Halleluljah Moment

Jaha, go vänner. Det är söndag och jag pluggar svenska. Eller, jag försöker, rättare sagt. Jag lägger inte ner själ och hjärta i det, för att läsa om danska, norska och svensk språkhistoria intresserar mig inte på någon nivå. Jag gillar inte danska, jag ogillar norska och historia i kombination med Linnea är totalt omöjligt. You say year 1225, I say fuck you, ungefär.

Men men, vad gör man inte för att få en utbildning. Suck. Nåja, det kunde vart värre. Idag har jag i alla fall haft det rätt så bra. Vaknade halv tio av att grannen under spelade Per Gessle på högsta volym, så jag kunde inte ligga och dra mig hela morgonen som jag hade tänkt. Jag gick och fixade frukost, och gick in i mitt rum för att sätta på datorn när jag hör att Per Gessles äckliga, skitnödiga röst har tystnat. Jag skrattade hela vägen ner i sängen med min frukost.

Efter frukosten så läste jag en gammal Nemi-tidning, och somnade sen om. Då drömde jag en helt stört jävla awesome dröm. Jag drömde att jag var en krigardrottning i en borg på medeltiden och att det var krig. Krigardrottningen Linnea hade en hel borg full med snygga, halvnakna, manliga krigare. Hoo. Det var kul. Sen drömde jag att blev utmanad på envig av fyra personer. Jag hade ett konstigt trubbigt svärd så det var mycket svårare för mig att slåss än för dom. Men jag vann i alla fall.

Sen drömde jag att jag mötte mitt livs kärlek, men han var på fiendesidan, mot mig. Jag hånglade ner honom på ICA, på tomaterna, efter att jag letat på honom där inne. Sen i nästa sekund står jag hemma hos Amanda och hon säger "Kom nu din fitta, vi ska spela xbox!" och så när jag har kopplat i den och allt så säger hon "vänta jag ska bara lära Denise de här dansstegen." Jag blir sur. Sen spelar vi. Sen helt plötsligt står jag uppe på ett torn i min borg, och ser ut över ett slagfält. Tusentals barn strömmar mot min borg med svärd i händerna. Krigsvrålen ljuder över hela fältet. Jag slår en volt ner för mitt torn och landar på fötterna, höjer mitt svärd och börjar hacka mig igenom barnen mot deras befälhavare på andra sidan. Mitt svärd är fortfarande trubbigt och inte särskilt vasst alls.

Plötsligt hör jag hur någon skriker mitt namn bakom mig. Jag vänder mig om mitt i en sving och ser mannen i mitt liv försvinna in i min borg. Jag springer efter honom, nedhuggandes barn till höger och vänster. Runt mig står mina manliga, sexiga krigare och strider för sina liv. Jag springer efter min man och kastar mig i armarna på honom.

Och precis när han ska säga de tre magiska orden så petar min mamma på mig och säger "ska du inte gå upp snart? Klockan är halv ett.". Min inre viking brölade argt, men jag hoppade ur sängen i alla fall. Sen hjälpte jag till att flytta lite grejer, och satte mig sen för att plugga. Det gick sådär.

Förresten så sa Amanda att jag skulle skriva en sak från henne när jag bloggade, så here goes:

jag älskar dig jätte mkt.

Och jag älskar dig med, Amanda. Du är awesome.


Citat:
Jag: "...Vi går ju på gymnasiet, det är inte ju som om vi ska lära oss saker."