Kasta inte fisk.
Har haft en allmänt ångestfylld helg. I fredags sov Carro hos mig, det var såklart episkt. Vi lagade jättegod mat, pratade massor, åt godis, såg på film (Knocked Up, den var SÅÅÅ KASS) och ägnade oss åt allmänt softande och chillande. Men det var väldigt treevligt.
Sen på morgonen så gjorde vi oss i ordning och traskade iväg till Solna Centrum för att kika på kläder och annat skräp. Jag köpte en fin t-shirt. Sen mötte vi Saffe och jag drack en milkshake med the happy couple innan jag gick hem till mig för att packa ihop mina grejer och åka till Malin.
Såklart så missade jag pendeln med en halv sekund, precis när jag kommer upp på perrongen efter att ha sprungit som ett jävla as för att hinna, och just i den sekunden så glider tåget ut från perrongen. Då blev jag lite grinig, men det blev bättre sen när jag såg ett gäng killar i bara mässingen jogga förbi. Det var glada grabbar det.
Jag läste lite i min bok, och sen kom tåget. Jag mötte Malin i Jakobsberg, och vi gick för att hyra Pan's Labyrint, men alla var uthyrda, så vi hyrde en annan som hette Pakten, vilket var ganska ironiskt, för dom nämnde själva paktgrejen typ tre gånger och filmen var två timmar lång. Men den var jävligt bra. Och det var massa snygga killar i, så vi fick dregla lite.
Sen såg vi på Kill Bill 1&2, dom var asbra. Sen snackade vi i typ en miljon år. Vi somnade halv sju. På morgonen. Vi var lite trötta. Jag vaknade vid i halv ett, malin vaknade en timme innan - och går upp och gör scones. Scones! Jag ska sova där oftare alltså. Helt underbart.
Vi hade en mysig frukost, och sen tittade vi på lite klipp på youtube och chillade. Sen åkte vi till Jakobsberg, och Malin väntade med mig tills mitt tåg kom. Nu är jag hemma, borde plugga, men det vill jag inte. Och nu när jag tänker efter så låter det inte som en särskilt ångestfylld helg, men det var den. Jag har återigen haft en såndär hemsk jorden-kommer-gå-under-känsla, har den fortfarande. Det känns ungefär som att ha en orm som snor runt i magen och inte kan ligga stil, vilket gör att jag inte kan koncentrera mig på något, vill inte tänka, vill inte vara ensam, vill inte göra något. Det känns verkligen som om något hemskt kommer hända, i stil med jordens undergång. Och det kommer den antagligen göra också, gå under, snart, i veckan. Jag känner det på mig. Jag vet. Jag vet vad som kommer hända.
Jag: "Man får inte heller kasta fisk på den."
Sen på morgonen så gjorde vi oss i ordning och traskade iväg till Solna Centrum för att kika på kläder och annat skräp. Jag köpte en fin t-shirt. Sen mötte vi Saffe och jag drack en milkshake med the happy couple innan jag gick hem till mig för att packa ihop mina grejer och åka till Malin.
Såklart så missade jag pendeln med en halv sekund, precis när jag kommer upp på perrongen efter att ha sprungit som ett jävla as för att hinna, och just i den sekunden så glider tåget ut från perrongen. Då blev jag lite grinig, men det blev bättre sen när jag såg ett gäng killar i bara mässingen jogga förbi. Det var glada grabbar det.
Jag läste lite i min bok, och sen kom tåget. Jag mötte Malin i Jakobsberg, och vi gick för att hyra Pan's Labyrint, men alla var uthyrda, så vi hyrde en annan som hette Pakten, vilket var ganska ironiskt, för dom nämnde själva paktgrejen typ tre gånger och filmen var två timmar lång. Men den var jävligt bra. Och det var massa snygga killar i, så vi fick dregla lite.
Sen såg vi på Kill Bill 1&2, dom var asbra. Sen snackade vi i typ en miljon år. Vi somnade halv sju. På morgonen. Vi var lite trötta. Jag vaknade vid i halv ett, malin vaknade en timme innan - och går upp och gör scones. Scones! Jag ska sova där oftare alltså. Helt underbart.
Vi hade en mysig frukost, och sen tittade vi på lite klipp på youtube och chillade. Sen åkte vi till Jakobsberg, och Malin väntade med mig tills mitt tåg kom. Nu är jag hemma, borde plugga, men det vill jag inte. Och nu när jag tänker efter så låter det inte som en särskilt ångestfylld helg, men det var den. Jag har återigen haft en såndär hemsk jorden-kommer-gå-under-känsla, har den fortfarande. Det känns ungefär som att ha en orm som snor runt i magen och inte kan ligga stil, vilket gör att jag inte kan koncentrera mig på något, vill inte tänka, vill inte vara ensam, vill inte göra något. Det känns verkligen som om något hemskt kommer hända, i stil med jordens undergång. Och det kommer den antagligen göra också, gå under, snart, i veckan. Jag känner det på mig. Jag vet. Jag vet vad som kommer hända.
Jag: "Man får inte heller kasta fisk på den."
Kommentarer
Trackback
