Halleluljah Moment

Okej. Okej. Jag ångrar mig. Du borde ha stannat kvar där jag hade placerat dig, utanför cirkeln. Men nej då. Och jag trodde att det skulle vara annorlunda. Hur jävla dum och naiv får man vara? Jag är säker på att det är olagligt att vara lika dum och naiv som jag är.
Det blir fanimig alltid såhär. Så fort jag kommer hem nånstans ifrån så känns det som om alla människor i hela världen ska in i min skalle och bråka. Och i mitten, där sitter du. Du och din jävla... flickvän. Fan ta er båda två. Tanken på er gör mig illamående. Kärlek gör ont, ingenting är värt den här känslan. Ingenting, fattar ni det! Det är inte tillräckligt. Det räcker inte, med så lite tid för så mycket smärta. För så dåligt självförtroende. För så många misstag. För så mycket gråt. Det räcker fanimig inte. Jag tror inte att jag kommer bli kär igen, inte efter det här. Hur FAN ska jag våga lägga så mycket av mig själv på display för någon annan när jag har känt hur det känns att bli avvisad av alla och lite till? Det går inte. Jag vill inte, jag vill aldrig känna såhär igen. Jag tänker inte låta någon ha sönder mig såhär igen. Aldrig någonsin.
Jag hatar er båda två. Jävla idioter.