Halleluljah Moment

Gick igenom hela min dator igår, hittade lite underhållande saker :p Här kan ni få läsa en fin liten sak som jag skrev för typ två år sen.

Den allsmäktige Sebastian, envåldshärskare över världen!

"Åh allsmäktiga Sebastian och hans fyra heliga hoes, förlåt oss för vår dumhet och skona våra patetiska liv!" Snyftade en tjänare i trasor ner i mattan där han låg på knä framför den mäktige kejsaren. Kejsaren i fråga låg bekvämt i sin marmortron som hans usla tjänare klätt med röd sammet. Hans fyra hoes, Marina, den läckra, Andrea, den vackra, Gitarren, den undersköna, och Linnea, den fullkomligt nippriga men ack så heta, vilade allesammans på en gigantisk hög med kuddar. De slampiga outfits som den Allsmäktige valt ut åt dom med motiveringen 'Jag ger er världen, då kan ni väl visa lite hud!', glittrade i solskenet.

Andrea, den undersköna men skoningslösa, bar en svart korsett i läder, svarta läderstövlar som räckte en bra bit upp på låret, svarta nätstrumpbyxor, åtskilliga nitarmband, och ett döskallehalsband. Hon låg på en stor kudde vid Den Allsmäktiges sida och roade sig lojt med att piska en idiot med sin väl använda läderpiska som hon aldrig gick någonstans utan. Sebastian flinade från sin tron.

"Jag visste att det där var ett bra köp." sa han med ett flin som gick från öra till öra. Andrea log och viftade med ögonfransarna mot honom.

"Det är för att du är allsmäktig." sa hon beundrande.

"Exakt." höll han med. Marina, den vällustiga brunetten med ett leende som kunde lysa upp ett rum, sov med öppen mun nere vid Den Allsmäktiges fötter. Hon bar en charmerande slampig skolflicksuniform komplett med knästrumpor, kort, marinblå veckad kjol, vit skjorta som var så gott som uppknäppt och söta små tofsar högt ovanpå huvudet. Hon gosade ner sig i kudden med en belåten suck och slöt armen runt två katter, en stor, svart och fet katt vid namn Emser, och en smal, saffransfärgad katt som hette Saffran.

Gitarren stod majestätiskt lutad mot ett gitarrstöd som var juvelbesatt. Den stod precis bredvid kejsarens tron, och han smekte den då och då över halsen och mumlade små kärleksord.

Linnea däremot, hade försvunnit endast en minut tidigare, med galen blick och med sikte på fängelsehålorna. En kort stund senare hördes förfärade skrik och ett vrål av rädsla, följt av ett ljudligt KLONG!

Den Allsmäktige suckade och vred på sig.

"Andrea, var en raring och hämta tillbaka henne från fängelsehålorna." sa han uttråkat och studerade sina naglar ingående.

"Will do, Captain." sa Andrea med ett leende och hoppade glatt bort mot fängelsehålorna, och när hon passerade den knäböjande slaven snärtade hon till med piskan över hans rygg och skrattade försmädligt. Det blonda håret gungade när hon öppnade dörren till fängelsehålorna och försvann ner i mörkret.

"LINNEA DIN HORA, KOM HIT NUUU! Släpp stekpannan!" Vrålade Andrea nerifrån fängelsehålorna.

"Men... men... måste jag?" Sa Linnea ynkligt.

"Svar ja. Langa hit den nu din hoe!"

"Amen... okej då. Jävla fetto."

"Vafan säger du din slampa? GE MIG STEKPANNAN SÄGER JAG!"

"Men... HOE! Den är min! Jag fick den av Den Allsmäktige!" Vrålade Linnea i respons till den aggressiva tonen i sin medhoes röst.

"GE HIT!" En rad skrikanden och ilskna ljud som följde vittnade om en dödskamp. Den allsmäktige suckade, hakade försiktigt loss gitarren från sitt juvelbeströdda stöd och placerade den försiktigt i knäet. Han placerade försiktigt fingrarna på strängarna och slog an ett kraftigt PLING! Djävulsintervallet krossade hans närmsta tjänares skallar på en millisekund, och trettiosju meter från slottet dog trettiotusen kor av till synes ingen anledning alls. Från fängelsehålorna hörde förfärade skrik, och i nästa sekund rusade Linnea och Andrea upp och ställde sig i givakt framför sin härskare.

"Flickor, flickor. Vad har vi sagt om dödskamper i fängelsehålorna?"