det är. Eller att iaktta mormor och morfar och deras lilla gäng där dom sitter i sina solstolar och dricker "Sprite Special". Förra året var det "Cola Special" som dom bjöd alla på utom mig, varpå jag naturligtvis ville smaka och inte alls förstod varför dom var så jäkla snåla för. Haha. Möt Nordlundsmaffian!

Nu jävlar ska jag sova fett mycket.

Citat
Jag: "Du är bäst farsan!"
Farsan: "Ja du är väl rätt bra du också..."

Fyfaaan vad jag saknar Serben. Min kära partner-in-crime. Jag har typ inget att göra nuförtiden. Jag bara jobbar och träffar Robin, och visst, det är väl trevligt. Men jag träffar ju för i helvete inga andra människor. Båda mina bästa vänner är utomlands, Andrea i Grodlandet och Amanda i Serblandet. Jag känner mig allmänt sysslolös. Jag har inte shoppat på evigheter för det är allra roligast när man gör det med Serben, för hon har den bästa klädsmaken av alla jag känner, och hon har alltid ett bra argument på lut när man försöker komma på en orsak till att köpa något som man egentligen inte behöver. Till exempel "håll käften din fitta och KÖP DEN".

GAH jag saknar henne. Kom hem din fitta!

Nej, jag orkar inte skriva om festivalen. Det skulle ta trehundra år, och jag har varken tid eller ork till det. Därför, kära vänner, hänvisar jag er till min vän Andreas blogg, där den finns beskriven. Twistedlullaby.blogg.se, där finns det, det kan ni njuta om. För övrigt kan jag informera om att jag nu jobbar på Max och ålderdomshemmet för fullt. Det funkar bra, även om de står i väldigt stor kontrast till varandra, då Max är stressigt som satan och ålderdomshemmet är lååååångsamt. Men men, det är pengar och erfarenhet.

Nu ska jag gå iväg och se på CSI med min syster innan jag ska göra mig klar för att gå ut i busvädret för att åka till Robin över natten. Ciao.