Halleluljah Moment

Jag håller på med mina ansökningar nu. Jag får ont i hjärtat av det, jag blir så nervös. Jag ska söka till Biskops-Arnö, Jakobsberg, Södertörn och Sundbyberg, folkhögskolor allihop. Jag räknar inte med att komma in på Biskops-Arnö, för dom är otroligt selektiva och tar bara in 18 personer i år, och jag är inte bra nog. Jag tror nog att det blir Jakobsberg, för dom verkade så positiva när jag var där för några veckor sen. Kursledaren sa ju att jag lät som en given kursdeltagare, så jag hoppas. Alla skolorna verkar ju bra, men det är bara Jakobsberg som har ett ansikte för mig egentligen, och jag fick en bra känsla av de skolan när jag var där. Önskar att jag hade sett resten också...

Jag försöker knåpa ihop ett introduktionsbrev till dom, det går sådär. Jag vet vad jag vill ha sagt, men det är svårt att skriva det så att det låter som jag vill att det ska låta. GAH det här är svårt! Jag är så nervös så att allt blir fel! Jag avskyr att framtidsplanera, varför kan allt inte bara vara som det är? Okej, det är dumt. Jag trivs väl inte sådär SKITBRA med gymnasiet som så, men jag vill inte ändra på nåt. Jag vet ju hur det är här, jag kan hantera det. Men nya saker? Det gillar jag INTE.

Suck. Jag försöker locka ut min inre bok. Men det går inte. Jag vet att den finns där inne, jag vet det! Jag kan känna det! Men jag får inte ut den bara, och det är så jobbigt. Jag har bara ett mål i mitt liv och det är att skriva en bok, jag vill skriva en bok! Jag ska! JAG SKA!!

På nåt sätt. Nån gång. Suck.