Halleluljah Moment

I'm back, bitches! Och i ett stycke, till och med, utan särskilt många bestående men från mina fantastiska sjukdomar. Har jobbat sen i fredags, då åkte jag ut till Gamestop i Södertälje och hjälpte till i några timmar, de skulle få en ny butikschef och ville pimpa till lite innan. Det var roligt, jag som har städ-ADHD var i sjunde himlen. Lite ironiskt var det dock att efter de fyra timmarna så hade jag träningsvärk i benen - eftersom jag hade stått upp. Det säger ju en hel del. Det blir väl så efter två veckor i sängen, men jag kände verkligen hur mitt inre tjocka barn dansade så fettet yrde.

Sen jobbade jag fem timmar i lördags, sex timmar i söndags och tio timmar idag. Inte sådär superkul att stå på benen nonstop i tio timmar, jag var helt absurt svullen och öm när jag skulle hem sen. Tur att jag har mysiga föräldrar som helt frivilligt kommer och hämtar mig med bilen. Det är plusmeny, alltså.

Vi hade väl ca 20 kunder på hela dagen, så det var ganska dött. Hela Sickla köpcentrum var så gott som tomt hela dagen, vet inte varför. Det brukar ändå vara ganska många föräldrar med små barn som kommer in och kollar runt lite, men inte ens det. Hade bara en enda barnvagn inne i butiken idag, och det är fan rekord. Sen var det roligt att dom skickade en avbytare till mig som var så färsk att dom inte ens tagit av honom plasten. Det var hans första riktiga dag. Men han gjorde bra ifrån sig ändå, lärde sig jäkligt snabbt. Och så var det kul att få leka Yoda och lära ut saker som jag vet att han kommer få användning för.

Jag har blivit besatt av en realityshow. Jag, som är så sjukt emot allt sånt, streamar avsnit efter avsnitt av Cake Boss. Det är fan världens bästa jävla program. Handlar om ett bageri, Carlos Bakery, där de gör tårtor som är rena rama konstverken. Herregud vad smyrkär jag är i Buddy, som är the cake boss. Han är awesome.
http://www.alluc.org/tv-shows/watch-cake-boss-online/season-02/186110.html

Började med stadig förkylning. Sen magkatarr och extrem smärta. Sen ögoninfektion. Sen urinvägsinfektion. Sen njurbäckeninflammation. Sen öroninflammation. Har jag nämtn att min kropp är fruktansvärt jävla värdelös, när det kommer till immunförsvar? Jag menar, allvarligt. Vem fan får allt det här - samtidigt?! Jag måste ha varit Hitler eller nåt i mitt förra liv för såhär jävligt är det få människor som har. Så här ligger jag i min säng, genomsvettig, med gult antiinflammatoriskt gojs i ögonen (som gör att jag knappt kan se, blir ju kul att kolla på film/läsa bok då), med fyra alvedon, två rinexin och en penicillintablett i magen, en fet mesvarm värmekudde på magen, kallt te på bordet och fyra liter snor i näsan. Har jag sagt att jag är bitter?

Fick gå till doktorn två gånger, först en gång akut så att jag kunde få en tid, det tog fem fucking minuter att komma ut ur bilen och upp till doktorn pga fantastisk njursmärta som strålade upp till revbenen och hela vägen ner i knäna. Så varje gång jag tvingades gå så såg det ut som om någon kört upp en pinne i röven på mig. Charmigt. Sen hem, sova tre timmar, åka tillbaka, gå upp, pinnen-i-röven-style, och ta prover. Få penicillin, gå hem. Grina massor, tycka jävligt synd om mig själv. Ligga ner, se hela andra säsongen av Skins igen, grina mera. Ta knark. Snyta mig för hårt, få ont i örat som inte släpper. Ta mer knark. Grina mer. Dö.

Det enda som är positivt är att under en knapp kvart så kom min finfina älskade man hit, trots att stränga tillsägningar att stanna hemma. Med sig hade han några mysiga kramar, och en underbart fin väska som jag beställde för en vecka sen och glömt bort att jag skulle få. Gladare Linnea. So there you have it. Jag kanske dör, men jävlar vilken fin väska jag har.

Jag är så absurt jävla assjuk. Det är Jimmys fel, den jäveln. Min arbetskollega, andra delen i Gamestop i Sicklas episka Dreamteam, som var absurt jävla assjuk förra veckan, men jobbade ändå och spred sina bakterier över hela stället, och surprise! Både jag och chefen blev sjuka. Fast jag är döende, medans chefen bara är förkyld. Så - jävla - orättvist. Får nästan lust att börja träna igen, bara för att slippa vara sjuk hela tiden. Fast bara nästan.

