Insert headline here
Då var det dags igen. Jag uppdaterar nu i brist på annat. Det finns verkligen ingenting att göra just nu. Inget bra går på tv, och jag orkar egentligen inte göra mer än att sitta och kolla rakt fram ändå. Där tar listan slut liksom. Jag är skittrött.
Den här dagen började lite lagom jobbigt. Jag gick upp vid halv nio och fixade mig i ordning. Sen när jag sitter där med frukosten i hand får jag ett sms där det står att min första lektion är inställd. Kul, tänkte jag, och ville dö. Jag kunde ha sovit i åtskilliga timmar till, men nä nä! Irriterande. Jag som äntligen skulle få bli av med min äckliga Emoburk! Seriöst, den grejen är kass. Den har stått och varit död i ett halvår. Den dog två veckor efter att jag skapat den. Och det är därför jag inte får ha husdjur, eller småsyskon. I alla fall, då masade jag mig iväg till optikern och fixade mina glasögon som pajade i lördags, det ska jag berätta om sen.
Sen gick jag hem igen, åt lunch, och åkte till jobbet. Väl där kopierade jag tusen papper och häftade ihop dom och satte dom i mappar. Jag fyllde fyra lådor, dvs fyrahundra mappar, på ett par timmar. Min arbetsgivare var mycket stolt. Sen åkte jag hem, trött, med ryggont och en massa papercuts i händerna, men glad.
Hemma väntade vi på mamma och Sara, min kusin, i fyrtio år innan jag äntligen fick mat. Sara ska praoa på min mammas jobb i två veckor, så jag har fått en granne i rummet bredvid igen. Det är rätt chill. Vi ska till och med gå på bio imorgon och se Doomsday, nån halvzombiefilm. Det är najs.
Iaf. I lördags var det dags för le grand grillfest i Vitebergsparken. Alla mina käraste vänner var inbjudna, och många dök upp. Jag hade då varit magsjuk sen i torsdags, vilket sög, så jag grillade ingenting utan höll mig till blåbärssoppa och smärgåsrån. Mindre kul. I alla fall, typ alla jag gillar var där, utom serben, som var sjuk. Det sög! Ingen fest utan serb, som man säger. Hon var väldigt saknad.
Han som skulle tjacka alkohol kom inte heller, för han skulle vakta kattungar. Vilket var lite ironiskt, för jag menar, det är två veckor gamla kattungar. Vad kan dom göra? Men i alla fall, det var synd. Halva teatergänget var där, pipecrew, Tuva och några av hennes vänner, Andrea, Andreas kompis Moa, Anna, Robin, Andreas kusiner och hunden Stina, som var jättesöt och kärleksattackerade mig när jag försökte svara i telefon. Det var sött. Äckligt, men sött.
Mina glasögon pajade nån gång vid åttasnåret, skruven lossnade, men vi lyckades hitta skruven så det var inget större problem för optikern att få ihop dom igen, vilket var tur. Men jag blir väldigt grinig när jag blir utan glasögon, för jag ser ju fan ingenting. Jag känner mig handikappad! Men men.
Vi hade i alla fall väldigt trevligt. När sällskapet tunnats ut lite grann och gossarna gått för att söka upp ett 7/11 i jakten på kaffe så lekte vi andra sanning och konka, vilket slutade med att det hängde sex behåar i trädet när pojkarna kom tillbaka. Dom blev väldigt glada. Vid tolvsnåret begav vi oss till bussen, jag halvsov hela vägen. Väl hemma hoppade jag i säng och däckade nästan på en gång.
Sen var jag tvungen att släpa mig ur sängen vid åtta på morgonen, för att gå till jobbet. Jag sket i allt vad skönhet hette och kravlade dit i sunkkläder med mina gamla glasögon på näsan, i brist på annat. Jag blev insläppt, fick en nyckel, instruktioner, och sen var jag helt ensam på skolverket i ungefär sex timmar. Det var riktigt najs. Jag hoppade runt där och kopierade för fullt, det gick väldigt bra. Dom var nöjda.
Dom är trevliga där på mitt jobb. Jag har till och med fått en egen nyckel. Okej jag får bara ha den i typ en vecka, men ändå! Men det bästa är ändå att allt i kaffeautomaten är gratis. Muahhahaha! Sen är det ju bra med lite pengar, iofs går alla pengarna till Josse just nu, för att betala för Peace&Love-biljetten hon köpte åt mig. Jag har väl tjänat ihop till lite mer än hälften. Kommer nog ha lite över sen också, tjoho!
