Bah.

Hur moget är det när en nittonåring sitter hemma och gråter i tre timmar över något hon inte ens är säker på? Inte moget alls. Rentav omoget, skulle man kunna säga ifall man ville vara radikal.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0