Halleluljah Moment

Hallå, go vänner. Nu är jag hemma igen, efter en helg på landet. Det var skönt. Synd att den tog slut så fort bara. Jag hade tänkt plugga massor, men det blev olyckligtvis inte så mycket sådant. Jag har gjort en gloslista över tyskan som jag ska ha till provet, men inget annat på den fronten. I matten har jag gjort ett repetitionstal. Och sen har jag läst igenom kapitlet två gånger, samt skrivit en sammanfattning. Men det är också allt. Jag upptäckte ett helt moment som jag inte ens upptäckt att vi höll på med, jag har ingen aning om vad det är. Det suger, för jag har ju prov på tisdag, och jag kan väldigt lite. Jag hade liksom tänkt gå och sätta mig och titta på en dålig film nu, men det kan jag ju drömma om att få göra, eftersom jag, förutom mina två prov, har.... ett inlämningsarbete som jag inte ens har påbörjat. Allt detta ska vara fixat tills på tisdag. Jobbigt läge.

Jaja, jag tänker i alla fall berätta om min helg innan jag börjar arbeta.
Första lektionen i fredags var idrott, som var en lektion ledd av Martina och Malin. Det var väldigt rolig lektion, fastän jag lyckades skada mig något åt helvete mycket. Först så vrickade jag foten när vi hade stafett. Det gjorde ont, men inte så ont att jag inte kunde vara med. Sen spelade vi rugby. Det är en av mina favoritsporter, för då får man tackla folk. Och det är jag en jävel på. Synd bara att jag går i en klass av bara tjejer där ingen utav dom liksom verkade fatta hur man skulle göra.

Jag fattade däremot, jag har ju spelat det i Råsunda några gånger, och då måste man ge sig fan på att göra mål. VIlket jag gjorde. Så jag slet bollen ur händerna på Carro, och det, som alla vet, är ett fatalt misstag. Vad det gäller sport så ska man akta sig för Carro, för hon är livsfarlig. Så man kan på ett sätt säga att jag får skylla mig själv.

I alla fall. Jag slet bollen ur händerna på Carro och sprang som ett jävla as och tacklade folk ur vägen. När jag börjar närma mig mål ser jag nånting i ögonvrån som rör sig snabbt och med kurs mot mig. Carro. Inombords så skriker jag "Geronimo!" och kastar mig fram och glider in i mål, samtidigt som Carro landar på mitt utsträckta lår. Jag hör ett klickande ljud, och i nästa sekund så börjar mitt ben rycka på ett väldigt läskigt sätt, samtidigt som det börjar göra så inåt helvete ont. Jag brister ut i ett "aj aj aj det gör ONT men jag gjorde mål, hihihihi, aj aj aj...", och blir sedan ledd åt sidan för att sitta ner. Jag sträckte muskeln och gjorde nånting med leden som gör att det gör relativt ont att sitta i vissa positioner. Aj.

Sen hade vi ledarskap, det var sådär. Vi skrev våra feedbacklappar, och ingen var ju direkt seriös, så ingen fick någon kritik, förutom Amanda som skrev "SÄMST HANDSTIL" på min lapp, men det har hon ju rätt i. Sen hade vi geografi, då vi påbörjade vårt lilla geografirollspel. Usch, rollspel. Men jag fick en rolig roll iallafall, det är nämligen jag som är Direktörn!

Sen var det svenska, då pratade vi om antiken. Astråkigt. Jag begav mig sedan hem. Min kära mor var då jättearg eftersom jag kom hem senare än jag sagt, och ville inte lyssna på mina omständigheter. Jag slutade 14.25, då begav jag mig till datorerna med Martina & co, samt lämnade en lapp i Marthas fack. Sen gick vi till bankomaten för att ta ut pengar så att vi kunde betala för Magnus Betnér-biljetterna. Precis när jag ska gå över övergångsstället så missar jag min buss, och jag kunde inte springa efter eftersom jag var skadad och hade ont.

Jag gick in på Ica och köpte en festis och satte mig sedan ner för att läsa min bok i väntan på nästa buss. När jag väl kom hem fick jag mig en rejäl avhyvling, men å andra sidan så trodde jag inte att det var så jävla viktigt att jag kom hem två sekunder efter att jag slutat. Dumma mamma som då gjorde så att alla blev sura, särskilt jag, eftersom jag hade jävligt ont och var lättretlig så det visslar om det.

Sen åkte vi. Vi kom fram någon gång vid åtta/nio, såg på dålig tv, gick och la oss. Dagen efter vaknade jag vid elva, gick då upp och åt frukost. Sen försökte jag göra läxor, det gick som sagt inte så bra. Adam skulle hämta mig vid tre och så skulle han, jag och hans polare gå och se Resident Evil: Extinction, så jag hade god tid på mig när min far kom och föreslog en promenad vid tvåsnåret. Jag gick upp för att sätta på mig en tjockare tröja, när min syster skriker "LINNEA DIN KOMPIS ÄR HÄR". Då hade Adam åkt mycket tidigare, och också kommit fram mycket tidigare än räknat, så han fick följa med på promenad. Det var vackert. Hösten är mycket finare där uppe än här.

Sen åkte vi iväg, mötte upp hans kompis, åt på donken och köpte godis. Och vet ni? Pressbyrån stänger klockan fyra på lördagar där. Är inte det sjukt? Om det hade hänt här hade det varit ett säkert tecken på att jordens undergång stod för dörren. Och jag tror tamejfan att dom skulle haft öppet då också.

Och vi såg en liten korvvagn som det stod McAli på. Hihi. McDonald's största konkurrent.

Sen såg vi filmen, den var rätt okej, men inte skitbra. Sen åkte vi hem till Adam, bytte bil, och sen skjutsade han mig hem. Det var väldigt dimmigt och ganska läskigt ute. Vi kom fram typ... halv tio eller något sådant. Då drack vi lite te och åt bullar och konverserade. Min syster och resten av min familj började smågnabbas med mig, sådär som vi brukar göra, men så helt plötsligt så börjar min kära syster förolämpa mig något enormt och vara allmänt elak. Jag blir skitsur och jävligt ledsen, varpå jag och Adam går upp på mitt rum istället. Två sekunder senare kommer hon in och slänger ut oss, för surprise! Då ska hon sova där inne med mig, eftersom min morbror Håkan skulle sova i hennes rum. Happy, happy days.

Vi går därifrån och går ner och sätter oss igen, varpå, jag helt sonika börjar gråta. Sen åkte Adam hem, och jag såg på Predator och Ladykillers med min far. Gick och la mig, sov, drömde hemska mardrömmar. Vaknade, gick upp, åt frukost, softade i ett par timmar, försökte plugga, åkte hem. Nu sitter jag här och ska börja med mitt äckliga arbete.

Goder natt.