Så är ju Jimmy på semester den här veckan också... timing. Så jag jobbar alla dagar utom imorgon, så då skajag passa på att dö lite extra så kanske jag kan minska döendet på torsdag. Förhoppningsvis. Men om jag känner min kropp så kommer det antagligen inte hjälpa. Och just det, jag har magkatarr också. Satan!

Ja ja. Imorgon ska jag forska fram ett bra hotell i London. Och sammanfatta en shoppingguide från alla bloggar jag läser. Sen ska jag tycka synd om mig själv och äta glass. Och skriva ett jobbigt mejl. Mmm.

Oj vad absurt jävla synd det är om mig idag. Fast inte. Det är bara PMSen som talar. Men mina hormoner skriker "GUUUD VAD DET ÄR SYND OM DIG LINNEA ta lite choklad." Och jag klagar inte. En orsak för att äta mer choklad bangar man ju knappast på.

Idag var jag så otroligt blond att jag skämdes. Höll på att gå igenom alla PC-spel på jobbet för att se till att vi hade lika många i lager som det stod att vi hade i datorn. Efter att ha gått igenom fyrtiotusen fucking jävla spel, så saknas massor. Särskilt sex stycken Oblivion. Jag letade och letade som ett as, men fann nada. Vänder mig till slut till chefen och förklarar situationen, han går igenom det vi har ute i butiken, och jag det som är bakom disken.

Chefen: "Linnea, menar du dom här sex Oblivion som står här?" han viftar en hög med spel mot mig. Jag blir röd i ansiktet och skäms som en hund.
Jag: "Jaa, men titta, synfelstjejen vettu..."
Chefen, skeptiskt: "Det är LITE roligt att du inte ser nåt som är mitt framför ögonen på dig."
Jag: "Jo, men... det KAN ha varit så att jag inte såg dom för att jag tittat på dom så mycket att jag inte... riktigt... såg dom längre vilket ju är väldigt logiskt om man är... blond." nånstans här snurrade mitt huvud 360 grader och exploderade. G-e-n-a-n-t.

Allting flyter på ganska bra just nu. Skolan är över, kändes ledsamt i ca 2,5 sekunder, sen kom jag över det. Det är ganska underbart att jobba som jag gör nu, det är dryga 30 timmar i veckan, typ fem dar. Går bra gör det också, chefen börjar värma upp sig lite och skämtar med mig ibland, häromdagen kallade han mig nörd, då blev jag glad. Han verkar tycka att jag gör bra ifrån mig också, även om jag göra dumma småmisstag ibland. Saknar kista ibland, mest för det var så trevligt folk man jobbade med, plus att det tog tio minuter att ta sig dit så man fick sova längre.

Annars... inte mycket. Har väl aktivt bestämt mig för att inte skriva ett tag, utan vänta tills jag har riktigt jävla tråkigt, då brukar inspirationen flöda som bäst. Mamma åker om typ två veckor och är borta till augusti, är skönt och ledsamt på samma gång. Skönt att bo (typ) ensam, men jag är en mammig flicka. Tur att det finns telefoner.

Sommaren är här nu och jag längtar till enviken, har inte varit där på flera månader, nästan ett helt år. Ska försöka åka dit lite mer än förra sommaren, då var jag bara där i tre dagar totalt, och det sög. Men det har vi ju psykostina att tacka för, tur att man inte jobbar där längre. Men dom har gjort om och har nya ägare, det är fint som fan nu på kära gamla Café Il Capo. Fast jag saknar väl det också, jag gillar ju att baka och laga mat och pyssla. Men det har jag ett hem till, och en familj att skämma bort.

Jag har bestämt mig för att älska min kropp som den är och sluta obsessa över kalorier hela tiden, jag orkar inte med det. Det är skitsamma, min kropp är fin som den är (det är den faktiskt, jag har sett den utan kläder och det är inte så jävla illa). Rak i ryggen kan jag säga att jag är stolt över alla mina 60 kilo precis där dom sitter och skulle inte byta ut dom mot något anorektiskt dennism-liknande svältigt skelettbarn från afrika om jag så fick betalt. Sådetså. Man ska vara glad över det man har, och det är jag. Så... suck it.

Jag vill köpa en PS3a, och massa spel till. Typ Uncharted 1 & 2. Och en Iphone, fast en sån ska jag nog köpa på riktigt snart för min telefon är bortom kass. En minidator vill jag ha också. Och en glassbåt. Och en kram.

Nej, man kanske ska sova. Puss.

