lilla kaninhjärtat

mellan varje hjärtslag
måste jag bestämma mig
för att fortsätta orka.

varje gång säger jag
JA
men inte alltid säkert

ibland är mitt ja litet,
som en ögonfrans
framviskat,
som inte hörs om man inte lyssnar noga.

jag är rädd för det mellanrummet
då ett
nej ska komma.

lilla kaninhjärtat klappar tyst under revbenen,
tunt som fjärilsvingar och
lika bräckligt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0