Halleluljah Moment

Det snöar, kära vänner. Det har ni säkert märkt. Tyvärr är det såndär jobbig blöt snö som försvinner på en gång, inte ordentlig snö som man inte blir av med på ett par veckor, som jag vill ha. Jag gillar inte sånt här mesväder. Antingen ska det snöa som satan och vara så kallt att glasögonen fryser fast på näsan, eller så ska det vara höstigt. Inte mellanting, sånt är av.

Men det är fint i alla fall, snö är vackert. Och då har man något fint att titta på när man sitter och stirrar håglöst ut genom fönstret och önskar att man var någon annanstans.

Dagen idag, tisdag, började med att jag åkte två extra stationer med min buss, eftersom jag annars skulle ha kommit en halvtimme för tidigt, och det pallade jag inte. Så jag åkte ända till Odenplan, och gick av där. När jag närmade mig skolan hör jag oartikulerade vrål bakom mig, vänder mig om och hälsas av synen av Malin, Martina och Denise täckta med snö. Det var mysigt. Vi gick in tillsammans, organiserade våra upp-fuckade frisyrer och kramades. Jag muttrade "blöta kramar fulla med snö", och Martina tyckte att det lät så gulligt, och därför döper jag detta inlägg till det. För hennes skull, för hon är awesome.

Sen hade jag tyska med underbara Nathalie, det var rätt så chill, fast jag kunde inte glosorna. Jag hade nämligen glömt markera vilka det var vi skulle ha. Taskigt läge, men jag tror i alla fall att jag börjar kunna det där med verb i perfekt med hjälpverb och grejer. Det är ganska roligt.

Efter det var det engelska, då alla hade föredrag förutom jag, eftersom jag inte visste om det eftersom jag var sjuk typ hela förra veckan. Sen var det lunch. Jag vaktade vårt bord medans de andra hämtade mat, vilket ju iofs sög eftersom när jag skulle ta mat så var all den ätbara maten slut, så jag fick leva på knäckebröd. Då blev jag lite grinig, jag hade ju liksom betalat för den och allt.

Sen var det dags för svenska, och dags för föredraget. Jag och min grupp skulle ha föredrag om Boccaccio och Dante, men Malin H hade glömt sina papper hemma, så vi får göra det nästa gång. Vilket ju innebar att jag inte hade behövt sitta uppe sent igår för att skriva klart det. Kul.

Sen matte, där jag, faktiskt, för en gångs, skull jobbade. Jag gjorde tre sidor. Det är helt sjukt. Okej, jag ligger stört mycket efter, och vi ska ha diagnos nästa vecka, men ändå. Jag brukar skjuta upp mitt matte-görande tills i sista sekunden när jag verkligen inte kan skjuta upp det mer. Då jobbar jag. Men nu tänkte jag att jag skulle försöka i alla fall, och det gick typ... bra och grejer! Kreeejsy.

Sen åkte jag hem, tillsammans med Chema, eller en bit i alla fall. Det var mysigt. Gick hem med snön blåsande i ansiktet. Mysigt. Såg på Simpsons, åt mellis, chillade. Nu sitter jag här, och längtar tills det blir kväll så att jag kan få gå och lägga mig och sova en hel natt. Har inte sovit ordentligt på tre nätter snart, det börjar kännas. Har väl sovit en sådär tre-fyra timmar per natt, och det är helt enkelt för lite för mig. Jag fungerar inte normalt då. Jag växlar mellan två humör: hyperaktiv och sömnig. Det är inte bra, särskilt inte eftersom jag lever på kaffe numera, och då blir jag extra-extra-extra hyperaktiv. Det är läskigt.

Ungefär sån var jag igår, när jag umgicks med mina små teatervänner. Vi var inte så många, först var det bara Björn och Ludde, sen kom jag (för jag var hemma och letade efter mat när jag kom på att jag skulle ha gått för fem minuter sen), och ännu senare kom Camilla, som skulle laga mat och sen äta den.

Det var lite segt, för vi var trötta allihop. Det var en del misshandel, och Ludde envisades med att knuffa ner min väska på golvet hela tiden. Jag drack en stor kaffe och var som en femåring i en timme, jag hällde ut socker över hela bordet och ritade gubbar i det. Det är inte normalt. Och så var jag tvungen att gå och kissa typ sju gånger. Jag har universums minsta blåsa, och kaffet hjälpte inte direkt till.

Jag kom hem nån gång vid kvart i tio eller så, och satte mig då och skrev mitt föredrag. Vid tolv var jag klar, gjorde en massa situps och grejer för att försöka bli trött, vilket jag vid det laget inte längre var. Jag städade mitt rum, läste ut en bok, räknade ut hur mycket pengar jag har gjort av med den här månaden, tänkte på julen, gjorde fler situps, bäddade om min säng, lästa två kapitel i Mammutjägarna, pedikyrerade mina fötter, samt en massa annat, innan jag slutligen somnade nån gång vid tre.

Idag har jag kämpat hårt för att hålla mig vaken hela dagen, ändå lyckades jag somna på svenskan när de andra höll sina föredrag. Känns lite surt, jag var verkligen intresserad av det dom skulle berätta.

Jag måste verkligen sova ikväll. Direkt efter Desperate Housewives så blir det sängen och sova. Det behövar jag verkligen, annars dör jag.

Citat:
Ludde: "Åh nej, heteroglass!"

Carina: "Finns det några överblivna stolar här?"
Jag: "Nej, men efterblivna!"

Jag: "Seriöst, vi kan inte ens ha en diskussion om Jesus utan att dra in sex."