Ljug och säg att jag är vacker
Hallå min vänner - och Martina. Nu bloggar jag bara för att Martina vill det. Så att alla vet.
I alla fall! Seg dag idag, känner inte direkt att jag har gjort något av värde. Första lektionen var... Engelska! Då lekte vi en liten ordlek, det var rätt så skoj, sen gick vi igenom de frågor vi hade svarat på förra lektionen och läste upp våra dialoger. Martinas och min var lätt bäst.
I alla fall. Sen hade jag photoshop, jag lärde mig hur man typ kopierar saker och multiplicerar dom. Wo-fucking-ho. Nej, nu är jag lite negativ. Nejmen det var ganska kul faktiskt. Sen var det lunch, då sov jag och åt lite grann, det var potatisplättar. Tyvärr så var det inte så gott :( Då blev jag less.
Sen var det dags torsdagsgrupperna, vi hade bokklubb och vi fick ett trevligt tillfälligt tillägg: Malin! Hon var där och hälsade på eftersom Carro inte var där, och då ville inte Malin vara i sin musikgrupp utan henne med bara turkemosarna att umgås med. Rys.
Sen kom Carro i alla fall och var med oss och softade och chillade. Martina blev lite grinig på mig för att jag var så negativ, och det har hon ju rätt i. Jag måste skärpa mig nu alltså, jag får inte falla i småbitar för något sånt här. Skärpning!
Sen hade vi franska, jag hade ej gjort läxan, men som tur var så fick jag skriva av Malin, underbar som hon är. Efter franskan hade jag och Carro datorkunskap i två timmar. Det är rätt kul, men det är lite segt med två timmar av intensivt stirrande in i en dataskärm.
Sen drog jag hem och softade och chillade. Såg på dålig tv, somnade sen i gästsängen medan jag såg på Scooby-Doo. Åt sen middag med familjen, nu sitter jag här.
Jag tänkte nu fortsätta historien om Den Förlorade Kärleken Som Kontaktar Folk Via Sms. Efter att han meddelat att det var han som var den mystiska smsaren så hade mitt hjärta permanent emigrerat upp i min hals och vägrade hoppa ner. Det sög.
Jag tänker nu återge den exakta sms-konversationen.
Han: God dag
Jag: God dag! Vem är det jag har det stora nöjet att konversera med?
Han: Ditt x
Jag: Men gud, vilken av dom?
Han: Johan
Jag: Vafan då för?
Han: Ursäkta?
Jag: Varför smsar du till mig?
Han: För att se om du fortfarande hatar mig
Jag: Hatar och hatar, det är väl en definitionsfråga.
Han: Sant, hur skulle du uttrycka att det är?
Jag: Jadu, det är svårt att utröna... Jag vill säga att om du dog så skulle jag inte bli glad, men inte ledsen heller, men så kom jag på att så är det inte. Ärligt talat vet jag inte.
Han: Åhå... där ser man.
Jag: Våga inte vända det här så att det verkar som om det är dig det är synd om.
Han: Tycker du att det verkar som jag gör det?
Jag: Ja.
Han: Varför?
Jag: Vad du frågar. Därför att jag vet inte, det bara känns så och låt bli för du har ingen rätt att vara sån.
Han: Bara känns så? Nej jag har ingen rätt att vara så, därför har jag aldrig varit det heller.
Jag: Vad bra då.
Han: Kan man tycka.
Jag: Ja det kan man.
(efter ett tag)
Jag: Varför vill du veta om jag hatar dig, förresten?
Han: Kommer du inte ihåg vad jag sade? Att jag önskade att vi kunde bli vänner igen någon gång
Jag: Jaha, så det är det du vill?
Han: Ja?
