Halleluljah Moment

Tja, vi är tillbaka. Resan var jättemys. Vi hade en ganska trevlig hytt, dock med två små sängar istället för en stor, för vi är snåla. Men det var okej. Vi fick kramas en massa, även om det var... lite trångt. Maten på båten sög, och folket var ganska otrevliga och ingen kunde svenska, men det fina är ju att när man är på semester med sin bästa vän/pojkvän... så blir det roligt ändå, oavsett hur sugiga omständigheterna är. Så vi lekte runt i alla butiker, kramades, spelade lufthockey, åt godis, pussades, dansade, drack goda drinkar, simmade, bastade, sjöng (fruktansvärt dålig) karaoke, skrattade åt fyllon, tittade på vattnet, kramades, sexade, och gjorde en massa annat roligt.

Vi var bara i Tallinn i några timmar på torsdagen, det var mindre kul på sina ställen. Det regnade satan och alla taxichaufförer utom en var väldigt otrevliga. Återigen så var maten päcklig, och i extremt små portioner, så vi åt lite bröd och annat skräp i ett trevligt köpcentrum. Jag köpte en väska, strumpor, tre t-shirts, en present till min kära serb och ettpar flipflops. Robin köpte en rosa väska till mig som han gick runt och bar på, han kallade den sin "manbag". Jag tror att han blev lite kär i den, jag funderar på att låta honom behålla den. 
 
Andra kvällen provade vi på middagsbuffén, som var ganska god. Tyvärr så började det lukta avlopp i hela båten under vår måltid, och så blåste det som satan, så vi blev ganska illamående. Kombinationen av avloppslukt, för mycket mat och gungande golv = inte kul alls. Så vi la oss i hytten och mös och tittade på lite TV tills vi somnade. Det var ganska skönt faktiskt, vi var lite slitna från första dagen. Vi är mesiga.

Vi trodde att vi skulle komma fram någon gång vid sex på fredagen, men när jag gick upp för att gå på toa vid 10.30 så hörde jag att dom ropade ut att vi skulle stanna i Stockholm om en timme. Jag, som den tidsfreak jag är, sparkade upp Robin ur sängen och började slänga ner våra saker i väskorna. Vi gick av båten i god tid ändå, så det var väldigt lugnt.

På kvällen sen, väl hemma i Svea Rike, så skulle vi ha gått på Koh Phangan med Marina och Patrik, men dom dissade oss så vi gick på bio istället. Vi såg Drag me to hell. Se den inte, den är fruktansvärt läskig. Jag typ skrek mig igenom hela filmen, och till och med Robin blundade lite. Den var läskig och har depraverat mig min sömn de senaste dagarna. Men nu börjar det släppa, och bara för att jag skriver så här så kommer jag säkert ha världens jävla mardröm nu inatt.

Jag har köpt ett väldigt roligt spel som heter Spore som ni borde prova. Man börjar som en liten encellig organism och sen får utvecklas man. Det är skitkul. Testa det.

Nu ska Robin och jag ta en liten paus i några dagar, vi har umgåtts lite för intensivt på sistone. Jag hoppas att det här inte är ett sånt ögonblick då jag borde se hemska tecken, men inte gör det och sen får allting som en smäll på käften sen. Jag tror inte det, men jag är en paranoid flicka. Det suger.



Jag ska nog sova snart. Jag är trött.