För övrigt har jag inget att säga. Jag ska gå och lägga mig snart, jag är helt död. Adios.
Den här dagen började lite lagom jobbigt. Jag gick upp vid halv nio och fixade mig i ordning. Sen när jag sitter där med frukosten i hand får jag ett sms där det står att min första lektion är inställd. Kul, tänkte jag, och ville dö. Jag kunde ha sovit i åtskilliga timmar till, men nä nä! Irriterande. Jag som äntligen skulle få bli av med min äckliga Emoburk! Seriöst, den grejen är kass. Den har stått och varit död i ett halvår. Den dog två veckor efter att jag skapat den. Och det är därför jag inte får ha husdjur, eller småsyskon. I alla fall, då masade jag mig iväg till optikern och fixade mina glasögon som pajade i lördags, det ska jag berätta om sen.
Sen gick jag hem igen, åt lunch, och åkte till jobbet. Väl där kopierade jag tusen papper och häftade ihop dom och satte dom i mappar. Jag fyllde fyra lådor, dvs fyrahundra mappar, på ett par timmar. Min arbetsgivare var mycket stolt. Sen åkte jag hem, trött, med ryggont och en massa papercuts i händerna, men glad.
Hemma väntade vi på mamma och Sara, min kusin, i fyrtio år innan jag äntligen fick mat. Sara ska praoa på min mammas jobb i två veckor, så jag har fått en granne i rummet bredvid igen. Det är rätt chill. Vi ska till och med gå på bio imorgon och se Doomsday, nån halvzombiefilm. Det är najs.
Iaf. I lördags var det dags för le grand grillfest i Vitebergsparken. Alla mina käraste vänner var inbjudna, och många dök upp. Jag hade då varit magsjuk sen i torsdags, vilket sög, så jag grillade ingenting utan höll mig till blåbärssoppa och smärgåsrån. Mindre kul. I alla fall, typ alla jag gillar var där, utom serben, som var sjuk. Det sög! Ingen fest utan serb, som man säger. Hon var väldigt saknad.
Han som skulle tjacka alkohol kom inte heller, för han skulle vakta kattungar. Vilket var lite ironiskt, för jag menar, det är två veckor gamla kattungar. Vad kan dom göra? Men i alla fall, det var synd. Halva teatergänget var där, pipecrew, Tuva och några av hennes vänner, Andrea, Andreas kompis Moa, Anna, Robin, Andreas kusiner och hunden Stina, som var jättesöt och kärleksattackerade mig när jag försökte svara i telefon. Det var sött. Äckligt, men sött.
Mina glasögon pajade nån gång vid åttasnåret, skruven lossnade, men vi lyckades hitta skruven så det var inget större problem för optikern att få ihop dom igen, vilket var tur. Men jag blir väldigt grinig när jag blir utan glasögon, för jag ser ju fan ingenting. Jag känner mig handikappad! Men men.
Vi hade i alla fall väldigt trevligt. När sällskapet tunnats ut lite grann och gossarna gått för att söka upp ett 7/11 i jakten på kaffe så lekte vi andra sanning och konka, vilket slutade med att det hängde sex behåar i trädet när pojkarna kom tillbaka. Dom blev väldigt glada. Vid tolvsnåret begav vi oss till bussen, jag halvsov hela vägen. Väl hemma hoppade jag i säng och däckade nästan på en gång.
Sen var jag tvungen att släpa mig ur sängen vid åtta på morgonen, för att gå till jobbet. Jag sket i allt vad skönhet hette och kravlade dit i sunkkläder med mina gamla glasögon på näsan, i brist på annat. Jag blev insläppt, fick en nyckel, instruktioner, och sen var jag helt ensam på skolverket i ungefär sex timmar. Det var riktigt najs. Jag hoppade runt där och kopierade för fullt, det gick väldigt bra. Dom var nöjda.
Dom är trevliga där på mitt jobb. Jag har till och med fått en egen nyckel. Okej jag får bara ha den i typ en vecka, men ändå! Men det bästa är ändå att allt i kaffeautomaten är gratis. Muahhahaha! Sen är det ju bra med lite pengar, iofs går alla pengarna till Josse just nu, för att betala för Peace&Love-biljetten hon köpte åt mig. Jag har väl tjänat ihop till lite mer än hälften. Kommer nog ha lite över sen också, tjoho!
För övrigt har jag inget att säga. Jag ska gå och lägga mig snart, jag är helt död. Adios.
Kommentarer
Trackback
