Halleluljah Moment

Argh. Det här har varit en såndär upp-och-ner-bergochdalbana-dag. Först gick jag upp tidigt för att gå till läkaren. Jag har haft lite problem på sistone, jag är konstant yr, trött och är ofta nära att svimma, vilket naturligtvis suger ganska mycket. Så mamma föreslog att jag skulle gå och kolla blodtryck och järnvärdet i blodet och så. Så jag bokade en tid förra veckan och idag var det dags, klockan 8.20 på morgonen. Så jag masade mig upp och gick dit. Alla som känner mig vet att jag inte klarar av blod så bra, så jag var ganska nervös.

Väl där fick jag prata med läkaren, som var väldigt sympatisk, och fick mitt blodtryck mätt. Det visar sig att jag har ungefär lika högt blodtryck som en lampskärm. Så han skrev ut ett recept på blodtryckshöjande, och sen fick jag gå vidare för att ta lite blodprover och sånt. Jag fick vänta ett bra tag, innan jag fick gå in i ett rum med en medelålders sköterska som verkade trevlig. Jag förklarade lugnt att jag behöver ligga ner när hon tar prover, och att jag gärna vill att hon berättar i detalj vad hon gör, eftersom jag inte klarar av att kolla på när det görs.

Hon var väldigt snäll och förklarade allting, men när det kom till själva blodtagandet så var hon inte lika kompetent. Det kändes som om hon körde runt med nålen i ådran, det gjorde jätteont och jag blev väldigt yr. Efteråt fick jag ett plåster och ett glas med kallt vatten, det var snällt. Efter det gick jag ut och bokade en ny tid för nästa vecka, då jag ska få provsvaren. Då var jag så yr så jag var tvungen att sitta ner en stund, men sen blev det bättre och jag gick hem. Hemma la jag mig i soffan och sov några timmar. Pratade lite i telefon med Serben som äntligen är hemma, innan jag gick till Solna C för att ta ut min medicin och titta runt lite. Detta resulterade i nya jeans, en klänning och en fin sjal! Då blev jag lite glad.

Sen åkte jag in till stan för att träffa Marina, Patrik och Robin för en fika nånstans. Det var väldigt mysigt att träffa dom. Först gick vi på något ställe som hette Muggen i medis, det var väldigt fint men själva fikat var lite halvdant. Jag blev besviken på min sk. "kladdkaka" som inte var ett dugg kladdig, och min kanellatte som bara var en latte med lite kanel på. Trist. Sen gick vi vidare för dom andra ville ha riktig mat. Vi gick till någpt kebabställe nånstans vid medis. Dom andra beställde medan jag höll ett bord. Då stötte jag på Malin K, Anna och Astrid, jag blev jätteförvånad över att se dem, men det var roligt iaf. Sen åt dom andra medans jag tittade på. Då var jag ganska trött och lite smågrinig, så det var skönt att gå hem sen.

Jag käkade lite gröt hemma och tittade på tv med mamma, sen pratade jag i telefon med Adam ett tag, det var trevligt. Sen mös jag ner mig i Jossans gamla rum med en gammal film i avsikt att bli riktigt trött, men det funkade inte, jag mådde bara dåligt. Jag hade ont i magen och ångest av ingen speciell anledning. Så har det varit nästan hela dagen, upp och ner. Ena sekunden glad, andra ångestig och ledsen. Det är jobbigt att hoppa upp och ner sådär, jag vet inte ens varför jag är på det sättet. Och det är ju inte bara jobbigt för mig, det är ju också jobbigt för alla andra att jag är som en känslomässig atombomb som kan explodera märsomhelst. Jag vill inte vara sån.

Men samtidigt känns det på något sätt orättvist att jag inte kan få visa mina känslor såsom de är. För jag klarar inte riktigt det där med att stänga in känslor och stoppa undan dom till senare, det mår jag ännu värre av eftersom dom har en tendens att dyka upp senare vid oönskade tillfällen och ta med sig några vänner, vilket oftast resulterar i ordentliga ångestattacker. Det är väldigt jobbigt. Jag vet inte vad det är för fel på mig på sista tiden, jag har varit såhär i snart tre veckor av ingen anledning alls. Först trodde jag att det var pms, men det har ju fortfarande inte gått över. Jag vill inte vara så, jag gör ju illa folk jag tycker om. Det är inte okej.

Vem vet. Jag kanske borde göra som min syster säger och börja på sånadär anti-depp-piller, för såhär kan jag förihelvete inte hålla på.