Tänka med hjärtat eller hjärnan?
Jahapp. Sitter här på mitt rum och funderar i allmänhet. Philip har tagit bort mig på bilddagboken. Eller tagit bort och tagit bort, blockat snarare. Och det suger. Egentligen, om man ska tänka med huvudet, så borde jag kanske inte bli helt åt helvete nedslagen över det. Men om man ska tänka med hjärtat... då är det en annan femma.
Ja, jag saknar honom äckligt mycket. Hela tiden. Jag funderade länge på att ge honom en julklapp och säga förlåt, men jag låter bli. Det skulle kännas som om jag försökte muta honom. Jag tänker inte ge mig den här gången. Jag har alltid varit den som har bett om ursäkt, till och med när jag inte borde ha gjort det.
Men den här gången så tänker jag inte göra det, om inte han erkänner att han har gjort fel också. Vilket jag inte tror att han kommer göra, eftersom han, såvitt jag vet, inte tycker att han har gjort något fel. Och jag tycker inte att jag har gjort något fel. Så det är nog slutet för den vänskapen. För envisa båda två.
är det bara jag, men låter det inte väldigt dumt att det tar slut?
vad kan någon av er möjligtvis gjort som är så hemskt att ni inte kan umgås längre?
Mja, anonym, jag orkar bara inte skriva namn.
jag tog bort dig med tanke på att du typ blockar mig från msn och vi inte snackat på år och dar, varför ska jag inte ta bort dig från bdb?
(inte blockat, jag har "bara vänner"-tittande...)
Man kan nog aldrig välja vad man ska tänka med, det... blir liksom valt ändå, utan att man har nåt att säga till om typ. Och det suger.
Jag vet inte, lite håller jag med Bjrön, men mer så förstår jag hur läget ser ut, och förstår därför att det kan vara ett död-läge. Men mest av allt tycker jag väll att det känns något... hypokritiskt att förhindra dig från att kolla BDB, och sedan själv sitta och läsa här. Ni sitter trots allt i något av samma sits.
Jag vet inte varför du inte skulle ha gjort det, det här var inte menat som ett oblocka-mig-nu-skuldkänslor-grej, utan mera som ett ventilerande. Och att det känns lite sorgligt och... slutgiltigt, liksom. Det var mera så jag menade.
Slutgiltigt blev det (enligt mig) långt innan dårå, då du blockade mig det första du gjorde och sedan brutit kontakten med mig. Aja, ventilera på.
Och; Adam, hypokritiskt är det dock inte då jag iofs känner folk som läser denna blogg och fick veta det så. Block på msn först (vilket jag aldrig gjort) ledde till att jag nu 1.5 månader eller mer senare inte fann någon nytta att ha henne kollandes i min bdb. :))
Orsaken till varför det blev blockmode på dig på msn var för att 1. jag ville förhindra mer bråk mellan oss, och 2. att jag efter det mejl du skrev till mig inte kände för att tala med dig just då. Du vet varför jag bröt kontakten med dig, och jag är inte ensam skyldig.
Och dessutom är det min blogg och jag ventlierar hur mycket jag vill.
Aja, sista inlägget för mig här då.
Jag gissade att det var något sånt, men fortfarande är det samma sak. Jag kände för att ta bort dig från min vännerlista eftersom vi inte var vänner, och på så sätt så kanske det var ett "avslut" men då tänker man långt.
Enligt mig är det större delen ditt fel, du tycker säkert att det är jag, men... jag är påfrestande, hur tajtig och jobbig jag än kan vara. Jag tål inte folk som inte vill träffa mig/behandlar mig som en baizkårv :))
Jag sa ventilera på, men jag antar att mina inlägg kanske krossat lite av känslan att sakna mig.
Jag säger inte att jag inte gjorde fel, jag vet att jag var brysk och att det inte var trevligt, men du överreagerade av bara satan. Och jag har inte behandlat dig som en "baizkårv", vad du än tycker. Din bild av mig är uppenbarligen väldigt vriden, och nu säger jag något som du påstår att jag har sagt men aldrig har sagt, men säger nu: Du känner inte mig. Uppenbarligen. Vilket är jävligt synd.
Och ja, det har det.
har du förhört filip varför han har blockat dig?
grejen är också att ibland måste man säga förlåt fast man inte har gjort fel för ibland kan det vaar så att de ena perosnen tycker att man själv
har gjort fel.
jag har snackat med honom, men jag tror att vår vänskap är över nu, dels därför att han då skrev ett mejl till mer där kontentan var "du suger" och han skrev inget svarsmejl på det som jag skickade till honom, i vilket jag var väldigt "jag vill att vi ska vara kompisar, så jag tolkar det som att han inte vill vara kompis med mig längre.
jo jag vet, men saken är ju den att genom hela den tid som vi var kompisar var det alltid och konstant jag som skulle be om ursäkt för allting, aldrig han. det är därför jag vägrar den här gången, eftersom jag inte har gjort något fel. men jag har gett upp nu.
Något sådant mail har jag dock aldrig fått. :)
Och jag skickade ett mail till dig då jag förklarade mig, men du kanske inte fått det eftersom jag inte fick ett svar. Antar att du hotmail-blockat mig eller nåt.
jo jag fick det mejlet, och jag skickade ett svar, som du uppenbarligen inte fått. det var ju jävligt skumt. och nej, det har jag inte.
