Halleluljah Moment

Jävlars alltså. I måndags så fick jag ett oväntat samtal som ledde till en avsevärd förändring i mitt liv. Det var Max på Hamngatan som ringde och sa "Hej, vi vill att du ska jobba här. När kan du börja?" Jag tackade, tog emot och dansade en liten glädjedans. På tisdagen begav jag mig dit, i tron om att jag bara skulle få mitt schema och få skriva under kontraktet. Tji fick jag.

Dom sa "Hej och välkommen, skriv under här, läs det här, sen ska du få kläder och sen kan du börja jobba!" Jag förstod ingenting. Men jag protesterade inte alls, utan tänkte mera "Woho!" men var jättenervös. Fick kläderna och begav mig uppåt. Började betjäna kunder, lära mig kassan och var allting fanns. Det var helt otroligt... ja det finns inga ord. Det var jobbigt, men roligt. Fysiskt och psykiskt ansträngande, men lärorikt. Det var väldigt nytt, och när jag gick därifrån hade jag haft konstant hjärtklappning i fyra timmar. Lite jobbigt för min kropp.

Jag gick hem och duschade bort svetten och hamburgerlukten ur håret. Medan jag var i duschen så kom Robin också. Det var jättemysigt, vi gick på bio och såg The Happening som f.ö är en urkass film. Första timmen är bra, sen är den dålig. Innan bion, när vi gick för att hämta ut biljetterna, så stannade vi på Konsum, köpte baguetter och en kyckling, som vi sedan stoppade i baguetterna och åt. Vi drack festis och hade väldigt mysigt på ett berg. Sen såg vi filmen, jag satt uppkrupen i hans knä genom hela. Det var galet mysigt. Sen gick vi hem, åt glass och tittade på Silent Hill som ligger i kategorin "Bra Skräckis". Också det var mysigt.

Sen var det sängen och sova. Vi vaknade vid nio av att hans telefonlarm pep, det som han hade satt på kvällen innan för att vi skulle vakna så att vi skulle få lite mer tid tillsammans, men eftersom vi båda var så trötta efter att ha somnat vid halv två så somnade vi bara om. Hans mobil ringde flera gånger tills klockan var ungefär halv tolv, varpå vi gick upp och åt frukost. Då var jag ganska låg, eftersom vi inte kommer ses på ganska länge. Jag åker ju till Dalarna imorgon över midsommar och sen är det Peace&Love, så vi kommer inte ses förrän om ungefär en och en halv vecka :(

Men men. Sen följde jag med honom till tunnelbanan, och vi satt och väntade på tåget tillsammans och sa hejdå ett bra tag. Det gjorde ont. Sen gick han. Jag saknade honom i samma sekund som han började gå. Det var väldigt jobbigt. Jag hade gått en liten bit när jag stötte på Camilla som kom från ingenstans, och vi följdes åt hem till mig där vi sa farväl och jag gick in för att slå ihjäl lite tid innan det var dags att bege sig till Max igen för min andra dag.

Mitt pass började klockan fem. Jag var där en stund innan för att fixa mina kläder. Gick upp, loggade in i kassan och började ta emot beställningar. Vid sex började middagsruschen. Jag höll på att dö. Det var hur mycket människor som helst, det var varmt, jag var nervös och det blev helt enkelt för mycket. Jag svimmade. Lyckligtvis var det någon som fångade mig innan jag landade i fritösen. Sen fick jag gå ner i personalrummet en stund och dricka. Sen kändes det bättre, varpå jag gick upp igen och stod i grillen i två timmar tillsammans med Den Ultimata Mannen. Det var väldigt trevligt. Sen när jag upptäckte att klockan var halv tio och att jag hade slutat för en halvtimme sen så gick jag ner, räknade kassan och gick hem, nära döden-trött.

Det har varit ett par händelserika dagar. Men nu blir det inget mer bloggande på ett tag, eftersom jag åker imorgon! Men vi hörs om ett tag, kära vänner. Adios!