Hej alla barn. Tänker inte skriva nåt intressant eller djuplodande, annat än att på fredag tar skolan slut, imorgon ska jag åka till birka med klassen och jag tycker verkligen inte om sushi eller asiatisk mat, såvida det inte är friterad kyckling med sötsur sås.
Och just det. Björklund och Sonja är världens bästa.

Hej alla! Nu är jag hemma från le pays du frog, alltså Frankrike. Det har varit en awesomekickass resa med min bästa vän och stora kärlek i livet, Robin. Jag har inte shoppat sönder mitt ansikte som man skulle kunna tro, men jag har haft kul, kul, KUL! Jag har varit på Moulin Rouge och sett tjejer utan tröjor med halva kycklingar på huvudet dansa runt, tappat bort mig med mening runt Notre Dame, ätit världens godaste cheesecake, pussats, kramats, nästan blivit bortblåst, hittat de skor jag velat ha hela hösten, sett söta hundvalpar, kattungar och kaniner fightas till döden, försökt gå på marknad men misslyckats, räknat 92 tjockisar, visat brösten på toppen av Eiffeltornet (JA, jag är seriös. Dom gör det i Absolutely Fabulous, då måste även jag göra det), lurat bort tiggare genom att bara prata svenska, varit på ett för-jävla-tråkigt Disneyland, ätit abnorma mängder med socker, sett grönt gräs och blommande knoppar, haft solen i ansiktet och gått utan jacka, inte varit inne på internet på fem dagar, kommit en bit på vägen vad det gäller sånt som är jobbigt, kommit närmare mannen jag älskar, haft så otroligt oförskämt jäkla kul att det är konstigt OCH... flugit tre gånger utan att dö (var tvungen att mellanlanda i oslo, jäkla sas och strejkande franska flygledare). Bra resa. Jag är nöjd. På nöjesskalan, så är jag ganska högt upp. Typ… femtiosju, av möjliga tretton. Supernöjd. Och löjligt kär.

 

Btw, överskriften är det enda Robin kan säga på franska. Det var underhållande att se honom dance the dance av handrörelser och gestikulerande när han försökte beställa mat av människor som inte pratade engelska. Otroligt underhållande.

Resans citat:

Robin: (efter Moulin Rouge, sagt med en drömsk min) "Jag har aldrig sett så många tuttar förut, inte ens på film!"

Dagens citat:
Jag: "Hej pappa! Jag tycker att du är bäst."
Pappa: "Vad bra, det tycker jag med."

Tiden går fort fast inte. Jag har fyra månader kvar i skolan och nu har jag faktiskt riktiga vänner, varav två av dom till och med varit hemma hos mig. Jag tycker ju inte om att ha folk hos mig, men det här var bara roligt. Inte en enda gång ville jag be dom att gå. Vi åt scones och tog roliga bilder, jag såg ut som strindberg i min mustasch. Sexy mama indeedy.

Men men, kanske borde börja med det permanent om man nu ska bli en seriös författare. Jag är förresten igång med mitt projekt nu, det är väldigt roligt att se det växa fram under fingrarna. Det blir inte lika kasst som jag trodde att det skulle bli, jag är ganska duktig, tycker jag iaf.

Det är svårt att orka ibland, ändå. Blir lätt för mycket med skolan och jobbet och allting däremellan. Hinner inte alltid andas mellan varven, men jag kämpar på. Har mycket positiva saker att tänka på. Fina vänner, kärleken, bra film, Parisresan 25 feb...

Man kämpar på.

Våld löser inga problem, har jag insett. Seriöst. Enda gången jag ger efter för mina våldsamma impulser och faktiskt sparkar till något, så bryter jag nästan foten. Jag har så ont att jag inte kunde gå till skolan. Pinsamt.

Ännu en lyckad, fin mysjul med släkten. Vi har softat och vi har chillat, spelat wii, ätit gott, bytt presenter och varit allmänt glada. Lika lyckad som förra året! Årets skörd av julklappar var fantastisk, som vanligt. Min släkt är bäst på presenter. Jag har bara en present kvar att dela ut, och det är till bästa bästa serben. Och till Pillan såklart, han ska få sin heldag med mig, film, godis och massa mys och skvaller :) jag är väldigt glad just nu. Enda som saknades var min fina syster, som är med viktor och hans familj. Blä :/ Nu ska jag gå och äta femhundra kilo julgodis till och bli... lite fetare.

Idag är det extrem julstämning i Linnealand. Kom in från snöyran och möts av en glad mamma och en glad syster i förkläden som står och bakar julgodis, och dom har sparat två bitar med kola som bara är till mig. Och så julmusik i bakgrunden. Mysmys.