Halleluljah Moment

Jag har upptäckt att det är något allvarligt fel på min pojkvän. Inte att han är knäpp eller elak eller otrogen, utan att han helt enkelt är sjukt perfekt. Till exempel: Den gångna veckan så var gossen min i Polen med sin klass. Jag, som den paranoida galning jag är, satt hemma och oroade mig för att han skulle sätta på en massa polacker. Kort sagt var det en vecka från helvetet. Och när han kom hem, i fredags, så åkta jag till landet. Kul, tänkte jag, och ville dö.

Igår sågs vi för att se Iron Man på bio, och stod och kramades en lång, lång stund. Vi gick sen in på bion och satt och pepprade varann med popcorn i godan ro. Under filmens gång så gjorde jag det bekvämt för mig och lade fötterna i hans knä, vilket ledde till, och jag kan inte förstå att jag säger detta, men... fotmassage genom hela filmen. Den är två timmar lång.

Det är insane. Och sen, efteråt när vi begav oss hem till mig för några timmars välförtjänt sömn, så visar det sig att... han har en present till mig. En present. Jag dog. Visst, jag hade sagt "ta hem en polack till mig" på skämt. Nu var det ju ingen polack utan en t-shirt med en kyckling på och texten "Hot Chick" på. Herregud.

Jag menar, ingen människa är så perfekt. Jisses. Jag klagar inte, men det är lite skumt liksom. För hur många killar är så awesome? Inte många. Men min är det. Och för det så säger jag: In yo FACE!!