Jag: Då vet jag
(senare på kvällen, ett antal timmar senare)
Jag: Jag vet att jag är jobbig nu. Men visst, jag vill gärna vara din kompis också, men saken är den att jag vet inte om jag kan. Du förstår inte, jag är inte samma person som du kände förut. Du krossade mig. Du har ingen aning om de otroligt idiotiska sakerna som jag har gjort för att komma över dig, det var svårare än något jag någonsin försökt göra. Jag vet inte om jag vågar släppa dig in på livet igen. Jag försöker inte vara elak, jag vill bara vara ärlig. Du är en fin kille och allt. Men jag vet inte vad jag vill, och jag hoppas att du förstår det.
Och det senaste har han inte svarat på. Jag har tagit bort honom från min mobil nu. Jag vet vad det handlar om egentligen, det är inte att han vill vara min kompis. Det är dom han vill ha. Pipecrew. MINA vänner. Inte mig. Inte för att jag vill ha honom tillbaka, men det hade ju varit trevligt om man hade varit en aning saknad också. Men icke.
Det värsta är ju att han faktiskt har fått mig att gråta två gånger inom loppet av 24 timmar, fått mina händer att skaka, fått mig att tappa aptiten helt. Det är fan inte okej alltså! INTE!
Dagens fina citat:
Min far: "...Jamen säg det nästa gång då, 'har du käkat taggtråd eller?' "
Jag: "Vi säger inte så på 2000-talet."
Mamma: "...Jamen tänk på (någons faster) Rut! Hon var jätteförtjust i färgen svart, men hon var allergisk mot den och kunde inte ha det!"
Josse: *flämt* "Tänk om man är svart då?"
I alla fall! Seg dag idag, känner inte direkt att jag har gjort något av värde. Första lektionen var... Engelska! Då lekte vi en liten ordlek, det var rätt så skoj, sen gick vi igenom de frågor vi hade svarat på förra lektionen och läste upp våra dialoger. Martinas och min var lätt bäst.
I alla fall. Sen hade jag photoshop, jag lärde mig hur man typ kopierar saker och multiplicerar dom. Wo-fucking-ho. Nej, nu är jag lite negativ. Nejmen det var ganska kul faktiskt. Sen var det lunch, då sov jag och åt lite grann, det var potatisplättar. Tyvärr så var det inte så gott :( Då blev jag less.
Sen var det dags torsdagsgrupperna, vi hade bokklubb och vi fick ett trevligt tillfälligt tillägg: Malin! Hon var där och hälsade på eftersom Carro inte var där, och då ville inte Malin vara i sin musikgrupp utan henne med bara turkemosarna att umgås med. Rys.
Sen kom Carro i alla fall och var med oss och softade och chillade. Martina blev lite grinig på mig för att jag var så negativ, och det har hon ju rätt i. Jag måste skärpa mig nu alltså, jag får inte falla i småbitar för något sånt här. Skärpning!
Sen hade vi franska, jag hade ej gjort läxan, men som tur var så fick jag skriva av Malin, underbar som hon är. Efter franskan hade jag och Carro datorkunskap i två timmar. Det är rätt kul, men det är lite segt med två timmar av intensivt stirrande in i en dataskärm.
Sen drog jag hem och softade och chillade. Såg på dålig tv, somnade sen i gästsängen medan jag såg på Scooby-Doo. Åt sen middag med familjen, nu sitter jag här.
Jag tänkte nu fortsätta historien om Den Förlorade Kärleken Som Kontaktar Folk Via Sms. Efter att han meddelat att det var han som var den mystiska smsaren så hade mitt hjärta permanent emigrerat upp i min hals och vägrade hoppa ner. Det sög.
Jag tänker nu återge den exakta sms-konversationen.
Han: God dag
Jag: God dag! Vem är det jag har det stora nöjet att konversera med?
Han: Ditt x
Jag: Men gud, vilken av dom?
Han: Johan
Jag: Vafan då för?
Han: Ursäkta?
Jag: Varför smsar du till mig?
Han: För att se om du fortfarande hatar mig
Jag: Hatar och hatar, det är väl en definitionsfråga.
