Halleluljah Moment

Fan vad deppig jag känner mig. Det är bara för att jag inte har sovit. Eller jag sov ett par timmar i soffan med filten som jag fick av Saffe, den var så skön. Sen blev jag väckt och föräldrarna släpade iväg mig till några som ringt och sagt att dom är intresserade av vår lägenhet. Eftersom vi ska flytta och allt. Lägenheten ligger typ 100 meter från Näckrosen, så det är nära till t-banan iaf. Och till min busstation. Och Marina, och Sebastian. Och Saffe och Philip. Och SF. Och Rixvideo. Så det är ju chill som fan. Men jag vet inte, jag vill ju inte flytta, och det känns ju bara så fel att gå in i en okänd människas hem och tänka "här skulle jag kunna bo". Svårt att förstå.

Nejmen nu sitter jag här och tycker synd om mig själv. Jag har i alla fall Ben & Jerrys att trösta mig med, samt te och en filt. Jag har fräst åt cirka tre personer idag, det känns inte bra. Jag blir så grinig när jag inte får sova. Först så fräste jag åt Amanda för att hon sa en sak till Chema som jag inte tycker att hon ska gå runt och säga, och då skällde jag ut henne. I matsalen. Lyckligtvis var det redan så hög ljudnivå att det inte var så många som brydde sig. Men ändå, det var jävligt onödigt.

Sen skällde jag på Therese för att hon pratar om NBJ hela tiden, och då blev jag irriterad. Men sen bad jag om ursäkt, för jag sa det på ett otrevligt sätt. Sen skällde jag på Carro, för att hennes pojkvän skickar gaysms till mig när hennes mobil lägger av och ber mig säga det till henne, och jag fick typ anfall och röt att jag fan inte är någon brevbärare. Det har jag ju iofs rätt i, men kul att jag snäser åt alla liksom. Det suger.

Carro var i alla fall underbar och lät mig skriva av hennes franskaläxa. Tack gud. Sen lärde jag mig säga "Nej, alltså" på grodspråket. "Non, faites..." vilket låter som "nån, fetto..." vilket jag måste säga att jag tyckte var omåttligt roligt. Sen stod det två roliga ord i boken, "Mouffetard" och så stod det "retard" nånstans också. Tönten i mig skrattade gott.

Väl hemma så la jag mig i soffan och sov. Kul dag alltså. Och nu sitter jag här och känner mig som slöseri med luft. Känns som om min helg kommer bli ganska kass, fast jag ska ju vara med Carro imorgon och vi har ju alltid kul, men ändå. Det är väl för att jag hade tänkt att jag skulle få träffa pågen min åtminstone lite, men han är ju i Huddiksvall och gör saker, och det suger ju. Fan vad fort man vänjer sig vid att ha någon, jag som inte hade tänkt att jag skulle bli sån igen. Jag vill egentligen inte vara så som jag är nu, visst är det underbart med kärlek och jag tycker verkligen om Alex, men jag vill inte bli smashad igen, inte som förra gången. Gångerna. Det känns så riskabelt liksom. Jag vill inte lägga mitt välmående i någon annans händer. Nu när jag väl lyckats pussla ihop mig själv så vill jag inte bli sönderslagen igen så att jag får ligga på knä under soffan och leta efter bitarna av mig. Det orkar jag inte, inte såhär tätt inpå. Inte en gång till.

Nu när jag ändå håller på och tycker synd om mig själv så känns det som om jag är en såndär person som är lätt att tycka om, men svår att älska. Och det suger ju, för vem vill inte bli älskad? Vem vill inte få ligga i någons armar när man sover? Vem vill inte få kärleksfulla sms? Vem vill inte ha någon att tänka på när man känner sig ensam? Vem vill inte ha någon som tar hand om en? Vem vill inte ha någon att ta hand om?