Skummig dag
Fan vad jag känner mig skum idag. Jag var ömsom glad, ömsom melankolisk. Konstigt. Men det har varit en ganska bra dag. Jag gjorde svenskaprovet och historiaprovet, svenskan fick jag GODKÄNT vilket innebär att jag slipper göra omprovet till det andra provet. YES! Historian, tja, det är en annan femma. Jag hoppas på G, men jag är inte alltför optimistisk. Jag trodde jag skulle få G förra gången också, men sen så gick ju det käpprätt åt helvete också.
I alla fall. Teatern gick skitbra, vi körde utan manus och det gick så - bra! Jag blir lycklig då.
Fast vi fnissade oss igenom det mesta, men vafan, våran pjäs är fnissvänlig. För tonåringar. Herregud vad roligt det ska bli med uppspel! Jag ser fram emot det så mycket, jag älskar premiärtider. Fjärilarna i magen, nervositeten, det hysteriska garvandet, lekarna... Jävlar vad kul det ska bli! Förresten så är Åsa skyldig oss tårta också, kom jag på.
Jag har en fanclub på typ tjugo pers som ska komma, jag är så poppis ^.^ Saffe, Chrille, Basse, Jeanine, (kanske Marina och Patrik, det la jag aldrig på minnet om dom skulle komma eller ej), mamma, pappa, Josse, Tony, min mormor (herregud hon kommer få en hjärtattack), Carro, Amanda, Martina, Malin, Therese, Denise, Nathalie och Philip. Nitton pers. YAY! Jag är så älskad. Och jag älskar dom med! Hihi. Jag är helt hög idag.
När jag kom hem idag efter skolan (tyskan var inställd så jag fick gå tidigare) så åt jag och däckade på soffan. Jag vaknade en kvart innan teatern, och sprang iväg som en antilop med eld i baken. Så när jag gått precis utanför min huslänga, vem ser jag? Jo, Johan. Eller jag tror att det var han. Det såg ut som han. Jag dog nästan. Jag stannade till, stirrade och kvävde en stark impuls att slänga min påse med manus och kläder i på honom. Sen vände jag och gick tillbaka en bit tills han försvunnit. Sen sprang jag. Och det lustiga är... att jag inte ville begå självmord efteråt. Jag kände mig likgiltig.
Ursäkta mig, men närs fan blev jag likgiltig? Det är något fel på mig. Nu helt plötsligt är jag en likgiltig bitch som ger svar på tal och inte tar nån skit, jag tar det jag vill ha och gör vad fan jag vill, jag är inte blyg, kan skratta åt mig själv och är ärlig. Och jag är GLAD. Vad fan är detta? För ett år sen var jag inte alls såhär. När hände det här?
I alla fall. Teatern gick skitbra, vi körde utan manus och det gick så - bra! Jag blir lycklig då.
Fast vi fnissade oss igenom det mesta, men vafan, våran pjäs är fnissvänlig. För tonåringar. Herregud vad roligt det ska bli med uppspel! Jag ser fram emot det så mycket, jag älskar premiärtider. Fjärilarna i magen, nervositeten, det hysteriska garvandet, lekarna... Jävlar vad kul det ska bli! Förresten så är Åsa skyldig oss tårta också, kom jag på.
Jag har en fanclub på typ tjugo pers som ska komma, jag är så poppis ^.^ Saffe, Chrille, Basse, Jeanine, (kanske Marina och Patrik, det la jag aldrig på minnet om dom skulle komma eller ej), mamma, pappa, Josse, Tony, min mormor (herregud hon kommer få en hjärtattack), Carro, Amanda, Martina, Malin, Therese, Denise, Nathalie och Philip. Nitton pers. YAY! Jag är så älskad. Och jag älskar dom med! Hihi. Jag är helt hög idag.
När jag kom hem idag efter skolan (tyskan var inställd så jag fick gå tidigare) så åt jag och däckade på soffan. Jag vaknade en kvart innan teatern, och sprang iväg som en antilop med eld i baken. Så när jag gått precis utanför min huslänga, vem ser jag? Jo, Johan. Eller jag tror att det var han. Det såg ut som han. Jag dog nästan. Jag stannade till, stirrade och kvävde en stark impuls att slänga min påse med manus och kläder i på honom. Sen vände jag och gick tillbaka en bit tills han försvunnit. Sen sprang jag. Och det lustiga är... att jag inte ville begå självmord efteråt. Jag kände mig likgiltig.
Ursäkta mig, men närs fan blev jag likgiltig? Det är något fel på mig. Nu helt plötsligt är jag en likgiltig bitch som ger svar på tal och inte tar nån skit, jag tar det jag vill ha och gör vad fan jag vill, jag är inte blyg, kan skratta åt mig själv och är ärlig. Och jag är GLAD. Vad fan är detta? För ett år sen var jag inte alls såhär. När hände det här?
Kommentarer
Trackback