Han: Sant, hur skulle du uttrycka att det är?
Jag: Jadu, det är svårt att utröna... Jag vill säga att om du dog så skulle jag inte bli glad, men inte ledsen heller, men så kom jag på att så är det inte. Ärligt talat vet jag inte.
Han: Åhå... där ser man.
Jag: Våga inte vända det här så att det verkar som om det är dig det är synd om.
Han: Tycker du att det verkar som jag gör det?
Jag: Ja.
Han: Varför?
Jag: Vad du frågar. Därför att jag vet inte, det bara känns så och låt bli för du har ingen rätt att vara sån.
Han: Bara känns så? Nej jag har ingen rätt att vara så, därför har jag aldrig varit det heller.
Jag: Vad bra då.
Han: Kan man tycka.
Jag: Ja det kan man.
(efter ett tag)
Jag: Varför vill du veta om jag hatar dig, förresten?
Han: Kommer du inte ihåg vad jag sade? Att jag önskade att vi kunde bli vänner igen någon gång
Jag: Jaha, så det är det du vill?
Han: Ja?
Jag: Då vet jag
(senare på kvällen, ett antal timmar senare)
Jag: Jag vet att jag är jobbig nu. Men visst, jag vill gärna vara din kompis också, men saken är den att jag vet inte om jag kan. Du förstår inte, jag är inte samma person som du kände förut. Du krossade mig. Du har ingen aning om de otroligt idiotiska sakerna som jag har gjort för att komma över dig, det var svårare än något jag någonsin försökt göra. Jag vet inte om jag vågar släppa dig in på livet igen. Jag försöker inte vara elak, jag vill bara vara ärlig. Du är en fin kille och allt. Men jag vet inte vad jag vill, och jag hoppas att du förstår det.
Och det senaste har han inte svarat på. Jag har tagit bort honom från min mobil nu. Jag vet vad det handlar om egentligen, det är inte att han vill vara min kompis. Det är dom han vill ha. Pipecrew. MINA vänner. Inte mig. Inte för att jag vill ha honom tillbaka, men det hade ju varit trevligt om man hade varit en aning saknad också. Men icke.
Det värsta är ju att han faktiskt har fått mig att gråta två gånger inom loppet av 24 timmar, fått mina händer att skaka, fått mig att tappa aptiten helt. Det är fan inte okej alltså! INTE!
Dagens fina citat:
Min far: "...Jamen säg det nästa gång då, 'har du käkat taggtråd eller?' "
Jag: "Vi säger inte så på 2000-talet."
Mamma: "...Jamen tänk på (någons faster) Rut! Hon var jätteförtjust i färgen svart, men hon var allergisk mot den och kunde inte ha det!"
Josse: *flämt* "Tänk om man är svart då?"
Kommentarer
Postat av: blondie
men johan e ju som vi alla vet dum i huvet, fast han sa inget korkat idag. Och han ommer iaf inte få komma tillbaka whatsoever. VISSA människor har lixom lämnat cirkeln och det är no turning back. Så är det bara. Juste ja ska försöka bli en bättre människa! Ja ska sluta vara så jävla egocentrisk hela tiden, ja ska börja vara mer psykolog och ja ska ta tag i min kropp som ligger i facket "mänskligt förfall" just nu. Sen kanske ja passar på att rycka upp mig i skolan oxå det går åt helvete där med nämligen. Den där drömmen var väldigt intressant btw... du drömmer om skumma pojkar. Ja måste hålla med om att ludde är lite söt (har ju iof bara sett honom på bild) och du vet vaja tycker om david men hallå johan? nej. Han är inte söt, han e inte vacker för fem öre han e bara... mjeh. (MÅSTE du ha nåt ord för honom blir det väl söt men jag vill ändå inte kalla honom det.) JAG SAKNAR DIG SLYNA!
Trackback
